Dagen förflöt och till sist var hären tvungen att slå läger. Dalen som annars skulle vara mörk fylldes med lägereldarnas facklor som gav ett lite muntert och behagligt lyster som framhävde landskapets linjer. Kullarna som annars skulle vara mörka var synliga, och bakom den vakande bergskedjan kunde man se stjärnorna som markerade var bergen sl…[Read more]
Lite varsamt betraktade Vinga kniven som främlingen höll fram. Fast hon var skeptiskt till att denne man vill henne något ont, nå vem vet? När väl han började stycka upp haren nickade hon bara lite lätt för att ta några få torra kvistar att mata elden som blossade upp en kort sekund. Hon nickade lätt till hans svar. Luka, Luka… Lu…Ka. Up…[Read more]
Sandor kände en varm känsla av både behag och sorg då hon lutade sig mot honom. Hennes hår kittlade honom lite, samtidigt som hennes doft och värme kändes behaglig – en stark kontrast till hur de tidigare spenderat tiden tillsammans. Vid hennes begäran kramade hans armar om henne hårt och ömt på samma gång, och han dolde sitt huvud i hennes hår…[Read more]
Det är inte svårt för henne att notera att han stod i andra tankar. Att hans sinnen vandrat långt bort från rummet och staden där de nu befann sig i. En underlig känsla av ömhet väller över henne, något som inte alls varit förknippat med honom tidigare men väl deras gemensamma barn. När han säger hennes namn sluter hon ögonen kort, sorgsen och hon…[Read more]
Sandor hade inte verkat märka henne förrän hon lade sin hand på hans axel, vilket nästan fick honom att rycka till. Ett ögonblick hade det känts som om han varit under vatten, men hennes närvaro drog upp honom över ytan igen och han drog ett sista djupt andetag. Fortfarande blek, men med lite mer färg i ansiktet, log han ett svagt och lite sorg…[Read more]
Ljudet av hans klackar mot den polerade golvytan har för länge sedan väckt henne ur hennes tankar. Karms drottning, Sandors hustru och mor till hans barn. Snart, inom endast ett dygn ensam kvar medan han red i strid. Det var skrämmande och ju närmre den här dagen kom ju mer allvarlig hade hon blivit. De senaste dagarna hade hon inte setts le alls…[Read more]
Farandes längs vägen… Hur kunde hon ens ha mage nog att påpeka något sådant! Skulle det vara hennes fel att det var en nedförsbacke där? Knappast och till råga på allt hade hon förstört hennes tunna som skulle sakta ner och vara hel annars. Kvinnan fnös till och hötte lite med sitt finger.
“Det är snarare din fot som var i vägen! Och vad ska ja…[Read more]
Vid alla hörntänder! Rushla stannade till och hennes hjärta stannade ett kort ögonblick. Den vackra ölen forsade ner på de smutsiga gatorna och inte ner för hennes strupe. Tanken var hjärtskärande. Sedan fick hon syn på en enorm känga som satt fast i tunnan.
“Du har förstört min öl! Din kumpledunt!” utbrast Rushla med en grovaccent på det allmän…[Read more]
Som vanligt kastades skeptiska blickar mot den kvinnliga orken som strosade på gatan. Även om hon försökt med ett leende, tycktes hennes tänder vara för groteska för barnen som drogs undan av sin mor och ombedd att hålla för ögonen. Oförskämt! Trots allt var Rushla en magnifik ork, ett praktexemplar om hon skulle säga det själv. Skarpa drag m…[Read more]
Det var uppenbart att Yazfein såg potentialen i att ha Sera som allierad nu när han visste att det fanns ett band mellan de båda unga kvinnorna, men om Maeve tyckte illa om den tanken så visade hon det inte, i alla fall inte just då. Istället kunde hon bara hoppas att Sera skulle hålla käften om hela saken och kanske lämna dem ifred, men hon hade…[Read more]
Den tag sig nog… Orden fick hennes mungipor att rycka till i ett leende. Vem som helst kunde se att den var på väg att dö. Fast om hon kommenterade det, kanske han skulle bli bitter? Män hade en tendens att bli arga om man rättade dem. Hon satte sig ner med en tacksam nick och öppnade sin säck för att få fram lite torkat kött som hon hade lovat…[Read more]
Ilskan hos Sera var uppenbar, för något inom henne kunde inte helt acceptera sättet som de talade om det. Som om det vore hennes fel! Hon hade inte ens tänkt göra något åt det, om inte den där jävla mörkeralven hade attackerat henne. Dessutom två gånger! Åtminstone hade hon ett namn nu och ett minne att visa någon. Fast vem skulle tro henne? Ho…[Read more]
En dag kvar tills de skulle marschera. Tills han skulle marschera. Tanken fyllde konung Sandor med både rädsla och spänning, så som det gjort då han varit ung. Åren på tronen hade fått honom att känna sig gammal och rastlös, och även om han inte var lika ståtlig som han varit i sin ungdom var han fortfarande i gott skick. Men han hade blivit magr…[Read more]
Vädret var på väg att ändra till en lite mer otrevligt väder. Även om den smutsiga vandraren säkert skulle behöva tvätta av sig, var inte regnet något hon föredrog. Fast å andra sidan, hade hon inte något annat val. Vägen var lång framför henne och det var inte en by i sikte. I horisonten kunde hon skymta något glödande och en skugga. Vad skull…[Read more]
Arga personer hade Gormkäft haft nog med och det tog inte ett geni för att förstå vart denna röra skulle resultera i. I sin fart ut från vinkällaren greppade han tag i vinflaskan och väska för att släpa sin väska efter. Även om den verkade lite för tung för trollet verkade det inte sakta ner hans kvicka fötter. Efter han kommit ikapp Aife str…[Read more]
Seras ord fick hennes flin att dö ut och hon snörpte ogillande på munnen, dels för kommentaren om det där med slag mot huvudet, men också för det hon anklagade Yazfein för, det som uppenbarligen var sant, från hans egna läppar. Hon visste inte riktigt hur hon skulle hantera denna nya information, eller hur hon skulle agera nu när det var ute i…[Read more]
”Du har inte fått för många slag i huvudet?” frågade hon på kaldrländska, lite tystare och sneglade avvaktande mot Yazefin. För hon kunde inte riktigt tro Maeve, även om hon hade det där vanliga flinet på sina läppar. Granskade henne från topp till tå. Tvungen att medge att hon såg hel ut, åtminstone fysiskt. Psykiskt var väl en annan fråga. Mot…[Read more]
Hon vart kanske minst lika förvånad som Sera av den uppenbara ömheten, för att inte tala om kyssen. Att Yazfein sen faktiskt klev fram i ljuset och presenterade sig, med sitt rätta namn och sin rätta titel, gjorde henne nästan nervös. Vad tänkte han med!? Det kunde vara en dödsdom för de båda om Sera skulle få för sig att berätta för någon anna…[Read more]
Ömheten som fanns mellan de två… Sättet han talade med en mjukstämma. Nästan som hypnos. Eller… Det var väl ett av ämnena hon inte hade studerat i Caras Idhrenin… Snarare som hon trodde att det lät. Kyssen fick henne nästan att få kvävningar, djup nog för att suga ut hennes själ var den ju! Fast hon höll sitt stela leende och det verkade finnas…[Read more]