Ithia hade varit uppslukad av budskapet som förmedlades, inget nytt egentligen, inget hon inte hört förr, men det var ändå ett slags ljus i kaoset. Ett lugn i stormen. Men ändå, trots att hon borde känt sig tillfreds där i hjärtat av Athals budskap och välvilja kunde hon inte riktigt skaka bort känslan av att hon var betraktad. Denna känsla var…[Read more]

Tura visade nerver av stål vid krigarnas närmande och lugnt rörde sig som önskat så att de kunde söka henne på dolda vapen. Hon var stor, uppvuxen med yxa i hand, klättrande, vandrande, och med föräldrar som kastade en bokstavligen lång skugga. Hon erbjöd krigarna ett leende, men fick inget i retur och tog inte illa upp från det. Trots allt v…[Read more]

Ithilwyn skrattade lite roat åt hans förvirring och nickade åt att han skulle sätta sig. Hon log varmt och beställde in dryck gjord av skogens bär och frukter, och tallrikar fyllda med det färskaste och för honom exotiska Árd hade att erbjuda, bär, frukt och plantor. Hon åt nöjt och såg roat på honom. Maten var så klart mer till hans nytta än…[Read more]

Krigarna på muren blev inte allt för bekväma över Turas annonsering, trots allt förbannande man Turin Hrafns namn i dessa delar av världen. Men hon var ensam, så vad kunde hon göra? Men de visste allt för väl att Hrafn var en lömsk man som kunde ha sattyg för sig. En grupp krigare mötte kvinnan halvvägs och med inte allt för milda händer sökte d…[Read more]

Rådsmedlemmarna bestående av viktiga herrar och damer i Karms rike mumlade lite sinsemellan över bugningen som Omari gav, det var uppenbart att situationen var obekant och obekväm för den unge mannen. Varför Akila valt att skicka en sådan man i sitt ställe förstod de inte, men Sandor gav dem en sträng blick, då han var något mer förlåtande…[Read more]

Ithia hade till sist dragits till det enda ljud som tycktes bekant där i folkvimlets galenskap. För någonstans, otroligt som de var, kunde man höra Athals budskap utropas över folkmassorna. Långsamt tog hon sig dit, kanske bara för att få höra vad som sades – eller för att hitta någon slags bekant stabil grund att stå på här? Folk gav henne bli…[Read more]

Arlin nickade vänligt åt flickans fråga.
‘Ja, från Kaldrland.’ svarade han flyktigt, utan att gå in på Nillas bakgrund och log varmt mot henne för att sedan göra en gest mot besättningen.
‘Och jag kan försäkra dig att det inte finns bättre sjöfarare än kaldrländare! Vi kommer att vara i hamn på nolltid.’ försäkrade han både henne och Nilla. D…[Read more]

Felaerns ena ljusa ögonbryn höjdes lätt då hon kallade sig dum. Han höll inte med, men hon var nästan mer som en alv som inte ännu behärskade sina inre känslor och lät dem flöda fritt. Var alla människor sådana, så öppna med sina uttryck och sina känslor för omvärlden utanför sin närmsta familj? Sättet hon talade och sättet hon uttryckte sig var…[Read more]

Nearena mötte sin dotters blick och nickade, ett litet leende på hennes läppar. De delade inte allt för många intima stunder, trots allt var hon ofta dränkt i arbete och plikter, och också en mor som satt mycket ansvar på sin dotter. Favoritism skulle inte göra Selyana till en god ledare, bara hårt arbete och ingenting annat. Men hon såg nu at…[Read more]

Aenya skakade på huvudet, sammanbitet fortfarande.
‘Ditt agerande, helare, kan mycket väl ha kostat mycket fler liv än det du påstår dig räddat. Precis samma argumentation som drottningen har, som lett oss till denna situation från första början.’ sa hon rakt på sak.
‘Ibland måste man se på den stora helheten, och välja det val som gynnar mängd…[Read more]

Faegrim visste inte mycket om magi och sköldar, men han visste åtminstone att det var en dum idé att ta sig genom barriären just nu, hur mycket de döda än skrämde dem.
‘Nej, kom tillbaka!’ utbrast Faegrim med förvånansvärd styrka och beslutsamhet, kanske hade situationen väckt lite mod i halvlingen. Han kunde se hur de döda sträckte sig efter Ka…[Read more]

Arands blick lämnade Fëani och såg något tomt framför sig. Han såg inte riktigt omgivningen omkring dem, utan snarare var han tillbaka i Loradon där de stridit på stadens topp. Han och Maeve, mot Ayperos, medan staden brann och förgördes i ett inferno omkring dem. Att de ens överlevt var bara tur, skulle han seriöst vara dum nog att söka upp de…[Read more]

Kamilla nickade åt Athel  efter det han hade sagt. “Rid i förväg, för ingen av oss vill stanna längre än vi behöver. Det finns viktiga saker att göra och ont om tid. De svårigheter du står inför i vakan av banditernas slut är utmaningar du inte kommer undan som ledare. Se nu till att allt är klart för när vi anländer, för det har ryktats om vampyr…[Read more]

Istilwys nickade och log åt Ziyaté, såg sig om och sedan slukades hon av skuggorna. Det tog kanske två, tre minuter innan Istilwys dök upp framför Ziyate igen, som säkert hade tagit sin egen vandring in bland träden. Hon log åt henne, placerade en hand på axeln och på ett ögonblick slungades de genom skuggorna tillsammans och dök nästan direk…[Read more]

Hon log åt henne. “Prinsar eller prinsessor,” Rättade hon Sera innan hon fortsatte dricka lite. Efter en stilla stund där hon tömde glaset lutade hon sig framåt och stirrade på Sera. “Innan jag kan öppna fem för mig nya böcker i rad på denna plats och dra slutsatsen att de inte har någonting att lära mig, är jag inte kunnig nog. Säkerligen i…[Read more]

Hillevi såg lite fundersamt på Leida och sedan Brand. Hon lät båda tala till punkt och samlade sedan deras frågor i sina tankar för att formulera sig så bra som möjligt. “Kriget pågår inte för att bevisa någonting för resten av världen. Familjen Ulfhedna tog hjälp från utländska krafter och mördade vår kung, och begravde alla som var lojala til…[Read more]

Ayperos verkade nöjd över de reaktioner han fick ur Ziyaté, hur orden av vad han sett slog henne hårdare än något vapen kunde göra. Till och med Lloths främsta kämpar kunde besegras, utan att han behövde ta till metoder som tortyr och onödigt våld. De fakto verkade sådana metoder sällan ge genuina resultat. Ziyaté hade verkat för inne i sin misä…[Read more]

Den enda min mannen rörde över Wreax tomma förolämpning var att han log ett litet roat leende över hela situationen. Över Wreax småsinta sätt att försöka väcka reaktioner.
‘Det gör ont att få ens stolthet sårad, ser jag.’ sa han med en nickning mot Wreax håll.

‘Men uppkäftiga ord kommer inte ta dig långt, herr Situros. Ni är inte i hjärtat av…[Read more]

Ayperos tunga for långsamt över klon med Ziyatés blod och han smackade lite hummande, lite teatraliskt medan hans mörka ögon betraktade mörkeralven i hennes försvagade tillstånd. Hans mörka ögon vandrade från mörkeralven till Isra igen.
‘Visste du att blod kan säga mycket om folk, om man vet hur man ska tyda det?’ frågade han, lite mystiskt.
‘Må…[Read more]