Rösten var så vacker, mild och len. Har den alltid varit så? För den bilden hon hade av häxan… nej kvinnan… framför henne var helt annorlunda. Två bilder som var som motsatsen till varandra. Det var som om hon var tvungen att se om hon faktiskt inte hade drömt om motsatta bilderna – men så fort hon vände blicken kunde hon inte undvika den…[Read more]

Förvånad gav hon nästan till sig ett flickaktigt pip när häxan greppade tag i hennes fot som hon masserade och tvättade. Hjärtat slog lite hårdare och hon kunde inte riktigt rå för att ge ifrån sig en nöjd suck över att känna att någon tog hand om henne. Ensamhet, det var trots allt hennes svaghet. Att inte känna sig behövd eller ens lite älskad.…[Read more]

Den långa tystnade visade en lite irritation och Nenya tyckte om det.  Roat drog det till i mungiporna medan hon betraktade kvinnan framför sig. Hon kunde minsann irritera och göra häxans liv till ett helvete trots allt.  Inte så odödlig och orörlig som hon trodde. Rösten i huvudet förvånade henne. Ett svar som hon inte direkt hade väntat sig o…[Read more]

Hjärtat bultade hårt i bröstkorgen. Så hårt att det var svårt att höra det som hon sa – kunde till och med hon höra det? Orden fick honom att skratta, mest i en utandning som blåste bort lite av hennes hår från ansiktet. Försiktigt, nästan som om han var lite rädd för att hon skulle knuffa bort honom, böjde han sig fram så att hans läppar förs…[Read more]

Blicken till Nenya vandrade mot Athanishkas hand som rörde vid hennes kind. Känslan av någon annans beröring var… oväntat skön. Som om hon inte hade känt någon uppskattning eller närhet på… hur många år hade det gått?  Förstås var det inte någonting som hon sa – men häxan skulle nog lägga märke till det i hennes tankar och sättet som hon lite…[Read more]

Ännu en gång fuktade vampyren sina läppar med tungan, blicken följde häxans långa naglar som knäppte upp kjorteln till mannen och hur han föll ner på knä. Det dröjde inte många sekunder innan Nenya var framför mannen med sina huggtänder djupt i hans strupe. Alltid så berusande… känslan av makt och hur hjärtslagen slog så fort för att bli allt…[Read more]

För att vara ärlig tänkte han nog att fingrarna var snabba nog, det brukade de nästan alltid vara och han ryckte till något när en hand lades på hans axel. Titeln fick honom nästan att fnysa till däremot, men det var åtmstone inte en människa som hade lagt sin hand på honom. De smutsiga jävlarna. Inte för att denne såg mindre hotfull ut där…[Read more]

Blicken följde henne när  hon reste sig upp, plötsligt kände han sig nästan lite… liten där han satt så tafatt på golvet. Utan några vettiga ord att komma med. Kinderna löjligt varma och röda som han mer än gärna gömde bakom sina händer som han gnuggade kinderna med. Som om han försökte värma kinderna efter kylan. Fast återigen fick hon…[Read more]

Om Eddy hade haft något i sin mun och tuggat på, skulle han säkert satt i halsen nu. Hur visste han ens hennes namn? Förstås var det magin de alla hade – hon kunde se det, känna det och nästan smaka den ljuva magin de alla hade i hans följeslagare. En varm rodnad prydde hennes kinder och hon lät sitt hår falla ner lite mer framför hennes ansik…[Read more]

Precis som så många vintrar tidigare stirrade Eddy storögt på Klaus och de varelser som var bakom honom. Konstigt var det nog inte att hon, likt som så många andra fann dem fascinerande. Magin som verkade drypa om dem, känslan av en ålder som var ålderlös… både ung och gammal på samma gång. Som vanligt hade hon sina stora utstickande…[Read more]

Egentligen ville hon skrika efter häxan, ensamheten i detta rum skrämde henne. Speciellt med de kommentarerna som hon lämnat med Isra och Ayperos. Hon visste förstås att det inte stämde. De älskade henne, på samma sätt som hon älskade dem. Fast trots det kunde hon inte rå för att krypa fram tvivel inom henne som hon försökte att skjuta undan.…[Read more]

Mycket att ta in, allt det som hennes vän sa. Fast hon gjorde det förstås inte utan ett leende och justerade hennes väns hår efter att hon hade fått på sig sin klänning. Små hårstrån som envist stack ut som kvistar ifrån ett fågelbo. Något hon alltid hade gjort för att lugna sig själv och tänka. Låta sina fingrar fokusera på något annat under…[Read more]

Först hade hon tänkt säga emot, skrika i hennes ansikte – men när hon drog handen över hennes kind, hals och bröst kunde hon inte rå för att kråma sig där under hennes beröring. Snabb som den vampyr hon var, höll hon ett hårt tag om hennes hand för att hindra henne ifrån att gå.

“Lämna mig inte…” viskade hon, det fanns en rädsla där. En r…[Read more]

Redan från början gissade Ninurith vart tanken skulle ta hennes vän. Men trots det kunde hon inte rå för att bli förvånad och ge ifrån sig ett litet skratt – inte mer än en hastig utandning och ett brett leende. För att placera päronet som hon hade hämtat innan i sin väns hand och stryka hennes handrygg milt. Det var sällan som kvinnan hade…[Read more]

Mitt i folkvimlet fanns en ung man. De mörka lockarna föll till öronen och de honungsfärgade ögonen var charmiga. Det var inte många unga kvinnor som inte tyckte om att möta hans blick. Den vanliga smutsen som brukade täcka hans kinder, näsa och armar var renskrubbade.  Något som mannen själv inte var van med. För vem var han, utan sin egna dof…[Read more]

“Det gör jag inte alls…!” väste hon, lite mer argt mellan sina tänder. Nästan som en fräsande katt. Det fanns något menande där, som om hon kanske inte ens förstod något av vampyrismens mer djuriska natur. Ilskan och hatet fanns i blicken när hon tvingande att möta hennes ansikte igen.

Hon försökte att dra sig loss, trots sin svaghet och…[Read more]

Duktig flicka. Nästan förnedrande ord, men ändå tycktes det nästan fylla henne lite med en hoppfull glädje. I vanligtvis hade hon fnyst åt det och be henne stoppa något i sitt arsle. Men istället hade hon samma drömmande leende, med något särade läppar så man kunde se hennes blodiga huggtänder. Beröringen fick henne att stryka sitt huvud något…[Read more]

“Ett dygn…?” väste Nenya nästan fram mellan sina tänder, så att hon minsann inte trodde det hade gått ett dygn utan flera. För inte skulle så liten tid ge henne sådan stor hunger. Egentligen ville hon fortsätta att käfta emot – men det fanns inte direkt någon ork för det och sen fanns det något mycket mer spännande som hände när hon drog undan…[Read more]

Åt de sista orden innan hon stängde dörren visade hon sina tänder och väste något. Som för att visa sitt missnöje över orden – hon skulle nog kunna hålla sig. Det var åtminstone det som Nenya intalade sig själv där hon fortfarande stod stolt – med sin heder i behåll. Det som var timmar för Athanishka var som dagar för kvinnan i fångenskapen. K…[Read more]