Att han gav henne en retsam, ond gjorde att hon kände sig lite mer nöjd med sig själv. Kanske det hade funnits någon mer vänskap där hos dem nu. Trots allt hade de rest tätt intill varandra några dagar. Främlingar var de inte längre i alla fall. Och hon kunde höra hans osäkerhet där i hans röst. Inte helt säker på om hon var lättad eller sk…[Read more]

När han inte svarade henne blev Vésiva lite obekväm och kliade sig själv i nacken. Nervöst. Hon hade aldrig trivts i tystnaden och var väl en av de saker som skillde henne och Neyir åt. Hon harklade sig, då hon fortfarande inte hörde något ifrån honom på några minuter och sparkade upp lite sand med sin ena fot.

“Det… det kommer bli mörkt snart.…[Read more]

Det var allt för mycket som skedde på en gång. Det var svårt att följa alla med blicken och när Finn kände något som kröp mot hans ben, sparkade han till Faegrim lite rädd med ett kort skrik. Som om han trodde att det skulle vara en av de där… krypen. Han var trots allt glad att de hade tagit sig in i barriären igen. Allesammans, men han blev me…[Read more]

Det var rent utsagt löjligt att behöva lägga energi, pengar, tid och dessutom sina egna militär på saken. Inte i oroliga tider som dessa. Hans blick var mörk och han hann inte riktigt säga något mer innan den unga flickan gav ifrån sig ett högt nej. Det var nog inte tanken att säga det högt, för hon höll en hand lite skrämd över sin egna mun. Tro…[Read more]

Alven betraktade Moira och Wreax, och Moiras rynkade ögonbryn missade hon inte. Långsamt under denna förväxling som spelade sig framför henne och Vesíva växte sig ett roat leende på hennes läppar. Hon skakade halvt uppgivet på huvudet, och gick långsamt runt arbetsbordet för att sätta sig på sin plats igen, men leendet var nu borta och de klara…[Read more]

Felaerns ögon smalnade då han hörde hovarnas framfart, och han höjde blicken och huvudet stolt – i utmaning och kanske självständighet inför det förtryck de utövade över honom i denna stund. Högalver som trodde de hade rätt att göra som de ville, och Selyana – deras prinsessa, en förrädare till alla skogsalver liksom hennes mor drottningen. S…[Read more]

Eirik stannar till, korsar armarna framför sig och ser sin far i ögonen. Det hände sällan att han gick emot sin far men i dag kan han inte kontrollera sig, sina känslor, sin sorg och ilska. Kan inte kontrollera det faktum att han inte längre känner att han har någon mor. I sin sorg och ilska bryr han sig inte om ifall han visar sin far allt an…[Read more]

Blicken till Vésiva blev ännu mer mörk och hon greppade ett hårdare tag om Quainas axel och sitt egna knä vid Wreax ord om hennes make. Ännu fler hot, men hon hade väntat sig det. Förstås var hon inte dum nog att inte lära sig av sina misstag. Hon släppte alvinnans axel och korsade sina armar framför sig med en fnysning.

“Neyir är bortom din r…[Read more]

Fortfarande förvirrat rynkade mannen på sina ögonbryn och lät sin blick kort vandra ner mot sina händer som var så delikata. Nästan som en dams. Han rörde dem lite lätt, nästan som om han inte var säker på om de skulle lyda honom efter alla månaderna… åren? Lite disträ nickade han till slut till mannens ord och verkade få en lite mer allvarlig g…[Read more]

Säg inget nu. Följ bara med. Orden var enkla att förstå men trots det var det svårt att följa det. Hennes huvud var fullt med frågor och för att vara ärlig bet hon hårt i sin tunga för att inte säga något tillbaka. För trots att hon var en kvinna som var rak på sak och sällan talade i onödan… Kunde hon inte rå för att känna en… nästan lättnad…[Read more]

Felaerns blick for flyktigt mot Nesta där hon gömde sig bakom rötterna, där han pressades hårt mot Arod med deras klingor fortfarande låsta.
‘Vad har du för bevis för dina påståenden?’ frågade Felaern ilsket, trots allt hade han inte mördat någon alv, eller förrådit någon.
‘Det är du och den ni tjänar som låter alver dö utan att göra något åt d…[Read more]

Ithia höjde ett ögonbryn lite frågande åt hans ord. Få hade någonsin sagt något i hennes försvar över vad hon varit med om som barn. Visst hade hon känt så med då hon var barn, men nu som vuxen undrade hon om de verkligen var de grisar? Kanske det hade blivit så normaliserat för henne att hon bara accepterade det. Något som hon upplevt barbar…[Read more]

Det var ju sant att Arlin inte bar någon ring, men den enkla ring han hade gett på deras båtfärd vilade anspråkslöst på Nillas finger. Han hade inte haft råd med något mer än den simpla bronsringen. Han var van med sådana frågor dock, trots allt hade han spenderat mycket tid med den unga prinsessan Tirrin och han log lite roat.
‘Vad får dig tro…[Read more]

Det följde ett snabbt utbyte av klingor i snabba och vältränade mönster som enbart kom genom många års träning och skicklighet. Hade detta varit ett fredligt möte hade uppvisningen garanterat imponerat Nesta – och hade det varit som förr kanske hon till och med blivit bjuden på en uppvisning av alvernas svärdskonst som var precis som namnet……[Read more]

Ithia blev nästan lite ställd av frågan som kom. Var det inte uppenbart vad hennes relation till landet var, med tanke på hennes utseende? Trots allt var det ju det alla dömde henne för, konstant, den eviga skuggan som alltid förföljde henne. Men mannen framför henne verkade vara nyfiken, och hon suckade lätt.

‘Jag är född och uppvuxen i…[Read more]

‘Vi får nog räkna med ungefär en veckas hårt resande.’ förklarade Arlin med sin lugna röst, och såg mot Nilla med ett uppmuntrande leende. Luften var frisk och landskapet stort, de hade hela världen framför sig och att se henne rida där fyllde honom med glädje.
‘Härligt, inte sant, eller vad säger du?’ frågade han Nilla och gjorde en gest över det…[Read more]

Yazfein hade följt samtalet samlat och lugnt som han hade kunnat men vid Eiriks ord rycker han till för att se lite förvånat på den unge mannen. Men Audgisil’s ord förvånar honom än mer och han sänker som hastigast blicken mot golvet, inte av skam utan av förvåning. Han tar ett par steg närmare Maeve och ger henne en frågande blick. Han var osäk…[Read more]

Alvkvinnan som Vesíva kallat för Quaina betraktade Wreax intensivt, sökandes efter reaktioner. Men som hon gissade på basen av vad hon visste om Wreax, genom rykte och de bilder hon sett i hans sinne, hade hon inte förväntat att han skulle bry sig om alvkvinnan som skötte hans hem i Celeras. Det sade så klart rätt mycket om vilken typ av karaktär…[Read more]

Kael nickade över sin brors tillåtelse – att han ens behövde göra den formaliteten hade alltid känts fel. Trots allt var det han som styrde armén, inte Tristian.
‘Oroa er inte, lady Katarina, jag ska göra allt i min makt för att se till att hon kommer hem säkert.’ lovade Kael på sitt belevade vis, trots allt var de tvungna att ta detta så galant…[Read more]

Ithia såg lite tankfull ut en stund, och betraktade mannens ansikte som för att se om det han sade var sanningsenligt eller ej. Men hans ord gjorde henne fundersam och hon hade åtminstone en tråd att börja dra i, kanske ta reda på vad dvärgarnas sanna agenda var. Om det visade sig fruktlöst eller inte återstod att se, men ju mer detaljer…[Read more]