Med en ljudlig suck himlade hon med ögonen åt hela skådespelet, den spelade nonchalansen hos Ziyaté, ilskan hos hennes far, förstod han inte? Hur kunde hon, ett barn och ett barnbarn, förstå mer än dessa två som levt så mycket längre än henne?

”Vid gudarna…” Utbrast hon i en ton som talade för hur trött hela affären gjorde henne. ”Ni förstår…[Read more]

Den nonchalans som Ziyaté visade med sina ord fyllde Izotar med kall och sammanbiten ilska. Och detta skulle föreställa hans mor? I situationer som dessa, då hon betedde sig som hon gjorde, fanns det ingen kärlek till henne.
‘Skillnaden är att du inte har några?’ frågade han, direkt, och man kunde höra att han inte hade tålamod för sådana lek…[Read more]

Om hon inte hade sett att Izotar inte hade några vapen på sig, hade hon lagt handen på en av de många knivarna som hon bar men istället höjde hon på ena ögonbrynet åt sin son svar. Det irriterade henne, mer än hon ville erkänna. Om inte Lloth hade… Svaga män. Alltid någon ursäkt på vems fel det var. Även fast Izotar hade mer än de flesta ynkrygga…[Read more]

Liksom sin far så stelnade hon till vid ljudet och vände hastigt huvudet åt hållet det kom ifrån. Hon var ganska säker på vem det var, men det hade lika gärna kunnat vara Tipum som tjuvlyssnade. Att det var Ziyaté fick henne dock att slappna av igen och hon lutade sig tillbaka i fåtöljen med ett litet roat leende. Gömmer sig i skuggorna m…[Read more]

Izotar stelnade till något, och redan innan han vände sig om visste han vem det var som dykt upp. Hans första instinkt var att sträcka sig efter sitt vapen, men de hade han lämnat undan då han börjat sitt samtal med Isra. Han kunde inte rå för att vara spänd, och såg på Ziyaté med en trött blick. Så där var de, tre generationer i ett rum.

‘Jag…[Read more]

Där var det igen, fröken. Det fick henne att grimasera lite, hon var inte ungdomlig nog att vara det. Fast om man jämförde med denne man, kanske det fick gå. Hon nickade enbart lite artigt åt honom. Katten var betydligt enklare att uttala. Ack! Landfolk och deras besvärliga namn. Dessutom hade de allt för vanligtvis mer än ett namn, vad skulle d…[Read more]

Min svaghet är Izotar. Det var ett av de få minnena med Isra som hade etsat sig fast vid Ziyatés minne. Första gången de talades vid, stoltheten för det som var hennes barnbarn… Det var sällan hon skulle erkänna sina svagheter för någon… Men i det momentet hade hon intalat sig själv att det var enbart för att det skulle ses som en styrka hos Isra…[Read more]

Komplicerat var det ja, minst sagt. Hon undrade om hennes barndom egentligen inte varit relativt normal, trots allt. Hon hade inte haft sin far, men hon hade haft en mor som älskade henne, en bror och en syster, även om den senare visat sig vara något av en bortskämd snorunge med romantiska fantasier om ett liv utanför hovet. Hon kunde inte låta…[Read more]

Namn:  Vésiva
Kön: Kvinna
Ålder: 26
Ögonfärg: Blå, skiftande i grått
Hårfärg: Solblont
Födelseort: Antrophelia
Lojalitet: Handelsgillet Bläck

 
Biografi
1395 TT – Föddes några dagar innan inbördeskriget slut

1417 TT – Tillsammans med Atlen tog över handelsgillet Bläck

1419 TT – Gifte sig med Neyir från Barastar

 
Ba…[Read more]

Izotar suckade djupt, och skakade på huvudet. Det var komplicerat, på så många sätt, och så många år av lidande och osäkerhet låg bakom deras relation.
‘Jag vet inte var jag har henne.’ sa han ärligt. ‘Ibland är hon en god mor, och även om det verkar genuint känns det orättvist för vad hon lät mig gå igenom.’ han gjorde en gest med handen.

‘Men…[Read more]

Skäggväxten, eller fjunen, var nog inte tecken på vishet. För Jo förstod ingenting om vad Gork sa. Han kunde tyda namnen… försökte han upprepa hans ord? Det var väl en början…? Eller var det ett slut? Kanske de mörka molnen egentligen var en storm som tog dem närmre Erethil?

Ännu en gång ruskade han på huvudet och gjorde samma rörelser som…[Read more]

Hon vände sig om för att betrakta sin far, något kortare än vad han var, men trots det så skulle det knappast kännas som om hon såg upp på honom.

”Så hon visade er att ni kommer före Lloth och hennes önskningar, men ändå ogillar ni henne så. Varför?” Hon hade undrat mer än en gång, Ziyaté hade ju berättat en del, om hur hennes son tycktes avs…[Read more]

Hennes ord bekymrade Izotar något, men han skakade bara på huvudet. Kanske skulle det finnas tid att läka såren som fanns mellan han och hans mor innan detta var slut. Med några långsamma steg gick han närmare elden och betraktade dess behagliga sken och värme.
‘Några år innan ni föddes hade Lloths agenter funnit mitt spår och var mig hack i häl.…[Read more]

Salim betraktade alltid omkring dem med nyfikenhet, och ett litet leende på hans läppar. Han stack klart och tydligt ut ur mängden där med sina långa och ljusa tyger som hörde hans folk till. Han kunde redan se hur hans män, som först varit skeptiska, blev serverade dryck och mat bland Nicolaus trupper innan han själv försvann in i tältet me…[Read more]

Sandor hade hoppats på att Selene inte skulle reagera som hon gjorde. Trots att hon menade väl, och agerande delvis utav rädsla och delvis utav sina egna värderingar så var det inte gott att förolämpa Kaldrlands prinsessa så som hon gjorde.
‘Och vem tror du han och hans allierade kommer dräpa först då de tagit över hela Karm?’ frågade han, och för…[Read more]

En chans att reparera brända broar hade sändebudet sagt, vad som menades med det kändes väldigt oklart enligt Jarek men han säger inget utan ger endast sändebudet en kort blick. Som gjuten i sadeln och med en balans som knappast skådades utanför Märhens gränser rider han jämsides med sin kusin tillbaka till lägret. Väl där tar han sig av sin un…[Read more]

I sina egna tankar och bekymmer hade Sera tryckt ner handtaget till kammaren där Rheon och sällskapet satt. Lite krampaktig höll hon kvar sin hand vid handtaget när hon insåg att det inte alls var vart hon skulle vara. Typiskt, det var klart hon skulle gått fel. Det var inte kammaren som hon hade tilldelats. Det var klart att hon hade gått vilse,…[Read more]

En suck lämnar Ziyatés gråa läppar. Främlingen framför henne var ingen främling. Hennes ögon hade inte bedragit henne ännu. Fastän ännu kunde hon inte placera den äldre alven framför sig i sitt minne. Lite omedvetet lät hon sina fingrar glida över lädret på boken som var fäst vid hennes höft. Den som innehöll alla hennes minnen och tankar. Eller v…[Read more]

Någonting i hans röst och sätt att röra sig sade att han egentligen inte var allt för glad över att behöva dela skyddet. Fast, det var inget som Vinga ens lade mer än en sekund tanke på. Det regnade ute och hon hade inte tänkt låta sig bli blöt för att en främling hade andra åsikter om henne. Med ett krafttag tog hon tag i sin säck och svingade de…[Read more]