Konstaterandet gjorde Ziyate trött. Om? Var det inte just detta som hon hade varnat dem för? Hon drog en suck och försökte att fokusera på frågan som ställdes.

“Öl” konstaterade hon sedan, även om det sällan föll henne i smaken föredrog hon vin som inte var allt för surt, eller beskt. För vad hade egentligen Mahadwen att erbjuda när det kom t…[Read more]

Varsamt placerade hon spegeln vid sitt bälte igen, likaså som borsten, för att sedan följa drottningen med blicken. Kommentaren fick hennes kinder att hetta till lite och bli rödlätta. Fast det fanns ingen orsak att försöka dölja det och gömma sig. Trots att det var allt hon ville göra nu, kunde hennes tunga någonsin lyda henne? Att säga allt s…[Read more]

Det var inte länge mörkret föll omkring henne, hon kunde se hur ett starkt sken var på väg mot henne. Skriken fyllde hennes öron och huvudet bultade av smärta. Hon gav till ett skrik och var på väg att möta ljuset som den krigare hon var. Innan Nenya hann känna smärtan dök Ayperos emellan. En hastig känsla av lättnad fyllde henne och hon andade…[Read more]

Ett litet skratt kom från Ziyaté, det var inte otacksamt, utan snarare roat över människornas ignorans. Spår? Som om de försvann för att man tog bort de uppenbara. Jorden, luften. Allt hade sina spår.

“Mitt folk.” konstaterade hon till slut och såg på träskålen som bars in. Det luktade underbart – mer än vad hon hade hoppats på. De flesta dagarn…[Read more]

Förklaringen, eller snarare ursäkten var inte riktigt något som Camthalion lade någon vikt på. Klart han kunde väl diskutera ägande och tjuveri men det var inte det som fick hans uppmärksamhet. Snarare biten bröd som, trots mosat, såg mycket mer aptitlig ut än vad hans egna torra bröd gjorde. De lena grönvita luddet på det gjorde det knappast bätt…[Read more]

Tur att de båda fick var sin? Kunde tösen räkna? Eller kanske den inte ansåg Pollen vara en person, vad oförskämt! Pollen åt nog mer än vad hon gjorde. Hastigt kastade hon en blick mot främlingen framför sig. Thurunn. Namnet sa henne ingenting. Stor var hon. Stark också. Frågan var hur mycket hon skulle äta. Dumhet var väl sällan något som man k…[Read more]

Sedan. Ett ord som människor allt för ofta lade sin vikt på. Ett diffust ord. Speciellt för en ras som inte hade så mycket tid på denna jord. Nästan ett hånfullt leende syntes på hennes läppar när hon tänkte på saken. Snällt, så klart, men vad skulle det ge dem i längden? Dåraktighet. Döda eller dödas.

Bandage var aldrig något som hade fallit mör…[Read more]

Plötsligt en röst. Det fick nästan Trond att rycka till. Han hade helt missat att dvärgen hade tagit sig fram till hans bardisk. Fast det underbara ljudet av klirrande mynt och en beställning fick honom att spricka upp i ett ännu större flin. Enkelt slog han till med linneduken och placerade den återigen på sin höft i bältet för att sedan dra m…[Read more]

Lite förvånad över hennes skicklighet. Det var inte vanligt att det var så ömt, utan de flesta brukade trycka lite för hårt och speciellt skaka på handen. Fast även om det uppebarligen fanns rädsla där, verkade det som om hon pressade ner det. Intressant. Det var få människokryp som hade detta.

“Jag… har inte mycket att ersätta er med.” påpekad…[Read more]

Smaken av den starkare spriten ringde fortfarande i hennes mun även om hon försökte skölja bort den med den lite mildare vinet. Självfallet var det inte av Iselems standard. Inte märkligt det, de var trots allt i Karm och då kändes det nästan ok att nästan häva vinet för att bli av smaken. Hon fick genast påfyllning. Röda kinder, vittnade om a…[Read more]

Ett hastigt leende syntes på hennes läppar åt drottningens svar och hon nickade kort innan hon började kamma hennes mjuka hår. Hon var kvick i fingrarna men det fanns en ömhet där så att hon inte drog i håret, utan kammen tycktes nästan glida igenom håret. Som på vana drog hon fram en silvrig sax och höll den upp mot spegeln så att drottningen s…[Read more]

I en ren reflex slog den äldre kvinnan upp sin hand för att ta tag i Aillis och hon såg hur några droppar föll ner på hennes andra hand. Hastigt drog hon den handen upp mot näsan och luktade på dropparna och sedan nickade hon mot flickan. Ett litet, nästan varmt leende syntes på hennes läppar och hon nickade åt henne att fortsätta samtidigt so…[Read more]

Förvirrad över… var det värme och omtanke som människorna visade henne? Tanken förvirrade henne och gjorde henne nästan obekväm. Det var en känsla som hon sällan upplevde. Allt för sällan. Det påminde henne om hennes son och… hon tystnade sina tankar när Blánaid ställde hennes fråga. Istället lät hon de rubin röda ögonen möta kvinnans.

“Al…[Read more]

Även om leendet i de flesta fall skulle lugna tjänaren verkade det göra en motsatt effekt och med en enkel nick försvann tjänaren iväg i korridoren.

Några få minuter passerade och ett par enkla knackningar mot dörren hördes och snart därefter öppnades dörren och en ung kvinna steg in. Rakryggad, nickade hon ödmjukt och respektfullt mot drottning…[Read more]

Nyfiken, som alltid, kastade ho en blick mot kartorna som Xharin nämnde. Fast hon fick inte riktigt någon tid att se vad det var för något. För de försvann, den ena ner för packningen, ett par andra i klädnaden. Hon rynkade lite irriterat på pannan för att inte inse att han redan hade börjat röra sig mot utgången. Det var inte förrän hon h…[Read more]

Oväntat hade ljuset lagt all sin uppmärksamhet åt Nenya. För hon hade riktat in sig på att distrahera, men att hon trots det skulle ha sin fulla uppmärksamhet åt Ayperos. De första slagen var hårda mot denna kvinnliga gestalt, men hon kunde inte riktigt klara av att  hålla kvar sin styrka. Ljuset brände mot hennes hud och det kändes som om hela…[Read more]

Under tiden som Ranghildr skar bort pälsen och skinnet på en av gnagarna sneglade hon mot den okända kvinnan och Ragnar. Hade hon gjort fel? Hade hennes moderliga instinkter gått för långt och gjort henne blind? Att hon var irriterad på sig själv märktes, för hennes rörelser blev mer aggresiva och klumpiga. Ta in en främling, i hennes, i deras sit…[Read more]

Det var ingen dröm. Lättnaden sköljde över Sera och hon kunde inte rå för att sucka tungt när hon svingade av sig hästen och gav tyglarna åt en stallpojke som sprang för att välkomna dem. Inte ens ett leende eller nickning åt pojkvasken. Hon öppnade dörren och slog några guldmynt mot disken till värdshusvärden.

“Två stop av det starkaste ni har,…[Read more]