Ständigt verkade det finnas ett litet leende i mungipan till Nenya. Kanske hade hon saknat någon som kände till hennes egna historia. En familjemedlem. Hon hummade lite åt hennes ord. Faktum var att hon inte var helt säker på vad hon talade om med flaskor. Lite kritiskt betraktade hon kvinnan framför sig. Definitivt en kvinna nu och inte en flicka…[Read more]

Mörka ögon. Mörkare än svarta, mörkare än den mörkaste bäck om natten, mörkare än helvetets djup. Ögonen verkade se på honom. Överallt, men ändå ingenstans. Kanske inuti honom? Osynliga klor, vassa som dolkar, kalla som is genomborrade hans sinne, slet undan hans mentala försvar som om det vore av papper. Där sådde de vassa klorna ett frö so…[Read more]

Att Verena skulle bjuda på dryck, det hade hon ingenting emot. Faktum var att hennes penningpung inte var något att skryta med de senaste månaderna. Åt hennes fråga så svarade hon med ett jakande ja för att ge henne ett litet svagt leende.

“Kanske… Men jag vet inte riktigt om det är där jag bör vara. Mina plikter… skulle egentligen behövas p…[Read more]

Pratet om drömmar gjorde Ter’ath lite illa till mods. Det tvingade honom allt för ofta tillbaka till minnet som han ville förtränga. Däremot började det hemsöka honom på dagarna med. Så pass mycket att han var för trött för att lyfta sina fötter. Snubblandes på allt. Minnet började svika allt mer också. Vem och vart var han ens längre? 

N…[Read more]

Så klart det var ett samtal hemma då. Nenya mindes det själv. Oroligheten och ilskan, från alla parter. Kanske den hon var mest irriterad på var Sarethna själv. Hur kunde hon inte se möjligheterna? Kärleken? Det var förstås enkelt att tappa bort sig i skriket och ekot av det förflutna. Men hon väckte sig själv genom att skaka på huvudet så att…[Read more]

Hon var snabb, väldigt snabb. Nästan så snabb att han inte hann reagera. Inombords svor han över sin rostighet och att han gett henne chansen att överväldiga honom. Men han hade instinkterna kvar, som han tränat dag ut och dag in i sin ungdom, och det var kanske det enda som räddade honom. Inte var han något gråsvärd med muterade gener och inhuma…[Read more]

Liksom Eirik kände Asgeir sig redo att ge sig av. Det kliade i fingrarna, Frostheim hade börjat kännas instängt. Det var dags att få detta gjort som de pratat om så länge. Att själv verkligen bidra till kampen som deras föräldrar och syster varit så stor del av den senaste tiden. Klädd i reskläder, med sitt nya svärd på höften han fått låna av Yl…[Read more]

Aenya sneglade på Ter’ath, en besynnerlig figur. Hon brukade inte ifrågasätta de som ville förena sig till dem, men ändå… han hörde till de mer udda. Men med en besvärlig bakgrundsberättelse själv hade hon inte pressat. Ville han berätta skulle han själv göra det. Aenya kunde inte rå för att le lite åt Bains reaktion som bekräftade att…[Read more]

Att så många hälsade på alven gjorde honom nästan förvånad. Det var sällan någon riktigt pratade med honom. Speciellt att någon nämnde honom vid namn. Ter’ath, ett som han inte varit född med. Fast nu började han vänja sig vid det och det skavde inte allt för mycket. Nästan som om han började glömma sitt forna liv. Här var han, Ter’ath, utbölinge…[Read more]

Demon. Påståendet fick henne att skratta lite hest till och hon skakade lätt på huvudet åt historien. Om det var av misstycke för prästerna, eller människorna i allmänt var svårt att se.  När det kunde varit dock, det hade hon ingen aning om. Sådana banala saker var inget hon hade koll på i huvudet. Även om hon förstås enkelt kunde ta reda på…[Read more]

Kusin. Ordet kändes nästan främmande för henne och hon var inte riktigt säker på om hon hade hört rätt först. Men hon ville förstås inte visa sin egna förvåning eller verka ivrig. Så istället lät hon handen dra långsamt över tygerna igen medan hon försökte att pussla ihop alla bitar. För att röra sig, med samma långsamma rörelser till mannen so…[Read more]

Hennes kommentar fick honom att frusta till i ett skratt som säkert skulle kittla henne i ansiktet. Under hans fingertoppar kunde han känna hur hon spände sig. Det gjorde det nästan lite mer spännande, men också nervöst. Även om hennes kommentar gjorde honom något mer… utforskande.

Han drog sin hand igenom sitt hår för att hjälpa henne att f…[Read more]

Rösten var svag, men Nenya hörde den tydligt och högt. Det fanns en viss envishet och kaxighet som hon kände igen från sin faster. Doften var fortfarande där kryddig, stark … och något hon fortfarande inte kunde sätta fingret på. En mörkare smak, eller kanske som den bittra eftersmaken av kaffe. Medan hon funderade fortsatte hon pressa med sin f…[Read more]

Ett litet frustande lämnade Nenyas läppar, det fanns minsann många möjligheter att manipulera och att vinna ännu större stöd. Själva tanken gjorde henne kanske inte allt för upprymd, snarare var tanken på att skapa en framtid med både Ayperos och Isra något som gjorde henne mer exalterad. En bättre framtid.

“Vilken tur de små myrorna har,…[Read more]

Morgonens första strålar smög sig över takåsarna, och dimman som låg över staden började sakta att skingras. Bland de tysta gatorna framträdde en gestalt klädd i en utsmyckad klänning av sammetsblått. De mindre klackarna slog hårt mot kullerstenarna då och då stannade hon till för att rätta till den och kasta en hastig blick mot fönsterna som fa…[Read more]

Utan protest lät han henne dra ner honom över henne. För att stå på alla fyra över henne. Det röda håret ramade i dem båda – som ett skydd från omvärlden. Uppfriskande att ha någon annan än sig själv på tankarna. Förstås inte något som han hade tänkt säga och han pressade sig något omedvetet ner mot henne.

“Jag trodde…det var något man inte f…[Read more]

Rodnaden på hennes kinder, gjorde Blanka nästan ännu sötare. Som en oskyld ung dam, eller en nykär ungdom. Något som han mycket väl visste inte var fallet. Åt hennes kommentar mumlade han ett hastigt förlåt, men som försvann lite när hon snart placerade ännu en kyss på hans läppar. En som han besvarade, lite mer intensivt för att humma nöjt. Sed…[Read more]

Kinderna blev ännu varmare när han insåg att han hade svårt att formulera sina egna tankar, eller vilja. Vad var det egentligen han höll på med? Lite nervöst började han stryka en hand, först över hennes lår och sedan långsamt upp mot hennes bröst. Väldigt försiktigt – som om han trodde att hon skulle slå till honom ju närmare han kom.  Fast sla…[Read more]

Vinga hade hunnit några steg bort, men stannade upp när hon hörde sitt namn igen. Denna gång ifrån Verena. En lättande sköljde igenom henne och det var svårt att se den mer varma blick som hon gav kvinnan. Lite mer som på gamla dagar, när hon inte var lika bitter som nutiden hade gjort henne. Ett klingande skratt lämnade Vingas läppar för att någ…[Read more]

Kungen gjorde en gest med handen då hon neg, det hörde till och så betedde sig alla runt honom men det kunde ändå vara otroligt tröttsamt.
‘Träning är en lyx, som man oftast inte har tid med, är jag rädd.’ kontrade han med, ett snett leende på läpparna. Vid hennes gest mot hans svärd la han handen på fästet, och klappade det lätt.
‘Men då…[Read more]