Saskia Belsante
“Det vet du inte..” Säger hon med ett leende, det var det som var tillit. Våga utan att veta. Det var ingen tröst för en sån som honom. Hon vann inget på att förråda honom, det var det enkla svaret. Han hade ingen makt, inga tillgångar eller ens rykte som gjorde att det skulle vara lönt för henne att försöka lura in honom i ett d…[Read more]

Korpen

Det fanns i alla fall något som var bra med slott, palats och borgar. Till och med Korpen fick erkänna det även om han nog aldrig skulle göra det högt. Men faktum var att alla dessa lönngångar och dörrar som gjorde att man kunde färdas ostört och lättare från skuggorna kunna hålla koll på vad som försiggick i palatset var en stor fördel. F…[Read more]

De senaste dagarna hade slottet kryllat av tjänstefolk som ilat hit och dit, bara sent om kvällarna rådde tystnad och stillhet. I hennes flygel så syntes såklart det inte något av tjänarnas febrila arbete att ställa iordning allt efter Saskias vilja. I Iserion klappade det ett oroligt hjärta och framför sig hade Saskia flera djärva beslut att…[Read more]

Aine
Hon sneglar mot stenvarelsen, anade hans känslor som skiftade mellan positiva och negativa. Såklart hon hade menat honom också. Kanske bara för att han såg ut som en katt, sträckte hon ut sin hand och kliade honom i nacken. Strök sedan två gånger över hans rygg. I vilket fall som, blev hon glad över att de båda två valde att stanna. Hon…[Read more]

Aetas var glad att åtminstone någon var vettig nog att förstå att vanliga planer inte skulle funka väl i denna strid. Inte för att hon var allt för medveten om vad något sådant var. Fast att hungra ut vampyrer, kände som ett svårt uppdrag. Om inte omöjligt. Ett sug i magen kändes när Aethriatan erbjöd sig att följa med flickan från norr. Hon…[Read more]

Ännu en gång skrattade Vésiva och hon lät sin handflata slå träets robusta yta så att vinet skumpade lite i deras glas. Följde hans blick ut mot fönstret, ännu kunde man höra hur de smattrade mot glaset, hon ryckte lite på axlarna.

”Jag har förstått det. Att bli blöt med sådana här kläder är inte bekvämt, men om man är täckt med fjäll är det…[Read more]

Vinga kunde inte rå för att skratta och slöt sina ögon ett tag för att njuta av vinden som inte kändes lika kall mot hennes fjäll längre. Det var skönt och det kände som en frihet som hon sällan hade känt. Att visa sin drakform för någon annan än sin familj, var något hon trott var omöjligt. För det fanns regler som visade att man inte skulle g…[Read more]

Hjärtat till främlingen slog hårt för en stund. Hon hörde hur blodet pulserade, som många människor hade när de mötte hennes sanna form eller var nära till dödens kant. Fast det var något förvånande över denne man, han tycktes nästan kväva känslan och ett stabilt och nästan irriterande lugn. Fast kanske det var en bra oväntad förändring. Att bli…[Read more]

Tre, två… Kronbladen som Isra ryckte bort från den gula blomman föll ner mot marken och hon var säker på att när det sista bladet föll ner mot marken, att hennes huvud likaså skulle göra det. Hon drog hastigt efter andan när drottningen var på sitt sista kronblad som om det skulle vara hennes sista. Tystnaden var obehaglig och spänd. Tjock, nästan…[Read more]

Sandor lyssnade på Vasilijs ord och suckade inombords. Det gick inte att diskutera logiskt med befolkningen i Märehn, och det bevisade denna man än en gång. De var blinda för sina övertygelser, och att skapa en diplomatisk harmoni visade sig än en gång fruktlöst. Som de andra från Märehn sade denna Vasilij  mycket men ändå ingenting, för vad som s…[Read more]

Völvan studerade dem med de intensiva gröna ögonen som tycktes lysa i stark kontrast till resten av hennes uppenbarelse. Som om hon kände Jorunns tankar gav hon ifrån sig ett minimalt men vetande leende.
‘Välkomna till Draumrheim då, Jorunn och Turin. Mitt namn är Gerda.’ sa hon, utan att ägna dem några titlar. Sådant var inte viktigt inför guda…[Read more]

Alvinnan skrattade muntert åt hans ord.
‘Tvärtom!’ utbrast hon med ett liten fnissning över hans misstag som var så långt borta från sanningen som det kunde bli.
‘Stjärnorna är väldigt viktiga oss. Som du kanske vet så tillber vi Erethil, vars domän ligger uppe i himlavalvet. Hennes stjärnor är vad som håller oss belysta om natten, och många bla…[Read more]

Nhedenim betraktade de två männen medan de diskuterade sinsemellan, men verkade ha sinnet på annat håll. Deras diskussion försvann någonstans i bakgrunden av hans sinne, medan han sträckte ut sitt medvetande till de omkring dem. Han kunde känna andra magiker i rummet dra sig undan mentalt och låsa sina sinnen och intentioner för honom. Men han f…[Read more]

Nej, vad det smakar om vinet i bägaren varken känner han eller bryr sig så speciellt mycket om. Det var inte smaken han ville åt utan alkoholen och något annat än det dåliga billiga ölet som serverades i stadens slum. Han ska till att höja bägaren igen när hennes hand landar på hans överarm och bägarens rörelse stannar upp. Mörka ögon vänds mot…[Read more]

Det var uppenbart att Vesvía hade något på hjärtat, något som hon uppenbart visste skulle sätta henne i onåd hos Isra, tystnaden som fanns mellan dem var nog för att bekräfta det. Den var spänd, olycksbådande nästan, och utan att tänka på det så hade Isra börjat plocka bort kronbladen från en stor, gul blomma som växte intill platsen där de st…[Read more]

På något sätt kändes det rätt att stå där. Rätt att säga vad som hade funnits på hennes tankar. Kanske skulle till och med vara uppfriskande för drottningen? Hon kunde knappt tro att det var många som vågade påpeka vad de egentligen tyckte och tänkte för drottningen. Inte för att hon själv riktigt… förstod vart hon fann mod. Att hennes ben höll…[Read more]

Vesvías ord fick henne att rynka på ögonbrynen en aning. Oärlighet? Hon hyste förstås inga tvivel om att många, om inte de flesta, av hennes undersåtar dolde mer för henne än vad de kanske själva trodde skulle vara uppenbart, men det var ovanligt att någon kom för att erkänna något sådant, kanske var det till och med något som aldrig hade sket…[Read more]

Saskia Belsante
Ingen går att lita på. Orden ringde i hennes bakhuvud när dörren stängdes bakom dem. Saskia betraktade honom under tiden som han drack vinet. Kände han ens om hur det smakade?! Det var ett utsökt vin och han drack det som om det vore vatten. Hon suckar besviket, men förstod honom. Han sökte inte efter vinets njutning eller smak…[Read more]