Asgeir flinade lite över Ylvas sätt att tala till hans mor. Ja de hade nog båda vassa tungor, en viss likhet där – åtminstone då Ranghildr var på humör för sådant. Han skulle ändå tro att de två kunde komma överens, och att Ylva genom att lära känna drottningen lite kunde få det hon önskade sig – gården hon nämnt att hon drömde om då de tal…[Read more]

Livet var som vanligt i Caras Idhrenin, denna tid på året var det dessutom blåsigt och kallt då skolan befann sig omringad av vatten i Nírsjön. Karm var inte direkt den kallaste platsen i världen, men många gånger kunde Caras Idhrenin kännas som den mest regniga och blåsiga stället. Nu hade dock en frostbiten kyla lagt sig över skolan, all…[Read more]

Asgeir log bara muntert åt Ylvas pik.
‘Vad annat än en komplimang kunde det vara, ett hedrande för din yrkesskicklighet, precis som er plats här?’ undrade han med en gest över platsen där de satt, där de hade full överblick över hela salen och alla kunde se dem. Han viftade bara åt hennes anspråkslösa ord.
‘Så klart, allt vår kunnande är e…[Read more]

Asgeir Ulfhedna hade alltid funnit midvinterblotet en trevlig och nostalgisk fest. Från barndomen mindes han det mest som en intim fest med sin familj i den lilla stugan han vuxit upp med, trots allt hade Kaldralnds och Frostheims före detta ledare alltid hållit firandet i Sätet exklusivt för de jarlarna och deras familjer, snarare än att göra…[Read more]

Felaërn var nästan lika förvånad själv, trots allt hade Almithara en förmåga att få alla att tro att hon var oövervinnerlig. Men han hade fått in rätt träff vid rätt tillfälle, det kunde lika väl varit hon som vunnit denna då det varit så jämnt. De flesta andra hade kanske flinat brett i skadeglädje och gnuggat vinsten i motståndarens ansi…[Read more]

Den unga paladinen betraktade Viktor tankfullt, och det kändes som om det fanns lite mer tyngd i deras bekantskap då de hade namn. Om hans var det sanna namn han bar visste hon inte, men namn hade vikt och hon nickade lätt till svar. Hans ord bådade inte gott, och bekräftade hennes känslor av föraning hon haft sedan hon satt sin fot i staden…[Read more]

Vid Wreax ord om att inte vara bättre avlönad så brast hon ut i ett skratt, ett hjärtligt och klingande skratt som inte alls borde få komma från någon som henne. Det var nog för att få hennes ögon att tåras en aning, som om hon fann något särskilt roande, något som kanske bara hon visste vad det var.

När så väl skrattet klingat av så sk…[Read more]

Alven betraktade Moira och Wreax, och Moiras rynkade ögonbryn missade hon inte. Långsamt under denna förväxling som spelade sig framför henne och Vesíva växte sig ett roat leende på hennes läppar. Hon skakade halvt uppgivet på huvudet, och gick långsamt runt arbetsbordet för att sätta sig på sin plats igen, men leendet var nu borta och de klara…[Read more]

Plötsligt var uppmärksamheten tillbaka på henne och hon kunde inte låta bli att rynka ogillande på ögonbrynen innan hon med en suck sträckte sig upp från sin tillbakalutade ställning och vände blicken mot alven som Vesvía kallat för Quaina.

”Det låter som om jag har två olika val”, sade hon sakligt innan hon lät blicken flyttas mot Wreax där han…[Read more]

Felaerns ögon smalnade då han hörde hovarnas framfart, och han höjde blicken och huvudet stolt – i utmaning och kanske självständighet inför det förtryck de utövade över honom i denna stund. Högalver som trodde de hade rätt att göra som de ville, och Selyana – deras prinsessa, en förrädare till alla skogsalver liksom hennes mor drottningen. S…[Read more]

Felaerns blick for flyktigt mot Nesta där hon gömde sig bakom rötterna, där han pressades hårt mot Arod med deras klingor fortfarande låsta.
‘Vad har du för bevis för dina påståenden?’ frågade Felaern ilsket, trots allt hade han inte mördat någon alv, eller förrådit någon.
‘Det är du och den ni tjänar som låter alver dö utan att göra något åt d…[Read more]

Ithia höjde ett ögonbryn lite frågande åt hans ord. Få hade någonsin sagt något i hennes försvar över vad hon varit med om som barn. Visst hade hon känt så med då hon var barn, men nu som vuxen undrade hon om de verkligen var de grisar? Kanske det hade blivit så normaliserat för henne att hon bara accepterade det. Något som hon upplevt barbar…[Read more]

Iris blev röd i ansiktet och för en kort sekund vek hon undan blicken från Nillas som om hon skämdes över att ha ställt frågan. Arlins mer lugna ord fick henne dock att se upp igen och le lite snett.

”J-Jag är inte dum. Tore har ingen ring, och den du bär är väl knappast en sådan man ger någon så vacker som dig”, svarade hon lågmält, ett leen…[Read more]

Det var ju sant att Arlin inte bar någon ring, men den enkla ring han hade gett på deras båtfärd vilade anspråkslöst på Nillas finger. Han hade inte haft råd med något mer än den simpla bronsringen. Han var van med sådana frågor dock, trots allt hade han spenderat mycket tid med den unga prinsessan Tirrin och han log lite roat.
‘Vad får dig tro…[Read more]

Det följde ett snabbt utbyte av klingor i snabba och vältränade mönster som enbart kom genom många års träning och skicklighet. Hade detta varit ett fredligt möte hade uppvisningen garanterat imponerat Nesta – och hade det varit som förr kanske hon till och med blivit bjuden på en uppvisning av alvernas svärdskonst som var precis som namnet……[Read more]

Eiriks ord fick henne att vända blicken mot honom. Det fanns besvikelse där, besvikelse för att han tog ut sin ilska, sorg och frustration på henne. Vad hade hon gjort annat än att försöka stå på hans sida? Trodde han att han var den enda som sörjde, den enda som kände sig sårad av sin moders handlingar? Det var själviskt, så fruktansvärt…[Read more]

”Åh… Jag trodde det var närmre”, svarade hon där hon satt bakom Arlin, men om det fanns någon besvikelse i hennes röst så var den inte uppenbar. Tystnad föll mellan dem för en stund efter att Arlin talat om att göra uppehåll i en by, något som iris själv trodde var bäst att undvika.

”När ni kommer fram… Ska ni gifta er på riktigt då?” Frågade…[Read more]