Anarindi, eller ökenalverna som de kallades, höll sig som alltid i utkanten och något separat från de övriga rebellerna, strax utanför människornas sorl och ljus, som en skugga som valt att inte riktigt träda fram. Deras ledare, Meren, hade sagt åt sina befäl att vila, men hon hade inte tagit samma råd själv. Natten före allt skulle braka loss s…[Read more]

Med andan i halsen av ansträngning kom Arand vacklande in till platsen som plötsligt blivit dödligt tyst – förutom dödskampen mellan Turin och Maeve. Han pressade sig förbi några krigare, obrydd om de var på hans sida eller på fiendens sida, för att komma längst fram och bevittna kampen. Han spände sig då han såg det, kunde inte låtas bli att…[Read more]

“Obehindrat gå igenom, ja. Men jag tror att om ni söker deras hjälp…” hummade Vésiva och försökte fundera lite som om hon inte missade någon vinkling på historien men skakade sedan på huvudet åt funderingarna.

“De flesta skulle vägra gå den vägen. Möjligtvis några få skulle vara nyfikna på en del av sin bakgrund.” fortsatte hon och lät blicken…[Read more]

Tystnaden var inte direkt något som stressade vätten. Tvärtom, snarare tyckte hon det var skönt. Tillräckligt med tyst för att kunna tänka klart och ibland önskade hon att det kunde fortsätta så. Lite fundersamt nickade hon till det som de båda konstaterade.

“Det kan göra det farligt, och jag vill helst inte hamna som middag hos en jävla drake…[Read more]

Rodnaden att bli upptäck gjorde hennes kinder alldeles varma och hon gnuggade dem lite medan hon reste sig upp och borstade bort en del sand. Även om hon nog förbannade den för att den redan hade tagit sig in på ställen som sällan såg solens strålar. Hon kunde inte rå för att ändå dra lite på munnen över värmen i hans ord som hon visste fanns dä…[Read more]

Jezeral lät tystnaden växa mellan dem ett ögonblick, som om varje sekund vägde något mer nu än tidigare. Hans blick låg kvar på Joij, granskande och analytisk.

“Så. En människa. Inte magisk nog att få ditt blod att varna dig, men ändå värdefull nog att få en drakes vrede.” Han sneglade mot skyn, där dimslöjorna fortfarande dröjde som en efters…[Read more]

Faegrim såg från den ena till den andra, den blyge Finn som såg ut att vilja sjunka genom golvbrädorna, Kathryn som nästan sprudlade av nervös energi, och Tussie som betraktade dem med sitt roade trollska lugn. Han höjde sitt glas, log snett och försökte dämpa det tryckta ögonblicket med en gnutta munterhet.

“Se där! Nu har vi hela sällskapet sa…[Read more]

Ännu en gång skrattade hon till, det var svårt att inte riktigt finna drakens reaktion humoristiskt. Som om hon skulle kunna slänga en sådan sötnos in i en gryta och äta? Dessutom såg inte direkt fjällen så goda ut. Fast hon hade hört hur andra folk åt ormar och andra liknande djur…

“Det ordnar sig säkert. Men ja, pengar är väl… något…[Read more]

Det var kanske något roande med de två ledande alvkvinnorna med sina röda hår, som kom överens om nästa steg i vad det nu än var som var på gång. Aenyas gröna ögon såg på Sercenasse som stolt rörde sig iväg för att förbereda för det som skulle kunna bli en ödesdiger träff senare.

“Camthalion… Bror…” sa hon och drog lätt efter andan, ett sva…[Read more]

Att vila var lättare sagt än gjort. Ett tag hade hon vridit och vänt sig i sin säng. Nå, att kalla det säng kanske var en överdrift… men den lilla filt som hon kallat säng för några månader nu. Eller började det bli år nu? Hon hade slutat räkna. Den klarblåa blicken letade sig upp till tältets tak. Tankarna vandrade mot de olika utfallen imorgo…[Read more]

Arand stapplade vidare, något förvirrad i sin egen utmattning efter vad han gjort. Någonstans var han meveten om att allt blod och kaos hade fått sin gnista i hans agerande. Sådant fick en enkelt att undra om ens val varit rätt eller fel. Blodet bultade i tinningarna, som om varje steg pumpade gift rakt in i skallen och ut i kroppen. Brygden han t…[Read more]

“Aldrig vara för varsam.” fnös Sera, som om hon inte riktigt höll med i det. Trots allt var de bara tre av dem här. Nå synliga förstås, kanske var det någon som gömde sig nedgrävd i sanden. Inte för att hon riktigt trodde det och hon suckade lite tungt över hans ord till slut.

“Jaja, jag fattar vad du menar.” erkände hon till slut och blåste u…[Read more]

“Kanske för enkelt då…” hummade Sera för att rynka på ögonbrynen när hon såg Rakhim gå lika snabbt som han kom utan någon större förklaring åt henne själv. Lite irriterat gjorde hon en gest framför sig när väl mannen hade lämnade de två ensamma igen.

“Vid alla jävla stövelmaskar, du kan inte inkludera mig i allt och sedan exkludera mig i det…[Read more]

Tyngden av fingret på hennes panna och berömmet fick henne att besvara det svaga leendet men det var inte svårt att se att bakom leendet fanns fortfarande någon som arbetade vidare på sin idé. Hon fnös lite lätt åt hans uppmaning åt henne att fortsätta och korsade sina armar.

“Ska jag behöva hitta på allt? Är det inte därför jag har en general?…[Read more]

Tiden stod still för vad som kände som en evighet men säkert inte var mer än några sekunder. Vem visste vad en krabat som denne kunde få för sig? Istället var det som Eili själv var monstret och hon spärrade upp ögonen för att hålla upp sina händer framför sig och skratta.

“Nejnej…! Inte nu, jag trodde bara du var ett vanligt ägg… Eller j…[Read more]

En dag när Dastan inte var där? Inte direkt något som hon ville lägga någon tid att tänka på. Det var en hemsk tanke, en som hon inte ens ville lägga en sekund på. Istället fuktade hon sin underläpp med sin tunga medan hon tänkte över de alternativ som fanns, som om hon inte ville avslöja sina tankar innan de hade formats helt i hennes huvud.…[Read more]

Instämmande nickade hon åt hans ord om hennes magi. Vad skulle inte Sera kunna göra om hon hade haft sin magi? Utan den så kände hon sig ensam, nästan tom. Det var märkligt att något man tagit för givet i så många år plötsligt inte längre var där. När han pratade om Akila så såg hon en smärta där bakom orden. Förvisso hade Akila alltid varit h…[Read more]

Fortfarande med rynkade ögon betraktade hon brevet för att göra en gest så att pappret prasslade i hennes hand. Allting kändes för bra. De hade inte haft någon sådan tur, om man kunde kalla det de, på flera månader. Vart var skiten som de alltid tycktes trampa i?

“Vi har inte hört ifrån Salim på månader. Det kan vara en fälla. Det låter för bra…[Read more]

För ett kort ögonblick kändes det som hon stod vid randen av ett stup i väntan på att marken skulle falla under henne. Det kändes som en evighet för ryttaren att resa sig upp efter Dastans ord. Hon ville nästan greppa tag i Dastans hand, eller sin egna tunika för att hålla fast i något men hindrade sig att falla för frestelsen. Istället ni…[Read more]

“Gör jag inte det?” frågade Sera, snarare som en utandning åt hans första fråga, med ett höjt ögonbryn. Ibland kändes det åtminstone som hon bar hela hoppet av Iselem och dess framtid på sina skuldror vilket Dastan verkade intyga med de sista orden. Hon grimaserade lite så att hon fick fler rynkor för att reta honom som hon så ofta hade gjort s…[Read more]