Som vanligt förstås, följde Toku etiketten till punkt och pricka. Kanske var det lite av en förbannelse likaså? För just nu hade hon större lust att skrika, göra oväsen eller rusa därifrån. Blicken var fast på blomman, för att följa kejsaren med blicken medan hon hörde Okajis ord. Utöver att hon förmodligen inte hade något val, kändes det onödig…[Read more]

Förstås var det ingen trevlig doft av henne. Svett, smuts… stanken var inget som han hade varit beredd på. Det tårade hans ögon något, fast det kunde väl förstås också vara alla känslor som var som en storm inom honom. Vem kunde låsa in en sådan vacker påfågel? 

“Ja och vi måste skynda oss…” hummade han och tog tag i hennes hand försiktigt f…[Read more]

Orden gjorde honom något skamsen, han skulle försökt att befria henne tidigare. Men faktum var att han inte hade vetat om det. Borta som han hade varit på en lång handelsresa. Lite nervöst greppade han ett hårdare tag om fängelsegallret som var svalt. Trots det var hans händer svettiga och nästan fastnade i den kalla metallen.

“Naira, snälla, a…[Read more]

Lite frustrerad över hennes reaktion slog han något i gallret. Trots allt hade han hoppats på ett mer riddare i skinande rustning, eller åtminstone ett glädjetjut. Men inget. Det var nästan som om hela hans agerande och tankar föll pladask till marken. Till sist drog han efter andan. Kvinnofolk. 

‘Naira…!?’ väste han igen mellan sina tänder…[Read more]

Nio… Elva. Till slut kom han till rätt ingång. Ingången var så smal, så han var tvungen att huka sig något för att kunna röra sig in i den långa korridoren med små celler på varje sida. Få fångar rörde sig, trots allt var de som rörde sig i korridorerna antingen möglig mat, en ny fånge, eller en död en. Han försökte att hålla blicken framå…[Read more]

Det var intressant, nästan nagelbitande att se hur allting verkade falla på plats för hennes morbror. Pusselbitarna som lades framför dem. Sättet som  både Isra och Ayperos arbetade tillsammans, nå och en liten del henne själv, var nästan vackert. Små, små steg som ledde till något stort. Som skulle i sin tur leda till något ännu större. Hon lu…[Read more]

Faktum var att Torbjörn inte hade förväntat sig att kvinnan skulle tala till honom tilblaka. Kunde hon ens prata? Förvånat stod han och gapade lite när hon svarade honom. Så klart hon inte ville bli kallad fisk kvinnan. Han harklade sig något skamset och kliade sig lite i sitt långa hår för att skratta till  – som om det skulle släta över ha…[Read more]

Som vanligt när hon var nervös tuggade Toku på sin läpp – så pass nervös var hon att hon till och med hade lyckats bita hål på den. Även om hon inte ens lade märke till de små såren som färgade hennes bleka läppar allt rödare. Stämningen var så spänd att vem som helst skulle bli nervös över det hela. Blicken till Toku vandrade mellan Toku, vakter…[Read more]

Under dansande lyckades Torbjörn att knuffa till Aurelia. Hans blick spärrades upp – nästan lite förfärat som om han hade gått in i en värdefull vas som var på vippen att ramla i golvet. Lite skräckslaget nästan rörde han vid hennes kläder.

“Förlåt mig! Jag såg dig inte där bakom… Gick allt bra?” frågade han. Av någon anledning tycktes…[Read more]

Lite förvånat såg hon ner på sin syster när han slog armarna omkring honom, för att sedan le lite lätt för sig själv och lägga armarna omkring henne med ett varmt leende. Han klappade henne på ryggen, för att få henne att släppa. Trots allt hade de inte hela dagen på sig. Till slut hade han fått på sig en lite finare tunika och ett par rena mör…[Read more]

Det var inte ofta han lyckades överraska henne så, och det gjorde verkligen Torbjörn nöjd. Han suckade nöjt till och nickade. Begrundade sitt egna verk. Vanligtvis var sådant alldeles för delikat för hans fingrar – mer något som han svor över. Och det hade han också gjort. Men de gånger som Ylva inte var i smedjan, var väldigt sent på natten nä…[Read more]

Samma roande leende fanns på hans läppar som när hon var mindre. Han höll upp den nära hennes ansikte för att sedan visa en tom handflata för att lite lätt slå till hennes huvud. När hon sedan valde den andra handen höll han upp den likaså, för att sedan avslöja en svartläder rem som hade vackra silverbitar kring sig, de såg nästan ut som e…[Read more]

Åt hennes ord smalnade hans ögon något. Inte direkt det han hade lust att höra, men han försökte att lugna sig själv och inte tänka så mycket på det. För att le lite snett åt hennes ord kring klänningen för att sedan röra sig emot hans stora pälsjacka för att dra ut något och gömma den i sin stora hand.

“Det saknas något, menar jag bara.” på…[Read more]

Fortfarande allvarlig, för en gångs skull höll han hennes hand och såg in i hennes ögon. Det fanns inte ens ett leende där på läpparna längre, inte ens det smala.

“Du skulle lika gärna kunnat vara min dotter. Och det vet du Ylva.” sa han för att sedan rynka lite på näsan åt det hela.

“Fast jag skulle förstås inte valt ett sådant fult namn åt dig…[Read more]

Åt hennes retsamma svar skrockade Torbjörn till för att raskt ta av sig sina kläder och hoppa in i det ljumna badet. Förstås var det lite mer smutsigt nu – men han var van. Frågan var väl snarare när han ens fått ett rent bad  ifrån början. Han skrubbade sig själv noggrant för att sedan kvickt nog vara ute ur badkaret och lägga en handduk kring s…[Read more]

Det var nästan inte förrän han hörde sitt namn som han skakade på huvudet för att försöka att vakna ur sina tankar. Men det smala leendet fanns kvar och han ryckte lätt på axlarna åt hennes ord för att luta sitt huvud i sina händer där han satt framåt lutad i stolen.

“Ska jag ropa upp alla gångerna du har satt krokben för mina fruntimme planer…[Read more]

Där var det igen.  Påminnelsen att hans tös snart inte skulle vara där hos honom. Hur skulle han då kunde hålla henne vid liv och ur faror? Ofrivilligt gick tankarna åt de många gånger som han räddat henne ifrån situationer som skulle slutat illa – många som hon säkert inte ens hade en tanke över. Men de hemsökte honom fortfarande, pre…[Read more]

Det var länge sedan Sera hade riktigt ätit sig mätt. En av de många saker hon hade börjat att inte göra. Så länge det fanns rent vatten och en liten matbit så klarade hon sig. Det syntes säker på att hon blivit ännu smalare, nästan farligt smal kring armarna och benen. Hon sträckte sig efter en bröd bit som hon rev i två. Mest för att se lite mer…[Read more]

Nästan lite nonchalant såg Nenya upp, som om hon inte hade tänkt bli störd på ett tag av deras kära återseende. En sista gång såg hon ner på sina naglar, för att sedan sträcka sig efter vinglaset och ta sig en klunk. Det verkade som om vinet skulle kunna behövas senare.  Åt Aeldirs kommentar om rent bord kunde Nenya inte rå för att ge ifrån sig…[Read more]