Hon tog emot brevet som Sera räckte henne och kunde, till skillnad från sin barndomsvän, också läsa det. Det var förstås oerhört svårt att förstå något alls av brevet i sin helhet eftersom det var till större delen uppeldat, men hennes namn var uppenbart skrivet där, samt en del av en underskrift, en som hon kände igen alldeles för väl. Hade det i…[Read more]

Ett litet hastigt skratt kom från Sera över Maeves torra sarkasm, nästan snarare en kort utandning, Hon skakade på huvudet och rättade ut det brända brevet hon hade i handen. Sträckte över det till sin barndomsvän. Brevet var fortfarande varmt och luktade aska. Fast det var nästan som om Sera inte kände det, för det fanns en ständig stank av brä…[Read more]

Nå, han var inte dum, då hade hon aldrig förälskat sig i honom så som hon gjort. Hon visste att han förstod att hon gav honom smärtlindring, men hon visste också att han aldrig skulle be om det själv, att han tyckte att hennes lindring också var… Dämpande, gjorde honom oklar, trött, dåsig. Inga saker som en riddare som han frivilligt sku…[Read more]

Det for liksom en rysning genom hennes kropp och hon blev genast medveten om att hon var betraktad och slog prompt upp ögonen igen. Först var där bara en mörkare skugga bland skuggorna, till dess att han tog ett steg framåt och drog ned huvan. Den mörka hyn, det vita håret, men kanske framförallt de grå ögonen… Om hon inte redan vetat hur han såg…[Read more]

Sandor kände ett slag av skuld inom sig vid hennes ord, men samtidigt hade de gått vidare från det och erkänt att de båda varit skyldiga till kylan mellan dem. Det var inte värt att ligga kvar i det förflutna, och han visste att det skulle ta ett tag för rådet att acceptera Selene. Åt hennes beslutsamhet nickade han allvarligt.

‘Vi måste få…[Read more]

Fröken Rushla? Det var första gången någon hade kallat henne det och det passade väl inte allt för bra in på orken. Det verkade heller inte vara en förolämpning. Hon talade om äventyr. Det lät bra. Ett saftigt äventyr hade aldrig slagit fel. Tvärtom, de flesta hade träffat Rushla rakt i ansiktet. Det gav väl trots allt bara karaktär och g…[Read more]

Orken blev nästan förvånad över hur lätt det var att övertala någon. Så lätt hade det väl aldrig gått förr? Hon blinkade till i sin förvåning och hade svårt att formulera något. Var det artighet, sarkasm eller ren dåraktighet och snällhet från främlingen? Hon stängde sin öppna mun och drog ner sitt hotfulla finger för att le lite bredare. Så artig…[Read more]

Han kan höra dem tala, Ismat och värdshusvärden men orkar inte helt följa med i deras samtal då smärtan i benen var värre idag än den varit på länge nu. Märker inte örterna hon smular ned i vinbägaren och skulle förmodligen inte säga något om det heller. Han hade ju förstått vad hon gjorde för han kände när smärtan mildrades. Tacksam för det även…[Read more]

Egentligen delade hon hans syn på handlingar som mest var skådespel för pöbeln men i vissa fall hade en symbolisk handling som den hon föreslog en väldigt god inverkan på dem omkring, även adel och rådsmedlemmar och speciellt när deras konung skulle leda trupper i strid. Stämningen var redan allvarsam och en ordentlig gest skulle få stor ef…[Read more]

Jarek bara flinar till svar. Han hade inte mycket till övers för hedningar, och just nu inte så mycket till övers för någon om han skulle vara ärlig. Irritationen växte långsamt dag för dag och hade knappast mildrats nu. Med ena handen kring tyglarna som om han aldrig gjort annat i sitt liv funderar han ett slag på att be sina män förbereda k…[Read more]

En sekund var allt som behövdes, för plötsligt var en närvaro där som inte varit hos henne innan. Det var som om den materialiserats ur skuggorna, en talang som hon sett ett par gånger innan åtminstone kring sin farmor Ziyaté. Ett par meter framför henne stod en mörk figur, igenkännbar, tills en hand sträckte sig upp och drog ned huvan som avslöja…[Read more]

Sandor lyssnade på hennes begäran, och nickade. Sådana handlingar hade han alltid tyckt var överflödiga och onödiga, nästan barnsliga. Men det var etikett, och han kunde inte neka att även om han själv höjde ögonbrynen åt sådana saker så skulle en stor mängd se vikt och helighet i en sådan handling.

‘Ett klokt förslag, Selene. Jag ska göra som…[Read more]

Salim log fortfarande mot Nicolaus och hans män, och böjde huvudet lätt i en något retsam gest – retsam mot allt hans överdåd och bristen på etikett.

‘Vi kommer under diplomatiska förhållanden, Lord Breslau.’ sa han lugnt. ‘Alla dessa vapen och maktspelandet är överflödigt.’ Han höjde sin hand och synkroniserat sänkte hans krigare sina spjut oc…[Read more]

Hon tänkte förstås inte på honom på det viset, såg honom inte så som han såg sig själv. För henne var han, skulle alltid förbli, samma man som hon kommit att älska på ett vis som var helt nytt för henne. Att hans ben inte var vad de en gång varit, att hans kropp magrat och hans varje steg orsakade honom smärta gjorde honom inte mindre av en ma…[Read more]

Lite förvirrat följde hon mannen som sprang iväg som en hund med svansen mellan bena. Hon snörpte på munnen. Han hade visst bråttom någonstans. Det tog henne lite längre tid än de flesta att inse att den främmande skepnaden, som hon nu kunde förstå var en kvinna, talade med henne. Tystnaden som uppstod efter frågan, var nästan stickande obek…[Read more]

Nej givit upp hoppet om Ismat hade han aldrig gjort och hon var ljuset som gjort att han orkat hela långa resan från Iserion till Märhen. Hon var fortfarande hans ljus, det som fick honom att försöka kämpa vidare även om allt kändes mörkt och motigt. Men en kram, en smekning över kinden eller en kyss, ett varmt ord från henne kunde oftast var…[Read more]

Hon var så oerhört tacksam över att han inte givit upp om henne när hon lämnat honom i Iserion, tacksam över att han följt efter henne trots det tillstånd han befann sig i, och tacksam för att hon slutligen kunde få chansen att hjälpa honom ordentligt, inga andra förpliktelser än de hon kände gentemot honom. Att lämna Märhen hade varit en välsig…[Read more]

Äntligen på land igen. Känslan var obeskrivlig, det var som om ett mörker hade funnits kring henne allt för länge. Som om hon kunde andas friskt för första gången på länge. Hon stannade upp och lutade sitt huvud uppåt för att se på månen och stjärnorna som var de enda ljuset i den mörka gränden. Staden kändes mer rofylld än Antrophelia, som al…[Read more]

Araniél

Skrik och larm hade fått Athals översteprästinna att snabbt resa sig upp från bordet hon suttit vid tillsammans med två riddare från den orden hon själv instiftat och som hon satt som högsta befälhavare över. Inget hon frågat Sandor om lov till utan bara gjort, väl medveten om att det kunde komma konsekvenser av det. Hon hade alltid minst…[Read more]