En dag när Dastan inte var där? Inte direkt något som hon ville lägga någon tid att tänka på. Det var en hemsk tanke, en som hon inte ens ville lägga en sekund på. Istället fuktade hon sin underläpp med sin tunga medan hon tänkte över de alternativ som fanns, som om hon inte ville avslöja sina tankar innan de hade formats helt i hennes huvud.…[Read more]

Instämmande nickade hon åt hans ord om hennes magi. Vad skulle inte Sera kunna göra om hon hade haft sin magi? Utan den så kände hon sig ensam, nästan tom. Det var märkligt att något man tagit för givet i så många år plötsligt inte längre var där. När han pratade om Akila så såg hon en smärta där bakom orden. Förvisso hade Akila alltid varit h…[Read more]

Fortfarande med rynkade ögon betraktade hon brevet för att göra en gest så att pappret prasslade i hennes hand. Allting kändes för bra. De hade inte haft någon sådan tur, om man kunde kalla det de, på flera månader. Vart var skiten som de alltid tycktes trampa i?

“Vi har inte hört ifrån Salim på månader. Det kan vara en fälla. Det låter för bra…[Read more]

För ett kort ögonblick kändes det som hon stod vid randen av ett stup i väntan på att marken skulle falla under henne. Det kändes som en evighet för ryttaren att resa sig upp efter Dastans ord. Hon ville nästan greppa tag i Dastans hand, eller sin egna tunika för att hålla fast i något men hindrade sig att falla för frestelsen. Istället ni…[Read more]

“Gör jag inte det?” frågade Sera, snarare som en utandning åt hans första fråga, med ett höjt ögonbryn. Ibland kändes det åtminstone som hon bar hela hoppet av Iselem och dess framtid på sina skuldror vilket Dastan verkade intyga med de sista orden. Hon grimaserade lite så att hon fick fler rynkor för att reta honom som hon så ofta hade gjort s…[Read more]

Frågan fick henne att skratta lite generat till, som om hon inte riktigt vågade svara ärligt på den. Generat såg hon bort och försökte gnugga bort den röda färgen som började dyka upp på sina kinder.

“Eh, ja men kanske… ehehe något sådant.” sa hon, lite tyst. Kanske han inte ens skulle höra det? För att klia sig lite i sitt hår och resa sig up…[Read more]

“Prinsessa?” fnös Vesíva irriterat, som om bara ordet irriterade henne och skavde. Det var väl något hon inte var och aldrig hade sagt att hon var. Irriterat blängde hon på Atlens hand som höll dörren hårt på sin plats och hindrade henne att fly ifrån denna konversation. Men när han rörde sig till sängen följde hon honom med blicken med en fnysnin…[Read more]

Ett roat leende fanns där hos alven och ett skratt som fastnade lite i Camthalions strupe över etiketten som Bain påstod sig ha lärt i sin korta tid bland drottning Alienna. Han hade tänkt säga något mer, kanske erkänna att han delade hans oro för Aenya och denna general som hade ett sådant blodtörstigt rykte. Samtidigt som han också visste att…[Read more]

Orden som kom ifrån draken förvirrade Elli mer. Is förstås, fanns det ibland till och med i Spillerhamn. Men aldrig hade hon sett något som denna där. Om de inte gömde sig förstås. Men någon skulle väl sett dem? Hon rynkade lätt på ögonbrynen.

“Åh… Jag… jag trodde du var en skimrande sten, eller metall som jag kunde få pengar av.” skrattade…[Read more]

En liten kort stund verkar hennes lite mer allvarliga och nervösa uppsyn som bortblåst när hunden skuttade mot henne. Svagt log hon för att stryka dess päls, lite kliande bakom öronen där. För att hålla bort sitt huvud så att den inte skulle nå henne med sin blöta tunga.  Någonstans kändes det bättre att veta att Atlen åtminstone inte var så ensa…[Read more]

Tussie höjde ögonbrynet lite roat åt ungdomarna som steg in för att ta tag i vinglaset som hon fick av Faegrim.
“Angenämnt Finn.” sa hon kort och drog täcket lite närmare sig.

Finn harklade sig lite obekvämt fortfarande och svepte nästintill vinet som han fick samtidigt som han höll glaset krampaktigt kvar i sin hand.
“Eh… hej!”

Hundens skall hade fått Vesiva att backa undan lite, som om hon inte riktigt var säker på om det var rätt dörr hon hade fått ändå. När dörren öppnades möttes deras blickar och för ett kort ögonblick var hon osäker på om det faktiskt var hennes bror. Men nog fanns han där, under alla muskler och annat han hade fått tag i.

Hon steg innanför dör…[Read more]

Snart nog får Vesíva en glimt av namnet, Silverklang och styrde sina steg ivrigt. Hjärtat slog något hårdare när hon fick syn på figuren i fönstret. Efter att fått rumsnumret av värdshusvärden knackade hon lätt på dörren. Hårt hållandes i sin läderrem till kappsäcken som stöd med den ena handen lite fingrandes på pluntan som låg i bröstfickan.…[Read more]

Vinden rufsade om det blonda håret som var uppsatt i en vacker fläta som höll håret på en av skuldrorna och var en vacker kontrast till de blågråa fjällen som fanns på armar, skuldror och ansikte. Hon lutade sig något mot relingen där hon såg Tinderstad som började breda ut sig, en av de många städerna som hon brukade besöka i sin barndom med sin…[Read more]

Ett svagt leende fanns fortfarande på Nenyas läppar och hon funderade lite lätt på hennes ord, nog något att fundera på vidare sedan. Vad detta ens hade varit för slags mörker, eller monster som huserat. Vad de hade använt den till. Men nu hade de annat att rikta sin uppmärksamhet på. Att Ayperos nämnde det nya, nästan vibrerande bandet, mell…[Read more]

Ayperos visade ingen större reaktion på ylandet och skrikandet än tystnad. Kanske det var reaktion nog, för demonen lät sällan sådana saker påverka honom. Men det var något med denna kvinnas omvändelse som var annorlunda. Kanske just för att något annat, något fasansfullt, huserats i henne. Men förvandlingen verkade göra sin verkan, verkade ta hen…[Read more]

Aenyas gröna ögon betraktade kvinnan, och hon kände sig nästan som ett olydigt barn som vandrade på tår över glas för att inte förarga en förälder med kort stubin. Generalen hade en aura av högmod, och av auktoritet – något hon inte tyckte om hur hon nästan vek under instinktivt. Speciellt så länge som hon varit det högsta hönset nu här bland sina…[Read more]

Typiskt, så skulle han säkert inte bli av med denna man på ett tag och ännu värre, förmodligen behöva betala för ett stop, eller två för tack för hjälpen. Men, nå han skulle väl få lite värme i alla fall och han insåg att han hade varit alldeles för tyst länge för länge när han stod och svor för sig själv och valde att nicka – till och med et…[Read more]

Arand visste inte hur lång tid som passerat sedan explosionen. Det kunde varit en minut. Det kunde varit en timme. Världen omkring honom var tyst på ett sätt som bara den den som varit på dödens rand förstå. Ljuden från staden fanns där, som ekon genom en tjock vägg, men hans sinne klarade inte av att förstå dem. Allting skälvde inom honom, ett st…[Read more]