Så enkelt var det. Allt förberedande, all uppbyggnad, oro och huvudvärk. Nu var de här, och hur galet det än lät skulle de faktiskt konfrontera Turin. Utan Audgisil och Ranghildr. Utan Ulfhednas här, och utan Maeves bröder som lovat hämta hjälp från öst. Kunde det vara så att deras plan skulle lyckas, att de faktiskt kunde hugga huvudet av o…[Read more]

Ayperos hade något finurligt i sina mörka ögon, som om han smidde planer för varje ord som sades. Som om världen inte var något annat än ett stort schackbräde.
“Bra, med handelsgillet spelandes i vår fördel kommer vi snart ha kontroll över denna lilla hörna av världen.” sa han, något nöjd med deras diskussion.
“Vi har ju många månader till ba…[Read more]

Faegrim skrattade ännu åt Kathryns vingliga steg då hon försvann, och när dörren slog igen efter henne satt han kvar och skakade på huvudet, nästan som en farbror som ojade sig över ungdomars dumheter. Fast han nu inte direkt såg ut som en gammal farbror, även om han på något märkligt vis fått axlat en vuxen roll med dessa ungdomar. Då de varensam…[Read more]

Att stämningen var spänd var en underdrift, med Bain och Camthalion på högspänn. Aenya som precis blivit påmind om sin tid i Iserion – något de flesta alla undvek som pesten i rädsla om att förarga henne. Munhuggandet, pilar som ven, magi som vibrerade i luften. Men för engångsskull verkade rebellernas ledare vara lite mer tillmötesg…[Read more]

Vinden drog genom de askgrå träden som viskade om gammal eld med sin svedda yta och förkolnade löven, och bland de tystnade gläntorna där fåglar numera var vaksamma med sin sång. Där rörde sig något vars steg var för försiktiga för att skrämma det sparsamma djurlivet kring Tirrins gömställe, men för avsiktliga för att tillhöra ett djur. Under en…[Read more]

Ayperos mörka ögon studerade Indira med en blanding av något roat och nyfiket, där han så bekvämt och självnöjt satt med ett ben korsat över det andra.
“Kanske jag kan avslöja mina planer för er snart, då ni visat er värdig dem.” sa han lite hemlighetsfullt, ett löfte som nog kunde uppnås bara man behagade honom. Och vem skulle inte vilja vara i A…[Read more]

Det var inte svårt att se att stämningen var spänd, och även om generalens ord var håda och fick hennes korta stubin att glöda svalde hon det för tillfället. Hon var för intresserad för att se vad detta egentligen handlade om. Så hon valde lite torr humor istället.
“Vore inte det en uppvisning, vi två som slogs varandra i en uppvisning a…[Read more]

Faegrim himlade med ögonen åt Tussies lekfulla kommentar.
“Bara den bästa liknelsen jag kom på i stunden, min kära.” sa han och vände blicken mot Kathryn och tillbaka till Tussie, då de plötsligt verkade vara i maskopi mot honom.
“Mutat värdshusvärden, jag? Knappast! Om de gav mig en mjukare säng än er är de för att jag är trevlig, inget annat!”…[Read more]

Ayperos såg en stund i Nenyas blick under och efter kyssen, som för att ingiva henne lite styrka och kraft – påminna henne om vad de tre varit, hjälpa henne att jaga bort skuggan av häxans influens över henne. Sedan drog han lätt efter andan och följde Isras spår, tog en svamp och ställde sig bakom Isra för att varsamt och förvånansv…[Read more]

Ayperos mörka ögon vandrade mellan de två damerna, men låg mest på Nenya. Det var lovande att se att hon började återfinna sin självsäkerhet, sättet att kommendera som kom så naturligt för en uppvuxen inom den karmanska adeln. Häxan hade alltså inte helt lyckats bryta ned Nenya under fångenskapen och de mentala spelen, och de gladde honom.
“Blodsp…[Read more]

Aenya mötte Bains blick, de skulle tyvärr få vänta lite med att prata, men gav honom en nickning, en liten gest av värme. Detsamma gjorde hon åt Camthalion, en nickning som tack för hans stöd. En hastig handgest, som sa att han skulle informera de andra om att de hade besök, en snabb serie handtecken som sa att de skulle avvakta och inte skjuta.…[Read more]

Caspian följde henne i det tysta, som en skugga utan mål, med svärdet fortfarande tungt vid höften och varje steg ett eko av något som blödde i hans inre. Gatorna var stilla, men inte fredliga, det var tystnaden som följde efter stormen, den som gömmer sig bakom låsta dörrar och innandömen fyllda av röklukt och skräck. Att saker var så illa i st…[Read more]

Asgeir besvarade hennes nya kyss lika milt som innan, kanske lite djupare,  modigare, nu då hon inte dragit sig undan från hans närhet.  När hennes läppar lämnade hans igen dröjde han kvar, lutad nära, pannan vilande mot hennes. Kände på hennes värme och utstålning, lät de blå ögonen betrakta henne, alla detaljer i ansiktet då de var så nära i den…[Read more]

Jezeral betraktade den svarta fågeln när den steg genom luften, först tungt och darrande, sedan med större målmedvetenhet i vingarnas båge, och han följde dess flykt med blicken utan att säga något. Fågeln beskrev en vid båge ovanför dem, sedan försvann den bort mot bergen, där dis och sten redan slutit sig samman.

Vissa bar sin oro som ett svärd…[Read more]

Faegrim såg med höjda ögonbryn på hur Tussie lät stoftet dansa framför ansiktet. Han mindes väl första gången han själv blivit bjuden, hur han hostat som en gammal smed och trott sig se drakar i takbjälkarna, tills Tussie skrattat åt honom och visat hur man skulle andas. Ett litet skratt smög sig fram nu vid minnet.

“Ja, se där, inte farligare…[Read more]

Ayperos satt tyst ett ögonblick, lät hennes ord klinga av medan han tänkte över allt som avslöjades framför honom. Hans blick vilade på henne med samma oberörda tyngd som en staty, och när det förvridna leendet nyss skymtat över hennes ansikte studerade han det,  tog in det, lade det varsamt åt sidan som man lägger undan en bok för att återkomma…[Read more]

Det var något oroväckande att stå ansike mot ansikte mot brigansgeneralen. Att militären förföljde dem och följde deras positioner var inget nytt, det hade länge varit ett spel likt katter som leker med varandra om vem som snabbast kan smyga på, attackera och komma undan. Men något var annorlunda med detta möte, för framför henne stod en person ho…[Read more]

Ayperos lät Nenyas ord hänga kvar i luften, medan ett långsamt leende drog över hans läppar, blekt och plågsamt vackert.

“Döden…” Han uttalade ordet som om det var en gammal bekant.
“Döden är min skugga, lika gammal som jag själv, och en dag kanske den slutar jaga de som varit mig trogna, så som den glider undan furstinnan Saelorian här, gång på…[Read more]

Faegrim ryckte till när Tussies svans snärtade till honom, som en påminnelse om att hålla blicken där samtalet hörde hemma. Han hostade till, mest för att vinna sig tid, och kliade sig i nacken.

“Ja, du har ju rätt, Tussie. Vad skulle vi veta om vem du var eller inte var? Jag vet knappt vem jag själv är hälften av dagarna.” Han skrattade lite…[Read more]

Jezeral lät Llwyd tala till punkt utan att avbryta, för att ett avbrott i fel ögonblick ofta säger mer än ett svar i rätt. Joij verkade ändå allt hålla sig i skinnet – än så länge – och det var mer än man kunde säga om många han arbetat med under åren. När han till sist talade, var det inte för att rätta Llwyd, utan för att dra konturerna tydligar…[Read more]