Jezeral lät tystnaden växa mellan dem ett ögonblick, som om varje sekund vägde något mer nu än tidigare. Hans blick låg kvar på Joij, granskande och analytisk.

“Så. En människa. Inte magisk nog att få ditt blod att varna dig, men ändå värdefull nog att få en drakes vrede.” Han sneglade mot skyn, där dimslöjorna fortfarande dröjde som en efters…[Read more]

Faegrim såg från den ena till den andra, den blyge Finn som såg ut att vilja sjunka genom golvbrädorna, Kathryn som nästan sprudlade av nervös energi, och Tussie som betraktade dem med sitt roade trollska lugn. Han höjde sitt glas, log snett och försökte dämpa det tryckta ögonblicket med en gnutta munterhet.

“Se där! Nu har vi hela sällskapet sa…[Read more]

Det var kanske något roande med de två ledande alvkvinnorna med sina röda hår, som kom överens om nästa steg i vad det nu än var som var på gång. Aenyas gröna ögon såg på Sercenasse som stolt rörde sig iväg för att förbereda för det som skulle kunna bli en ödesdiger träff senare.

“Camthalion… Bror…” sa hon och drog lätt efter andan, ett sva…[Read more]

Arand stapplade vidare, något förvirrad i sin egen utmattning efter vad han gjort. Någonstans var han meveten om att allt blod och kaos hade fått sin gnista i hans agerande. Sådant fick en enkelt att undra om ens val varit rätt eller fel. Blodet bultade i tinningarna, som om varje steg pumpade gift rakt in i skallen och ut i kroppen. Brygden han t…[Read more]

Ayperos visade ingen större reaktion på ylandet och skrikandet än tystnad. Kanske det var reaktion nog, för demonen lät sällan sådana saker påverka honom. Men det var något med denna kvinnas omvändelse som var annorlunda. Kanske just för att något annat, något fasansfullt, huserats i henne. Men förvandlingen verkade göra sin verkan, verkade ta hen…[Read more]

Aenyas gröna ögon betraktade kvinnan, och hon kände sig nästan som ett olydigt barn som vandrade på tår över glas för att inte förarga en förälder med kort stubin. Generalen hade en aura av högmod, och av auktoritet – något hon inte tyckte om hur hon nästan vek under instinktivt. Speciellt så länge som hon varit det högsta hönset nu här bland sina…[Read more]

Arand visste inte hur lång tid som passerat sedan explosionen. Det kunde varit en minut. Det kunde varit en timme. Världen omkring honom var tyst på ett sätt som bara den den som varit på dödens rand förstå. Ljuden från staden fanns där, som ekon genom en tjock vägg, men hans sinne klarade inte av att förstå dem. Allting skälvde inom honom, ett st…[Read more]

Faegrim verkade ännu mer fascinerad än innan.
“Har du verkligen varit där? Finns det?” undrade han, som om han inte riktigt trodde det. Han hade precis tänkt fråga mer. Han ryckte till något då dörren kom upp med ett ståhej och ungdomarna var där.
“Jasså, där kom ni minsann.” konstaterade han, och hällde upp vin åt alla.
“Vad dröjde sådan tid, hm?…[Read more]

“Ofarlig? Jag tvivlar på det.” sa Jezeral och rynkade på ögonbrynen medan han lyssnade på allt som Joij berättade.
“Så prinsessna har hjälp av någon som troligen är en magiker. Nå, det finns inget annat att göra än att försöka avsluta detta.” konstaterade han och såg med en snabb blick på Llwyd.
“Så, vad säger du? Behöver vi förstärkning? Drak…[Read more]

Ayperos stod som en skugga och vaktade dem. Ibland gick processen enkelt och smärtfritt, ibland misslyckades den – något som oftast ledde till den potentielle vampyrens död. De verkade befinna sig i det andra kategorin denna kväll, men kanske inte för att Indira inte var kompatibel, eller för att hon var för svag. Nej, det var något annat i spel,…[Read more]

Jezeral gjorde sig inte mödan att svara på alla frågor som ställdes, utan gjorde en gest åt den mest relevanta frågan som hans kollega ställde.
“Ja, hade draken en kompanjon?” undrade han och slöt ögonen, som för att koncentrera sig och känna efter på energierna omkring dem, om han kunde känna något annat som avslöjade en annan närvaro.
“Hmm,…[Read more]

Faegrim såg lite ställd ut över Tussies reaktion, och såg genast ångerfull över att ha sagt något olämpligt.
“Förlåt mig, jag menade inte att säga något… upprörande…?” ursäktade han i en fråga, då han inte riktigt visste vad relationen mellan henne och denna Bergakung var.
“Osynlig för de som är dåliga på att se i alla fall, jag tränar mi…[Read more]

Vad som än skett med de obeskrivliga väsen av fasa som Indira släppt lös lämnade för tillfället en skugga av obehag över slottet och platsen, som om den varit med om något fruktansvärt. En fruktan som Saelorians borg för tillfället hade svårt att ruska av sig. Till och med Ayperos verkade lite stelare än vanligt då dörren öppnades och hans tysta s…[Read more]

Det var uppenbart att det skavde sig mellan de två kvinnornas stolthet, men Aenya som hade klarat sig så här långt på envishet och uthållighet kunde inte låta sin personliga stolthet komma ivägen för ett poentiellt lukrativt samarbete. En möjlighet för rebellerna att faktiskt få en tillgång av kunniga och erfarna krigare som kunde göra skillna…[Read more]

Att vara rädd på detta vis var ingenting Caspian förr behövt uppleva. Han var ju trots allt en adelsamans son, och inte vilken adel som helst. Visroy av Isilas, den rikaste provinsen i Karm, om man inte räknade med huvudstaden. Visst hade han upplevt sig orättvist behandlad, men att faktiskt stå inför döden på detta vis var ingenting som hörde til…[Read more]

Det verkade som en evighet då han väntade på hennes svar, ett ögonblick som säkert inte varade i mer än några sekunder. Men han kände sig ängslig, rädd för at bli avfärdad, eller kanske utskrattad. Säkert tyckte hon han var fjantig, eller för framfusig? Kunde hon inte bara säga något, eller svara honom? Han hade precis tänkt öppna munnen och…[Read more]

Lloth skratt fyllde salen, ett mjukt klingande ljud som ändå fick pelarna att darra och skuggorna att dra sig tillbaka som rädda djur. Allt var tyst då alla väntade på vad som näst skulle sägas, prästinnorna spända över vad Istilwys hade avslöjat, för de alla visste hur Lloth kände över Ziyaté – hennes högra hand. Men det fanns ingen värld där…[Read more]

Den rödhåriga unga kvinnan verkade vara vig nog att klara av de snabba vändorna, då hon så gott som blev tvingad att agera drakryttare då Tirrin placerade henne på den fjälliga ryggen. Det var inte många vingslag det tog för Tirrin, även om hon inte var världens största drake, att lägga en del avstånd mellan dem och Joij. Kvithera försökte prata…[Read more]

Aenya fnös lite över att bli kallad oerfaren, för det var en underdrift. Precis det där högmodet som hon hatade bland högalverna, som uppenbarligen färgat av sig på skogsalverna med som levde i deras skugga – de åtminstone som kom nära nog att stiga i rang.
“Framstående nog att väcka er och rådets uppmärksamhet.” konstaterade hon, trots allt ha…[Read more]

Faegrim gjorde ansats att resa sig ur sängen.
“Om ungdomarna kommer hit igen antar jag vi måste vara hövliga och ha ett glas redo!” sa han, som om den viktigaste dygden i världen var att alltid vara en god värd. Han började leta runt i rummet och hittade snart en vinflaska och några glas. Medan han arbetade på korkens etikett och försegl…[Read more]