Nej, hon var allt annat än nöjd med situationen. Det förklarade varför Fëani lyckats fly så obemärkt, trots att staden var välbevakad, men samtidigt fanns det inget hon kunde göra för att få det ogjort nu. Att Vesvía kommit till henne med informationen var positivt i den bemärkelsen att hon hade en ledtråd, något fast att ta tag i när hon börjad…[Read more]

Färden de begav sig på nu stod i stark kontrast till deras senaste färd, den som fört dem till Caras Idhrenin. Då hade hon knappt känt igen honom, hans sinne dystert och mörkt och de stunder då hon fick se honom le hade varit få. Nu sken han åter på samma vis som han gjort när de först träffades och för första gången på väldigt länge så såg hon h…[Read more]

Svaret kom med mer ärlighet än hon hade väntat sig och hon kunde inte låta bli att kika mot Vesvía där hon stod en bit ifrån henne. Hon hade tagit en stor risk som kommit till henne med detta erkännande och hon var uppenbart nervös, något som syntes i viset på vilket hon vred på sig där hon stod och drog i sin egen skjorta. Varför hade hon gjor…[Read more]

Planen som började formas var dåraktig, men det var den ena planen hon kunde se för stunden som skulle ha den minsta chans att lyckas. Hon hade klättrat över murar förut, men hon hade aldrig haft en fiende som denna att vänta sig på andra sidan, förhoppningsvis skulle det inte innebära hennes slut…

”Bra. Vi som tar oss över muren måste vara få…[Read more]

När hon åter lyfte sitt ansikte för att möta Saskias så fanns leendet ännu över hennes läppar, men det var kanske lite vassare än innan, nästan nöjt, som om hon inte fann någon skam i att bli tillrättavisad ens av Iserions regent. Märhen hade i sanning infört nya seder och kanske hade övertrampet varit hennes sätt att undersöka huruvida denna Sa…[Read more]

Sandor lyssnade på Vasilijs ord och suckade inombords. Det gick inte att diskutera logiskt med befolkningen i Märehn, och det bevisade denna man än en gång. De var blinda för sina övertygelser, och att skapa en diplomatisk harmoni visade sig än en gång fruktlöst. Som de andra från Märehn sade denna Vasilij  mycket men ändå ingenting, för vad som s…[Read more]

Völvan studerade dem med de intensiva gröna ögonen som tycktes lysa i stark kontrast till resten av hennes uppenbarelse. Som om hon kände Jorunns tankar gav hon ifrån sig ett minimalt men vetande leende.
‘Välkomna till Draumrheim då, Jorunn och Turin. Mitt namn är Gerda.’ sa hon, utan att ägna dem några titlar. Sådant var inte viktigt inför guda…[Read more]

Alvinnan skrattade muntert åt hans ord.
‘Tvärtom!’ utbrast hon med ett liten fnissning över hans misstag som var så långt borta från sanningen som det kunde bli.
‘Stjärnorna är väldigt viktiga oss. Som du kanske vet så tillber vi Erethil, vars domän ligger uppe i himlavalvet. Hennes stjärnor är vad som håller oss belysta om natten, och många bla…[Read more]

Nhedenim betraktade de två männen medan de diskuterade sinsemellan, men verkade ha sinnet på annat håll. Deras diskussion försvann någonstans i bakgrunden av hans sinne, medan han sträckte ut sitt medvetande till de omkring dem. Han kunde känna andra magiker i rummet dra sig undan mentalt och låsa sina sinnen och intentioner för honom. Men han f…[Read more]

Det var uppenbart att Vesvía hade något på hjärtat, något som hon uppenbart visste skulle sätta henne i onåd hos Isra, tystnaden som fanns mellan dem var nog för att bekräfta det. Den var spänd, olycksbådande nästan, och utan att tänka på det så hade Isra börjat plocka bort kronbladen från en stor, gul blomma som växte intill platsen där de st…[Read more]

Vesvías ord fick henne att rynka på ögonbrynen en aning. Oärlighet? Hon hyste förstås inga tvivel om att många, om inte de flesta, av hennes undersåtar dolde mer för henne än vad de kanske själva trodde skulle vara uppenbart, men det var ovanligt att någon kom för att erkänna något sådant, kanske var det till och med något som aldrig hade sket…[Read more]

Maeve kastade en snabb blick mot mannen från Märhen när han talade om att ha sett staden inifrån. Han verkade kanske mer medgörlig än vad den där Nicholaus varit, men det var fortfarande smärtsamt uppenbart att han delade ogillandet av den Karmanska kungen. Skulle det skada att i varje fall låtsas? Särskilt när man stod inför en gemensam fi…[Read more]

Draumrheim låg på toppen av ett ensamt berg, och desto längre upp de besteg berget längs med dess farliga stigar kunde de se det mäktiga landskapet omkring dem. I alla håll och riktningar fanns berg som sträckte sig upp och ned efter varandra i höglandet. Bergen och dalarna var fyllda med dimma och vattenånga från vattenfallen som rann ned längs…[Read more]

Caspian drog ett djupt andetag, som för att lugna ned sig själv. Faktum var att han var både frustrerad och rastlös på situationen i Hannadon som gällde hans position. Trots allt var det besvärligt att känna sig oförmögen att nå sitt fulla potential, och ett sådant här uppdrag som kunde låta honom komma bort från både pressen av sin eget hus oc…[Read more]

Alvinnan nickade lite åt hans ord.
‘Det var inge min mening att inkräkta.’ sa hon med ett lättsamt leende.
‘Så, var ligger era intressen?’ undrade hon istället lite nyfiket och glatt. Hon hade så klart fått en liten uppfattning om honom, men än så länge hade han visat sig vara ganska reserverad gällande sig själv.

Nhedenim hade precis tänkt svarat Vindálfr då de blev avbrutna av den entusiastiske mannen som uppenbarligen var från Barastar. Gamlingen tycktes till skillnad från dvärgen inte ha några problem att förstå accenten, men samtidigt kunde han inte hindra ett leende att växa fram på hans läppar under skägget. Trots allt var det sällan någon med såd…[Read more]

Konung Sandor ögnade som hastigast Maeve och Aetas Saelorian, och lyssnade vagt till deras diskussion samtidigt som han nickade över vad den unga befälhavaren hade att säga. Det var saker han hört förr, och för att vara helt ärlig utmattade det honom till en grad som började gränsa till bottenlös frustration.

‘Så, befälhavare Vasilij, du…[Read more]

Då hon fått klartecken av Maeve började hon sitt arbete, medan hon sjöng på det gamla språket. Hennes melankoliska och överjordiska melodier vävdes ihop med kraften inom henne, som hon överförde in i bläcket och i hennes blod. Elden fladdrade något, och det var som om stämningen ändrades i rummet. Som om gudarna själva närvarade och betraktade…[Read more]

Hans ord fick ett plötsligt skratt att lämna hennes läppar, ett helt uppriktigt sådant och inte alls helt otrevligt att lyssna på nu när det faktiskt verkade genuint. Han hade helt klart ingen slags takt eller känsla för finess och hon fann det underhållande efter så lång tid av lismande att hon helt enkelt inte kunde hjälpa sig själv. Att…[Read more]