Leony Thaldwin
“Kommer inte på fråga.” Leonys min hade inte förändrats, som om hennes ansikte var en mask gjuten i fint porslin. Det hade länge gått rykten vid hovet, och Karm i stort, att kungens äldre syster hade mer med statsangelägenheter att göra än vad som redogjordes officiellt. Någonting som de flesta skulle haft invändningar m…[Read more]

Vinga kunde se hur främlingen hade lagt sig på marken. Fast det verkade inte allt för bekvämt. Hon stampade lite med sin fot mot den hårda jordytan. Sannerligen kändes det inte bekvämt. Fast det var väl inte hennes problem. Ett svagt nöjt leende på läpparna gosade hon in sig ännu mer bland halmen, även om det kliade lite. Åtminstone var det mer m…[Read more]

Hon lyssnar medan hon rör sig mot dörren, håller huvudet högt men det är vid Maeves ord som hon stannar upp och med ryggen mot de andra drar hon ett djupt andetag med slutna ögon, samlade sig innan hon vänder sig om och naglar fast Maeve med blicken” Så be Karms kung att arrestera mig då ” Säger hon med en röst som är isande kall om än lugn. Ing…[Read more]

Plötsligt blev hon väldigt medveten om de få svarta slingorna som föll över hennes ansikte och hon plockade bort dem. Såg hennes hår rörigt ut? Varför brydde hon sig om det nu? Hon kunde inte rå för att skratta, fast i en hastig utandning och hon kastade en blick ner på sin klänning. Den var lite mer smutsig och tilltufsad än vad hon hade velat i…[Read more]

Prinsen plockade upp en bägare från en tjänare han med och tog en klunk av vinet. Rött från Nirai. Säkert Leonys verk. Hans fasters smak när det gällde vin var det nog det han tyckte om mest med henne. En svag kyla slog emot dem från fönstret och vintern utanför och han lutade sig ledigt mot fönsterblecket, bara aningen för nära för att det skulle…[Read more]

Sandor såg på Selene som hade börjat röra sig bort från rummet. Så mycket för att utföra deras sista dag tillsammans vid ämbetet.
‘Selene, att lämna rummet kommer inte att lösa problemet.’ sa han lugnt.
‘Gå inte, utan stanna istället, för då du är drottning när jag är borta kan du inte fly då du står inför svåra val. Vi måste diskutera detta…[Read more]

Izotar gjorde ett väsande läte. Han behövde inte höra på detta eller ta emot hennes glåpord och förtyck.

‘Gör vad du vill.’ sa han, kallt, och gick för att hämta sina vapen där de låg på golvet. Isra hade ingen rätt att kritisera, för hon visste inte någonting egentligen om denna relation mellan honom och hennes mor.

‘Jag vet att hon spelar. Men…[Read more]

Om det hade dröjt en sekund längre hade hon stängt igen dörren, lika hastigt som hon hade kommit dit men hon hann inte greppa tag om sin kappa innan mannen tog den ifrån henne. Lite försiktigt lät hon sin kalla hand greppa tag om hans arm. Lät honom leda henne, men bara för denna gång.  Hennes hår var fortfarande lite blött från snön som yrde…[Read more]

Egentligen vill han dra sig undan tillsammans med Lorden för att diskutera ensamma mellan fyra ögon men till och med en så oborstad man från Märhen som Jarek nu ändå var så insåg han att det skulle vara respektlöst. Vid Nicholaus ord om att lägga det egna språket åt sidan ler han bara, en pik mot honom helt klart men han tog det inte för allvarli…[Read more]

Det var inte som om Ziyaté inte hade förväntat sig sin sons utspel på det sättet. Ibland var det som en liten jycke som skällde, enbart för skällandes skull. De hade gått igenom det hela, ett flertals gånger förut. Det enda som var annorlunda var Isras närvaro och hennes sätt att tala. Även om det fanns en poäng, ville inte Ziyaté erkänna detta.…[Read more]

Leony Thaldwin
“Låset är välbevakat, men mina källor säger att det finns en annan väg in. En äldre tunnel från bergen. Yazfein har detaljerna.”

Vid kommentaren om Rheon grimaserade hon stilla.

“Jag skulle vilja hävda att svärd och strid är din sons främsta talanger. Jag tror han gör mer nytta hos dig än hos oss.” Och mindre skada. Kr…[Read more]

Rheon Thaldwin
Sera. Det kändes som att den uppstudsiga flickan från Iselem dök upp vart han än gick nuförtiden. Men denna gången fick han erkänna, för sig själv åtminstone, att avbrottet var välkommet. Han hade sannerligen ingen lust att diskutera… vad det nu än var de hade diskuterat, med hertigen av Aaldr. Rheon kom smidigt på fötter från d…[Read more]

Självklart fick de inte vara ensamma och in kliver den kvinna som Selena hade som mest svårt för av alla vid hovet och självklart ställer hon sig på Sandors sida. Något annat var inte att vänta. Hon kan känna irritationen och frustrationen växa inom sig. Hon lyssnar med allt mer sammanpressade käkar tills det att det blir alldeles tyst i rummet,…[Read more]

Den nonchalans som Ziyaté visade med sina ord fyllde Izotar med kall och sammanbiten ilska. Och detta skulle föreställa hans mor? I situationer som dessa, då hon betedde sig som hon gjorde, fanns det ingen kärlek till henne.
‘Skillnaden är att du inte har några?’ frågade han, direkt, och man kunde höra att han inte hade tålamod för sådana lek…[Read more]

Om hon inte hade sett att Izotar inte hade några vapen på sig, hade hon lagt handen på en av de många knivarna som hon bar men istället höjde hon på ena ögonbrynet åt sin son svar. Det irriterade henne, mer än hon ville erkänna. Om inte Lloth hade… Svaga män. Alltid någon ursäkt på vems fel det var. Även fast Izotar hade mer än de flesta ynkrygga…[Read more]

Izotar stelnade till något, och redan innan han vände sig om visste han vem det var som dykt upp. Hans första instinkt var att sträcka sig efter sitt vapen, men de hade han lämnat undan då han börjat sitt samtal med Isra. Han kunde inte rå för att vara spänd, och såg på Ziyaté med en trött blick. Så där var de, tre generationer i ett rum.

‘Jag…[Read more]

Där var det igen, fröken. Det fick henne att grimasera lite, hon var inte ungdomlig nog att vara det. Fast om man jämförde med denne man, kanske det fick gå. Hon nickade enbart lite artigt åt honom. Katten var betydligt enklare att uttala. Ack! Landfolk och deras besvärliga namn. Dessutom hade de allt för vanligtvis mer än ett namn, vad skulle d…[Read more]

Min svaghet är Izotar. Det var ett av de få minnena med Isra som hade etsat sig fast vid Ziyatés minne. Första gången de talades vid, stoltheten för det som var hennes barnbarn… Det var sällan hon skulle erkänna sina svagheter för någon… Men i det momentet hade hon intalat sig själv att det var enbart för att det skulle ses som en styrka hos Isra…[Read more]