Vinga var inte den som bad om förlåtelse, speciellt när det enbart handlade om ett fåtal känslor. Hon hade dessutom all rätt att vara bitter. Det var han som hade frågat om hennes liv, vad hade han förväntat sig för svar av en legoknekt? En dans på rosor? Kanske hade hennes liv varit det. Om hon inte hade motsatt sin familj. Fast skulle det vara e…[Read more]

Det knakande ljudet fick henne att grimasera. Ett ljud som hon aldrig tyckt om. Om det inte var ett ben till en av hennes fiender under en våldsam behandling av henne. Då kunde det knakande och ljudet av något som brast vara som en längtansfull suck. Ett tecken på att skadan gick igenom.

Många skulle irritera sig på det sneda leendet som alltid…[Read more]

Hastiga utandningar likt ett skratt for ur Ziyatés läppar och hon placerade sin haka i sin ena hand medan hon lutade sig mot bordet. Den röda blicken konstant betraktande alven framför sig men öronen var på spänn. Om något… av mer oväntat kaliber skulle ske. Det ryckte till i hennes mungipor och hon sträckte sig nonchalant efter sitt glas för…[Read more]

Leendet var märkligt på högalvens läppar, som om det inte riktigt passade henne. En glimt av det bakom ridån? Fascinerande.  Vad var denne alv för någon. Det fanns något mörkt över henne. Något som Ziyaté inte helt kunde sätta fingret på. Något som väckte henne ur den vanliga tristessen i vardagen.

”Korridorer? Ah… Jag brukar se liv som böcker. F…[Read more]

Jag lyckades. Orden fick henne att le, ett av hennes  bredare leenden. Ett av de leenden hon brukade ha när Maeve hade satt någon på plats. De flesta gångerna som hon egentligen skulle ha klappat till henne eller höjt fingret. Kanske var det att hon såg sig själv i flickan. Det fanns stolthet där i blicken, men hon kunde inte riktigt dölja si…[Read more]

Allt gick för fort för att Toss skulle följa med. Han hade gått ner för trappan och hållt för sina ögon så att han inte skulle vara oartig mot den talande säcken. Och nu låg han där, pladask på marken. På råga till allt gjorde hans käft ont. I ena sekunden hade han sett säckens fötter framför näsan, men sedan hade hon sprungit iväg med samma skju…[Read more]

Feberfrossan som drog genom hennes kropp gjorde det svårt för henne att riktigt uppfatta vad det var som hände. Hon hade sett röken från långhuset och någonstans i det vita hade något annat dykt upp, en bekant form som snart nog fick ett bekant ansikte. Hennes mor. Ett litet leende spred sig som hastigast över hennes läppar.…[Read more]

Utan att fråga, hade hon rest sig upp. Lite för hastigt och exalterat för att stolen låg nu på rygg på golvet. Det verkade inte Vésiva tänka på utan ställde sig vid sidan av mannen. Lät ett av sina fingrar löpa kring pappret medan hon hummade lätt. Pekade sedan på en liten älv som rann ner från De vita bergen och delade Älvskogen i två sidor.

“A…[Read more]

En enkel nickning till om hon skulle vilja ha ännu mer vin. Varför inte? Hon skulle behöva mer vin för att hålla sina nerver under schack. Det var som om högalven framför henne ständigt balanserade på en fin gräns mellan tolererbar, roande och oerhört irriterande. Det var svårt att inte le åt hennes försök att få ut information från henne. Ett…[Read more]

Ranghildr Ulfhedna (f.d. Asbjörndottir)
Kön: Kvinna
Ålder: 45 år (föddes 1373 TT)
Ögonfärg: Isblåa ögon
Hårfärg: Brons färgat, men mörknat lite med åren.
Födelseort: Frostheim
Lojalitet: Kaldrland, speciellt hennes familj Ulfhedna

 
Bakgrund
Föddes mitt i en av de värsta snöstormarna som Frostheim fått uppleva och sades ha fått sitt rebellis…[Read more]

Ännu en dag. En dag för mycket. Varje steg kändes allt för tunga i de höga stövlarna och djupa snön, men hon kunde inte vandra i de allt för tomma salarna längre. Hon kunde inte låta sin dotter frysa i den bitande kölden.  Maeve måste leva. Något inom henne sade det, även om fler och fler hade trott motsatsen. Inte för någon hade vågat yttra orde…[Read more]

”Det spelar ingen roll vem som säger en sådan sak och även om hon är uppvuxen i Kaldrland så borde hon ha vett not att inte kasta anklagelser omkring sig. Hade hon varit min dotter eller son så hade jag inte låtit det passera. Jag låter det vara för den här gången men jag hoppas att hon kanske lärde sig något av det. Karm är inte som Kaldrland.…[Read more]

De röda rubinerna till ögon betraktade alven när hon tog ännu en klunk från sitt egna glas av vinet. Som lent silke rann det ner för hennes strupe och smakarna var så eleganta som enbart alver hade tid, kunskap och tålamod nog att få fram. En liten ljusglimt i den annars ständiga flödet av tid. Ett litet leende fanns på läpparna. Märkligt nog…[Read more]

Hur hon gjorde vadå? Bli en drake? Nej, det vore väl en dum fråga. Han gjorde ju likadant. Skepnadskifte var inte främmande för den mannen framför henne. Tanken på det fick henne att rysa. Alla ben som ändrades, smärtan. Det var något hon kunde vara utan. Åtminstone verkade Luka inte rädd längre och det gladde Vinga. Till skillnad från Luka ku…[Read more]

Magi, det var nog en av sakerna som Vésiva inte förstod sig på. Helt utan att ens lyfta på ögonbrynen trummade hon på bordet med sina fingrar som för att fylla den korta tystnaden som fanns emellan dem. Sedan lyssnade hon på vad mannen sa igen. En dikt? Ah, jo! Det var sällan hon förstod sig på sådant. Men lite eftertänksamt knackade hon på borde…[Read more]

Leendet fick Vésiva att slappna av och sucken visade att hon gjorde rätt i att lita på den där handlaren. Finaste tobaken i Nirai, det hoppades hon att det var. Om han inte slutade röka sin skit, kunde det åtminstone röka något i klass med honom själv. Eller ja, ingen kunde väl vara lika bra som honom… men det var ett bra försök åtminstone.…[Read more]

Hon sneglade på Yazfein när han slutligen tog till orda, och hon kände honom tillräckligt väl vid det här laget för att förstå det han inte sade och se hur hans tankar började spinna på någon slags plan. Hon själv kunde inte riktigt se något i det hela. Det som prästinnan sagt lät löjligt, otroligt, och kanske till och med omöjligt. Ena al…[Read more]

‘Jag skulle inte ta en Kaldrländares ord så hårt, Selene. De tänker ännu mindre än mig, och deras ord bär sällan verklig mening. Hur skulle det se ut om jag stormade ut varje gång någon sa något jag inte vill höra?’ men han lät ämnet falla, och Sandor lyssnade i tystnad på hennes ord, och nickade här och där för att visa att han följde med hennes…[Read more]