Aenya flinade lite roat åt vad Vinga sa, och klappade henne på axeln.
‘Åh du vet nog att du vill, men det är så det ska låta!’ sa hon muntert, och kramade entusiastiskt om Vingas axel med en hand, för att se på den unga druiden mittemot dem. Hennes gröna ögon betraktade Eranya, som om bara viljekraft kunde få henne ur sitt blyga skal.
‘Per…[Read more]

Trots att Ylva försökte att hålla sig ur vägen var det nästan som hon alltid lyckades ställa sig precis där Torbjörn var på väg. Inte för att det gjorde honom särskilt irriterad. Han var van med att ha det så och det skulle vara märkligt om det inte var så snarare. Istället så knuffade han lugnt bort henne där han vandrade i köket. Lade in en…[Read more]

Det hela förvånade Ranghildr och hon hade tänkt kommentera hans märkliga sätt och ord, men hann inte riktigt innan hon kände ett brännande inom sig som gjorde att hon gav ifrån sig ett högt vrål av smärta som säkert skulle höras ut från bastun med. Lite krampaktigt greppade hon tag i bastubänken för att se på Vili med kisande ögon där tårar h…[Read more]

Asgeir kunde inte riktigt påstå att han förstod vad hon pratade om. Han var dock rätt trött, slagen och bultande av värk efter dagens kamp, och kanske något för mycket mjöd därefter. Att ha stött på Ylva var en märklig slump han inte räknat med, då han gått för att få lite egen tid. För några dagar sedan hade de knappast känt varandra, nu verkade…[Read more]

Trött reste sig drottningen upp och hostade för att torka bort lite blod, som hon hastigt gömde ifrån sin make. Ett svagt leende fanns där på hennes läppar och hon strök en mild hand över Vilis kind och såg in i hans ögon med ett litet skratt.

“Du behöver inte säga vad gamla dårar som jag vill höra, Villi.” sa hon och klappade honom vänskapl…[Read more]

Villi var inte direkt bekväm med denna typ av konfrontation, och drottningens blick var allt annat än behaglig. Audgisil gav hela situationen bara en enkel blick, innan han la en arm om Ranghildr.
‘Låt oss gå hem.’ sa han istället. ‘Vi behöver båda sömn.’ och trots allt hade en mycket yngre kvinna slagit henne blå och gul denna dag, det kanske v…[Read more]

Tyst satt Ranghildr och såg ner på sina händer. Som hon försökte att stilla sig själv. En kruttunna som var lätt att tända på. Ilsket knöt hon sina händer för att sedan låta blicken vandra upp mot Villi med en tårögd blick. Hon öppnade munnen för att säga något spydigt, men istället så svalde hon bara luft och hon visste inte riktigt vad hon skul…[Read more]

Audgisil kände sig lite vemodig över ämnet som tagits upp, det var trots allt något han tänkte på varje dag – trots att det sällan pratade om det. Att Ranghildr skulle ta på sig skulden för det var inte direkt något han önskade. Han visste inte riktigt heller vad han skulle säga eller göra då de öppnade dörrarna och Villi och Ranghildr börja…[Read more]

I ögonen till drottningen kunde man se tårar. Något inte ens Audgisil nästan sätt om man inte räknade med få saker, och Kettils död var en av de saker som var just det. Hon darrade lite på sin läpp för att skaka på huvudet åt både konungens och Vilis ord. Som om hon inte riktigt ville höra det överhuvudtaget. Hon knöt sin näve och vände sig om.…[Read more]

Audgisi var tyst en stund, innan han frustade lite.
‘Den tokstollen? Är du säker?’ frågade Audgisil som om han var skeptisk över hennes försöag.
‘Och vad tror du Oden har med honom att göra? Är han den du tror, är han nog här på sina egna… bevåg. Knappsat vår sak att fundera över?’ undrade han, och kom lite huttrande upp på stranden. En g…[Read more]

Ett litet skrockande lämnade drottningen. Så klart han visste att hon ljög. En av de få som kunde säga direkt och hon rynkade lätt på ögonbrynen. Inte helt säker på om hon skulle yttra sina tankar högt. Hon visst trots allt att hennes make inte hade allt för mycket glädje av gudarna.

“Tänk om… Vili är Loke. Och jag förargat Oden? Tänk om d…[Read more]

Audgisil kände hur det var som om all alkohol försvann i ett sus då det kalla vattnet omfamnade honom och Ranghildr med sin kalla omfamning.
‘Se så, jag vet när du ljuger.’ sa han lite roat med ett leende på läpparna.
‘Men det är skönt att vara hemma igen.’ sa han och kysste henne på tinningen. Kom nu innan du fryser brösten av dig.’ sa han och vä…[Read more]

Vattnet var lugnande, även om det var iskallt. Hon skvätte upp lite vatten i sitt ansikte för att försöka väcka sig själv och suckade nöjt när Audgisils armar var om henne. Lite trött lutade hon sig emot honom och drog in hans doft.

“Ingenting…” ljög hon, medan tankarna rörde sig kring Lopt. En figur hon inte hade tänkt på länge… Men…[Read more]

Audgisil såg efter sin hustru då hon gick för att ta sig ett svalkande bad, kanske det var dags efter värmen Villi spridit där inne. Han reste sig lite slött, för att röra sig mot dörren.
‘Ett litet bad, och sedan bastu igen.’ hummade han med ett litet leende, innan han öppnade dörren och följde efter Ranghildr, med stadiga steg ned i det frysand…[Read more]

Det hela gav drottningen huvudvärk och hon tog sig för huvudet och höll sin hand länge där. Innan hon drog lätt efter andan. Lite ursäktande reste hon sig upp och tog sig ut i kylan. Audgisils ord var förstås verkliga. Det kunde inte vara. Men ändå… Hon skakade lätt på huvudet åt det hela för att dra ett djupt andetag i den kyliga luften ef…[Read more]

Kärleksfull som alltid. Något som hon alltid hade fått hennes kinder att rodna, även nu. När hon hade upplevt hans kyssar så många gånger. Lite blygare så besvarade Ranghildr hans kyss för att sedan nästan vakna till lite när han frågade om deras söner för att ta hans hand och dra honom till striden. Den förvånade henne något och ville hon något a…[Read more]

Audgisil hummade lite, kanske han hade ett svagt minne av denne Lopt, och gav Villi en fundersma blick där den gänglige mannen satt med en arm om hans axlar. Kanske det var något magiskt i görningen, men Audgisil var för trött för att göra ett större nummer av saken.
‘Visst, det låter väl bekant…’ hummade Audgisil och torkade sin svettiga p…[Read more]

Åt kommentaren och groteskheten och Ylvas tack skrockade drottningen bara. Kanske det var groteskt? Men hon hade gjort det så många gånger så att hon kunde säkert göra det med slutna händer. Till och med nu, när hennes huvud surrade lite var hennes sätt så stadigt och vant. Däremot var hon inte helt nöjd med att värmen steg så mycket och pus…[Read more]

Villi som hade varit i full fart att röra sig mot muren tillsammans med Ylva och drottningen, och totalt tänkte strunta i alla strider och den prinsliga brottningsmatchen gav ifrån sig ett förvånat hojtande. Uppenbarligen hade Odenstjärna blivit så provocerad av den rödhåriga virrpannan att han bestämt sig för att ge honom ett rejält kok stryk.…[Read more]

Villi betraktade de två kvinnorna lite avslappnat där han satt, och drack lite mjöd som han delade med kungen. Han gjorde en liten äcklad min över Ranghildrs nål och tråd som gick genom Ylvas hud, och gjorde en lite tankspridd rörelse över sina läppar.
‘Ni Kaldrländare är allt groteska.’ fnös han, men lutade sig tillbaka. Inte så dumt att sitt…[Read more]