Dastan sneglade på Sera ett höjt ögonbryn, som reaktion på hennes försvarande hand, i kombination med ett svagt leende. Möjligen en överflödig gest, men det var trots allt han som hade lärt henne en gång i tiden att alltid vara på sin vakt och förvänta sig det oförväntade, och i dessa tider kunde han inte heller klandra henne.

Han vände sedan si…[Read more]

Dastan lät en kort skymt av ett leende spela över läpparna vid hennes replik, det där typiskt trotsiga sättet hon alltid haft — det som en gång drivit honom till vansinne under deras träningspass, men som med åren blivit något han värderade mer än någon skulle förstå. “Om du håller andan…” började han, men tystnade med ett kort skrock. “…så får…[Read more]

Hovslagen bröt tystnaden som en påminnelse om världen bortom deras, för stunden stillsamma läger. Dastan drog undan sjalen från sitt ansikte och klev fram ur skuggan av ett av tälten. Hans blick föll på Sera, där hon satt i sanden, lika tankspridd som alltid dessa dagar. Det hårda liv han nu levde bland rebellernas läger hade blivit till en del…[Read more]

Hillevi förvånades av motståndet hon stötte på, hade Turins allianser varit så bräckliga? Hon förde in sin kniv i nacken på mannen som hon utmanuvrerat och medan han föll drog hon ut sitt spjut från den andra. Alliansen behövde detta, detta var elden de renades i, det var efter denna dag de skulle veta med säkerhet vilka som faktiskt var Turin tr…[Read more]

Ayperos visade ingen större reaktion på ylandet och skrikandet än tystnad. Kanske det var reaktion nog, för demonen lät sällan sådana saker påverka honom. Men det var något med denna kvinnas omvändelse som var annorlunda. Kanske just för att något annat, något fasansfullt, huserats i henne. Men förvandlingen verkade göra sin verkan, verkade ta hen…[Read more]

Aenyas gröna ögon betraktade kvinnan, och hon kände sig nästan som ett olydigt barn som vandrade på tår över glas för att inte förarga en förälder med kort stubin. Generalen hade en aura av högmod, och av auktoritet – något hon inte tyckte om hur hon nästan vek under instinktivt. Speciellt så länge som hon varit det högsta hönset nu här bland sina…[Read more]

Arand visste inte hur lång tid som passerat sedan explosionen. Det kunde varit en minut. Det kunde varit en timme. Världen omkring honom var tyst på ett sätt som bara den den som varit på dödens rand förstå. Ljuden från staden fanns där, som ekon genom en tjock vägg, men hans sinne klarade inte av att förstå dem. Allting skälvde inom honom, ett st…[Read more]

Faegrim verkade ännu mer fascinerad än innan.
“Har du verkligen varit där? Finns det?” undrade han, som om han inte riktigt trodde det. Han hade precis tänkt fråga mer. Han ryckte till något då dörren kom upp med ett ståhej och ungdomarna var där.
“Jasså, där kom ni minsann.” konstaterade han, och hällde upp vin åt alla.
“Vad dröjde sådan tid, hm?…[Read more]

“Ofarlig? Jag tvivlar på det.” sa Jezeral och rynkade på ögonbrynen medan han lyssnade på allt som Joij berättade.
“Så prinsessna har hjälp av någon som troligen är en magiker. Nå, det finns inget annat att göra än att försöka avsluta detta.” konstaterade han och såg med en snabb blick på Llwyd.
“Så, vad säger du? Behöver vi förstärkning? Drak…[Read more]

Bodil kunde inte tveka längre. Så fort Maeve och Aslög var utom synhåll fylldes jarlen av skam för att hon överhuvudtaget tvekade med att rusa efter dem, klappade Arand på axeln och tog sitt vapen. Att lämna honom kändes dock fel, sårbar som han var, så hon vände sig till Lauf och nickade mot magikern. Lauf böjde sitt huvud som svar och ställde…[Read more]

Ayperos stod som en skugga och vaktade dem. Ibland gick processen enkelt och smärtfritt, ibland misslyckades den – något som oftast ledde till den potentielle vampyrens död. De verkade befinna sig i det andra kategorin denna kväll, men kanske inte för att Indira inte var kompatibel, eller för att hon var för svag. Nej, det var något annat i spel,…[Read more]

Jezeral gjorde sig inte mödan att svara på alla frågor som ställdes, utan gjorde en gest åt den mest relevanta frågan som hans kollega ställde.
“Ja, hade draken en kompanjon?” undrade han och slöt ögonen, som för att koncentrera sig och känna efter på energierna omkring dem, om han kunde känna något annat som avslöjade en annan närvaro.
“Hmm,…[Read more]

Faegrim såg lite ställd ut över Tussies reaktion, och såg genast ångerfull över att ha sagt något olämpligt.
“Förlåt mig, jag menade inte att säga något… upprörande…?” ursäktade han i en fråga, då han inte riktigt visste vad relationen mellan henne och denna Bergakung var.
“Osynlig för de som är dåliga på att se i alla fall, jag tränar mi…[Read more]

Vad som än skett med de obeskrivliga väsen av fasa som Indira släppt lös lämnade för tillfället en skugga av obehag över slottet och platsen, som om den varit med om något fruktansvärt. En fruktan som Saelorians borg för tillfället hade svårt att ruska av sig. Till och med Ayperos verkade lite stelare än vanligt då dörren öppnades och hans tysta s…[Read more]

Det var uppenbart att det skavde sig mellan de två kvinnornas stolthet, men Aenya som hade klarat sig så här långt på envishet och uthållighet kunde inte låta sin personliga stolthet komma ivägen för ett poentiellt lukrativt samarbete. En möjlighet för rebellerna att faktiskt få en tillgång av kunniga och erfarna krigare som kunde göra skillna…[Read more]

Att vara rädd på detta vis var ingenting Caspian förr behövt uppleva. Han var ju trots allt en adelsamans son, och inte vilken adel som helst. Visroy av Isilas, den rikaste provinsen i Karm, om man inte räknade med huvudstaden. Visst hade han upplevt sig orättvist behandlad, men att faktiskt stå inför döden på detta vis var ingenting som hörde til…[Read more]

Det verkade som en evighet då han väntade på hennes svar, ett ögonblick som säkert inte varade i mer än några sekunder. Men han kände sig ängslig, rädd för at bli avfärdad, eller kanske utskrattad. Säkert tyckte hon han var fjantig, eller för framfusig? Kunde hon inte bara säga något, eller svara honom? Han hade precis tänkt öppna munnen och…[Read more]

Lloth skratt fyllde salen, ett mjukt klingande ljud som ändå fick pelarna att darra och skuggorna att dra sig tillbaka som rädda djur. Allt var tyst då alla väntade på vad som näst skulle sägas, prästinnorna spända över vad Istilwys hade avslöjat, för de alla visste hur Lloth kände över Ziyaté – hennes högra hand. Men det fanns ingen värld där…[Read more]

Den rödhåriga unga kvinnan verkade vara vig nog att klara av de snabba vändorna, då hon så gott som blev tvingad att agera drakryttare då Tirrin placerade henne på den fjälliga ryggen. Det var inte många vingslag det tog för Tirrin, även om hon inte var världens största drake, att lägga en del avstånd mellan dem och Joij. Kvithera försökte prata…[Read more]

Aenya fnös lite över att bli kallad oerfaren, för det var en underdrift. Precis det där högmodet som hon hatade bland högalverna, som uppenbarligen färgat av sig på skogsalverna med som levde i deras skugga – de åtminstone som kom nära nog att stiga i rang.
“Framstående nog att väcka er och rådets uppmärksamhet.” konstaterade hon, trots allt ha…[Read more]