Audgisil hade fått fyr på veden och snart började en behaglig värme och ett mjukt sken fylla stugan med det familjära. En liten familj, en eldstad, i en stuga, som var förvånansvärt orörd av alla hemskheter där ute. Nästan så man kunde glömma bort det en stund och tro det varit en dröm. Det kändes overkligt att tänka att kriget kanske äntligen…[Read more]

Faegrim lyssnade och gav Tussie en liten frågande blick över alla märkligheter. Han var ju inte den som kunde så mycket om magi, hans enda insikt i magi var det skydd som fanns om hans hemland Brinke som rådet skötte. Vad visste han om alla dessa stora ting som Kathryn talade om?

“Okej, sanna namn, låter… logiskt.” sa Faegrim i ett försök…[Read more]

Monsterjägaren, för det var uppenbarligen vad mannen var, växlade fokus snabbt från bytet Tova till den oväntade överraskningen som ruvat i skuggorna. Han skrek till i ilskao ch fövåning över at bli träffad av magiska blixtar och ljus, men kanske var det reflexerna djupt inrotade som räddade honom med en magisk sköld som sprakade till någon milli…[Read more]

“Mitt hem.” Hon höll avståndet och vandrade fram och tillbaka medan hon höll blicken sin låst på kvinnan hon hade hämtat. “Där jag återhämtar mig.” Hon trampade lite visande mot det mjuka golvet innan hon insåg att det kanske var för mörkt för kvinnan. Hon höjde handen sin och små dammpartiklar höjdes mot skyn från handen hennes och ett grönt sk…[Read more]

Audgisil skrockade lite muntert åt Maeves reaktion över uppmärksamheten och hans egna lustighet. Skrockade lite åt sin egna fyndighet, men såg passligt allvarsam ut då huvudet sträcktes över. Han släppte taget om Maeve och tog emot huvudet och stirrade sin fiende i de döda ögonen.
“Må du ruttna i Hel och Valhallas portar stängas framför dig,…[Read more]

Dastan skrockade något roat över Seras kommentar och log mot henne strax innan hans leende avtog och hans blick åter föll mot halsbandet som vilade mot svärdet. Kort därpå hördes den Alviska befälhavarens röst. “Befälhavare Meren.” Sade han något bekräftande när han hörde hennes röst.

Dastan hade suttit stilla medan Meren talade. Inte orörlig so…[Read more]

Det var nog ingen som kunde klandra Maeve att utmattningen kom ikapp nu efter allt hon gjort. Den eviga kampen som kommit till sin ände, kampen som börjat länge sedan i Karm och fortsatt dag ut och dag in tills hon stått ansikte mot ansikte med Turin. Hur hon kände kunde Arand inte helt gissa, men han hade också haft lust att sätta sig ned på mar…[Read more]

Alethir valde att inte svara på kommentaren fastän det var tydligt för Elbereth att han trots surret hörde vad Elidyr sa och vek undan med blicken från Elbereth som släppte ut en inre suck. Han må ha varit en rådsmedlem och en av de äldsta, men någon politiker var han inte. Han hade lika väl kunnat säga rakt ut att han höll med Elidyr, så u…[Read more]

Unn slog omkull en av bytets besättning med skölden sin och slog sedan ner den mot halsen för att hindra honom från att någonsin kliva upp igen. Hon rörde sig aggressivt längst skeppets insida när repet var säkrat för att ta sig till trappan och ansluta sig till besättningen i strid i övre däcket och lämnade ett släp av avlidna efter sig, men…[Read more]

Hon log åt Jiko innan hon säkerställde att kroken satt fast ordentligt runt handleden hennes och provade handtaget så att det låg rätt. Det sista man önskade sig var att man behövde kroka fast sig och sedan lossnade den, då hade man snabbt hamnat i Rans famn. När skyttarna bedömde att skeppet var nära nog så började de rikta ballisterna.…[Read more]

Alethir höjde ett ögonbryn åt Elidyr när mannen plötsligt serverade Elbereth vatten. Hade den alven någonsin serverat honom vatten? Han valde att inte överanalysera situationen för mycket, utan skickade ett leende till Elbereth istället som en form av bekräftelse att han fortvarande var närvarande, även om han var några säten bort. Alethir hade…[Read more]

Elbereth viftade bort Alethirs arm när de närmade sig rådet, hennes näsa rynkad åt hans envishet att hjälpa henne. Hon var höggravid, men hon var fullt förmögen att gå på egen hand. Hon hade burit det här barnet, från vad hon kunnat lista ut, i ungefär femtio år. Hon var van vid det och rygg såväl som ben var vältränade nog vid det här laget att…[Read more]

Hihi

Testar Alienna

Testar Izotar

Tova nickade upp mot honom, och gav honom ett snabbt leende. Inte ett människoleende, något annat som bara ett troll som henne kunde utge. Något övernaturligt, en slags aura, kanske lockande, kanske skrämmande, speciellt i kombination med glimmande gula ögon och en snutta vassare tänder än en människa skulle ha. Kanske hennes sanna väsen var mer t…[Read more]

Arand i sitt slitna tillstånd kände en rysning gå genom kroppen  trots att han inte var så lättpåverkad. Hornen som ljöd, som om ödets klockor slagit och kommit med ett löfte om mer våld. Paniken och kaosen runt dem, man kunde nästan ta tag i den tjocka känslan av tveksamhet, sorg, förlust och ilska som rörde sig genom folksamlingen.…[Read more]

“Kanske det är därför du glömt bort allt?” föreslog Tova neutralt med blicken ut i mörkret, och vände sedan huvudet mot honom. Då hon stod så nära honom som hon gjorde nu skulle han känna doften av diverse örter som verkade ligga om henne som en parfym – fast mer naturligare en del av henne än något damerna i Hannadon sprutade på sig för att gö…[Read more]