Audgisil hade i vanliga fall argumenterat att han visst kunde hantera sår, men han visste också att i detta ögonblick var det ingen idé med att argumentera mot sin hustru. Så istället sträckte han över tråd och nål åt henne, och mötte hennes blick som snabbast.
‘Vad som än händer, ligg stilla Maeve.’ bad Audgisil milt och kysste sin dotter på hår…[Read more]

Maeves ord fyllde Audgisil med någon slags stolthet, men samtidigt vemod. Han var glad över att hon hade haft styrkan att försvara sig själv – men det var tydligt att något var fel förutom de fysiska skador hon hade. I slutändan hoppades han att hon inte hade behövt få utstå allt för mycket lidande, och att hon skulle bli den person igen som h…[Read more]

Audgisil drog ett djupt andetag efter Ranghildrs tillrättavisande. Han var tvungne att tvinga sig själv att lugna sig, men det var svårt med bilderna han hade i huvudet och med åsynen av sin dotter som fått lida som hon gjort. Istället fokuserade han på trofén hon höll fram, och satte sig ned på ett knä framför Maeve för att varsamt ta tanden i…[Read more]

Den stora hallen som låg på den högsta kullen i staden var tom, förutom deras familjemedlemmar och eventuella tjänare som just då hade beordrats ut ur deras närvaro. I eldstaden som fanns i mitten av salen sprakade det varm glöd som Audgisil sett till att få i ordning då han fått ord om Maeves situation och att hon var på väg tillbaka med hans hus…[Read more]

Arthion gav Luka en kort nickning. Hade det varit en människa från det landet som nu stod framför honom skulle han inte varit så nådig, för ett brott mot en alv var ett brott mot hela deras nation. Men han förstod också att Luka själv inte var ansvarig för hans vänners bortgång. För att vara ärlig visste han inte om de var vid liv än eller inte…[Read more]

‘Jag skulle inte ta en Kaldrländares ord så hårt, Selene. De tänker ännu mindre än mig, och deras ord bär sällan verklig mening. Hur skulle det se ut om jag stormade ut varje gång någon sa något jag inte vill höra?’ men han lät ämnet falla, och Sandor lyssnade i tystnad på hennes ord, och nickade här och där för att visa att han följde med hennes…[Read more]

Sandor lyssnade på hennes ord ,och betraktade henne då hon fick för att hämta sitt vin. En stund var han tyst, och lyssnade på hennes ord och gjorde en liten grimas. Det hade inte varit Maeves eller Leonys idé, utan hans.
‘Jag har redan lovat dig att jag ska höja dig, och det tänker jag göra – som vi redan diskuterade.’ trots allt var han inte en…[Read more]

Sandor suckade djupt åt hennes ord. Alla ord hade sanning i sig, även om han också såg det på ett annat vis. Men man kunde alltid se det på olika vis, och han visste att om han skulle stå hårt på sina åsikter nu skulle de få ett sorgset farväl – och det var det sista han ville. Trots allt visste han inte med säkerhet om han skulle komma tillba…[Read more]

Det dröjde ett tag till innan Sandor var färdig med de uppgifter han var tvungen att ta tag i innan sin avfärd, men ständigt hade han Selene i sina tankar. Stundens hetta och hans frustration hade återigen vunnit över hans bättre omdöme, och han visste att han inte borde varit så framfusig. Han visste att det enda rätta var att försöka ställa sake…[Read more]

Arthion log lätt över Lukas fråga, och klappade sin häst lätt. Av vana såg han sig omkring, vaksamt, innan han såg på Luka igen.

‘Detta är mitt hem, men på senare tid har jag hållit mig mest vid gränserna. Vi förlorade vår befälhavare för några månader sedan i en räd av människor från Iserion.’ sa han och suckade lätt vid minnet.
‘Och med henn…[Read more]

‘Är inte mörka hörn det som passar sådana som mig?’ undrade han ärligt. Men han hade med tiden börjat ogilla mörkret. Det var i skuggorna och i mörkret som Lloths röst hittade honom och började kalla på honom – manipulera och forma hans sinne. En  rysning gick genom hans kropp. Nej, han föredrog ljuset.

‘Jag föredrar att inte ha tjänare och v…[Read more]

Izotars ögon smalnade något över hennes uppläxning, men han visste bättre än att tillrättavisa hennes hårda ord. Så han nickade bara lätt, med en svag böjning på huvudet. Var detta vad hans unga dotter blivit? En ledare som inte kan lyssna på andra eller sitt folk var ingen ledare, ansåg han, det var tyranni – precis som Lloth. Men hoppet var in…[Read more]

Izotar visste inte riktigt hur han skulle ta henne då hon kallade honom far. Delvis kändes det som om hon kanske försökte manipulera honom – men samtidigt fick det honom att se att det kanske även fanns en chans att rädda deras relation. Detta kanske var en början på något. Men han skulle bli tvungen att göra något åt den där demonen han visste v…[Read more]

Så då morgonen kom blev Luka väckt, och efter en kort frukost var det dags att resa vidare norrut mot Dal’elath. De red effektivt på alvernas hästar – hästar som alverna köpte från Mahadwen och som tränades hela sina liv för att röra sig i den besvärliga terrängen. De red över smala stigar och hästarna hoppade över enorma rötter, och ständigt kun…[Read more]

Izotar nickade långsamt.
‘Jag kan inte lära dig så mycket om att hålla tronen, annat än att din mors ärlighet och givmildhet vann folkets förtroende. Det jag kan lära dig är hur du ska försvara dig och besegra de som vill dig illa.’ sa han och såg henne i ögonen med sina grå ögon.
‘Om du accepterar mig som din mentor, ska jag lära dig vad du behöver veta.’

Izotar nickade lätt åt hennes begäran. Om han hade en plikt kvar i världen var det att skydda sin dotter, och det gjorde han genom att lära henne skydda sig själv. Därefter… Det återstod att se.
‘Ziyaté och hennes underhuggare kommer inte att kunna röra dig. De kommet att ångra att de någonsin satt sin blick på detta rike.’ sa han bistert, men…[Read more]

Taugh hade varit tyst under de långa timmarna då de försökt rädda de som de kunde rädda. Medan han alltid varit en ork som tagit ett problem i taget kände han plötsligt en överväldigande tyngd på sina axlar. Som en av de främsta krigarna i klanen hade han alltid vetat vad han skulle göra, och alltid kunnat besegra sina fiender. Men nu hade de atta…[Read more]

Aenya lyssnadep å hans ord och fann det lite roande. Man sökte efter alltid det som var annorlunda, eller det som man trodde var bättre – för att kanske finna att det ändå var bäst där hemma.
‘Jag uppskattar ditt sökande efter kunskap och nya erfarenheter.’ sa hon, men innan hon hann säga mer stannade han upp och började se ut tillbaka mot Tharma…[Read more]

Ett litet leende fanns på alvens läppar, han hade trott att han redan presenterat sig men kanske det hade gått förbi i tumultet.
‘Mitt namn är Arthion.’ sa han lugnt, och böjde huvudet med en hand över bröstet i en artig gest som hörde alverna till.
‘Har du besökt vårt rike förr, Luka? Jag skulle inte tro det, för jag har inte hört berättas om n…[Read more]

Izotar stod stilla en stund i tystnad, med ryggen vänd mot henne. I hans sinne passerade minnen från förr, och alla händelser som i slutändan lett till detta ögonblick. Hur hade det kunnat bli så här? Det hade varit bättre för Antrophelia om han dött, snarare än att flytt till Antrophelia så många år sedan. Nej, han kunde inte låta Lloth förstöra…[Read more]