“Det där skrattet kommer jag lägga på minnet.” Konstaterade Eir med ett flin åt Joij efter att ha hört det ganska oväntade men oerhört ljuvliga skrattet som hon hade släppt ur sig när hon föll ner genom tunneln. Hen log åt Joij under tiden som gästen bekantade sig med miljön de hade landat i och när en liten stund hade passerat och Joij hade lan…[Read more]

Maevan stod orörlig när mörkret sprack omkring dem som krossat glas och verklighetens konturer åter föll på plats. Hans svärd var ännu draget, men handen darrade svagt, som om benen mindes trycket av hennes skrik och kraftens tyngd.

Han såg på henne där hon stod på knä, håret klibbigt av svett och tårar på kinderna. Naken, blodig, vacker på ett s…[Read more]

Istilwys stod flåsandes när striden hade lagt sig. Det tog tid för henne att acceptera att Izotar var borta och inte bara förberedde ett anfall från en annan riktning, så hon såg sig långsamt om och lyssnade på varje droppe av fukt som föll omkring henne. Den ovälkomna förstärkningen störde hennes chanser att ordentligt lyssna efter honom dock, m…[Read more]

Arand gick där vid Aslögs sida, och gav inte ifrån sig mycket ljud utöver det svaga, regelbundna knarret från snön under kängorna. Hans blick låg kvar ett ögonblick på Bror som vek av, smal och vaksam, innan den åter vände framåt. Han kommenterade inte det potentiella sveket, om Bror skulle bestämma sig för att avslöja dem. Det fanns ändå inge…[Read more]

Jezeral kastade ett öga mot Joij där hon rörde sig, låg mot marken med ett nästan djuriskt lugn, nosande på vinden som om hon letade efter hemligheter ingen annan kunde ana. Skuggorna kring henne verkade nästan lyda henne, dra sig tillbaka och sedan krypa fram igen som otåliga hundar vid jakt.

Han studerade henne utan att dölja sin skepsis.…[Read more]

Izotar rörde sig inte på länge. Hennes ord föll mot honom som regn på sten. De rann av honom utan att lämna någon värme efter sig.

Hans blick var tom, men i det svarta fanns ett spår av något som liknade vrede – men kallt, gammalt och orörligt, som isen som överlever vårens första vindar. När han talade var rösten låg, nästan hånfull i sin sti…[Read more]

Caspian satt kvar en stund med ryggen mot jordväggen, kände hur kylan i marken bet sig in genom kläderna och hur tröttheten drog i honom likt tunga kedjor. Hans blick följde henne där hon rörde sig i mörkret, eller befann sig vid hans sida. Alla dessa alver med urgröpta blickar och stilla rörelser, som djur vana att slå ned blicken för att inte re…[Read more]

Asgeir satt kvar, tung och stadig, armen vilande om henne för att ge henne värme och stöd. Elden knäppte och kastade flyktiga skuggor över hans ansikte, där blicken låg fast i lågorna som om de kunde ge svar på allt hon sagt.

Han drog in ett djupt andetag, långsamt, som för att samla sig innan han talade.

“Två överhuvuden, säger du.” Han drog…[Read more]

Eirs ögon blev stora och runda och stirrade rakt in i Joijs innan hon fnös till. “Sluta använda det ordet!” Fräste hen tyst, men nog fanns det ett svagt leende där och Eir vandrade raskt förbi Joij för att inte ge henne ytterligare nöje genom att få lapa in den önskade reaktionen från Eir. Hon tog tag i handleden på Joij och började leda dem ut…[Read more]

Eir funderade lite på svaret medan de gick upp för trapporna. Hen knöt sin hand runt Joijs och höll handen medan de gick upp för trapporna. Beröringen var uppskattad, det var annat att hålla handen än att stirra på hennes nakna kropp, än att smaka på hennes läppar. Handen var ett ankare, det hjälpte Eir tänka utan att fantasin började sväva…[Read more]

Orden fick Eir att tänka igenom alla alternativ och många galna tankar passerade genom huvudet innan hen började lugna sig lite och helt enkelt bara frågade. “Hur ser den formen ut?” Om formen var besläktad med, eller rentutav var Fae, då kunde den se ut precis hur som helst. Alla möjliga sortens väsen och former gick att hitta där, vissa helt uni…[Read more]

Bodil lekte med Arands kommentarer om Aslög och studsade dem mot de många sagorna hon hade vuxit upp med. Hur han kunde säga allt det där utan att dra slutsatsen att det var gudarnas arbete i verket fick henne att för bara ett ögonblick tvivla över hans kompetens, även om hon hade sett den med sina egna ögon. Hon kunde ofta själv tvivla på gudarn…[Read more]

Eir var distraherad av sina egna tankar, så var oförberedd på att plötsligt känna Joijs tumme mot sina läppar och ryckte till, men smaken som var kopplad till den skickade rysningar genom kroppen och Eir fick hämta ett ofrivilligt andetag när smaken väl satt sig. Liksom Joij hade Eir känsligare sinnen och kunde känna av detaljer i smaken som…[Read more]

Fier. Inte ett namn Eir hade hört talas om, men ett namn hen lade på minnet. Eventuellt syftar det på den andra vad än det var som Joij delade kropp med, men Eir valde att avvakta med att uttrycka nyfikenhet kring det tills läget var annorlunda. Hen skrattade dock när det kom till kommentaren om doften och vad Eir behövde och hen kunde inte ljuga,…[Read more]

Eir förde en hand längst kinden Joijs och log ömt åt henne. Hen höll den andra handen bakom huvudet hennes lugnt, uppskattande av känslan från Joijs tunga mot huden sin och lutade sitt huvud fram för att kyssa Joij på huvudet.

“Jag lovar att mätta din nyfikenheten när vi är klara.” Om Joij fortfarande litade på Eir efter allt avslutats så…[Read more]

Det kändes… rimligt, på något märkligt sätt. Det förklarade åtminstone mycket av det märkliga beteendet Eir sett i Joij under tiden de umgåtts. Då Joij kom närmare lade Eir en arm runt henne och när Joijs tunga berörde Eirs läppar valde hen att besvara och förde en hand bakom Joijs huvud för att sedan dra henne till sig, Eirs läppar mot Joij…[Read more]

Eir unnade sig en lång titt på kroppen som kröp förbi henne, lät blicken vila på Joijs form, fascinerande runor och nakna delar båda tills dess att Joij vände blicken mot henom. Hen mötte blicken med ett leende och en nyfikenhet genom att luta sig framåt lite lätt.

“Såklart du är bekant med Fae. De mest intressanta bland oss är!” Hen flinade o…[Read more]

Istilwys vickade på huvudet fundersamt när han talade, ett höjt, nyfiket ögonbryn talande sitt tydliga språk. Dels trodde hon inte på honom, att han underhöll hennes frågor som han gjorde, sakerna han sa. Orden kändes inte tomma nog för att komma från någon som inte längre hade en egen vilja, eller åtminstone ett någorlunda fritt sinne, dock ha…[Read more]

Arand såg på Maeve när hon log det där sneda leendet som han börjat tycka om – mer än hennes ilska och vrede, och han besvarade leendet – långsamt, nästan motvilligt, men ärligt och äkta. Det var ett sådant där leende som bara några få hade fått se honom visa på riktigt. Han lät det stanna kvar ett ögonblick, som om han lät henne förstå att h…[Read more]

Han stod stilla medan hennes ord rann ut som gift lindat i honng, sakta men ofrånkomligt. Hon talade om frihet, om val, som om dessa saker ännu hade någon makt över honom. Men Izotar rörde inte en min. Luften tycktes bli kallare omkring honom, som om det var själva mörkret i grottan som andades i hans ställe.

När han till sist svarade var röst…[Read more]