Yazfein hade varit i Frostheim ungefär en vecka nu efter att han anlänt till Kaldrland och blivit funnen av Ragnhildr. Trots att han blivit ordinerad vila hade det varit en dag han spenderat på rummet innan han gett sig ut i staden. Det hade sänts ett par meddelanden till de få agenter han hade i staden innan han besökt dem. Deras uppgifter hade…[Read more]

Ett skri ekar över himlen, ekar över staden. Ett skri av glädje och för att påkalla att de nu äntligen nått hela vägen hem. Ingen mer skadad, ingen mer död… hemma! Skriet blandas med hornet från muren och han tar ett extra varv över staden innan han sänker sig på tysta vingar ner mot sin bror och landar på hans arm. En plats där han trivdes och…[Read more]

Yazfein plockade upp sina saker och såg sedan mot Audgisil innan han nickade kort i respekt mot honom. “På återseende när en ny dag gryr Kung Ulfhedna.” Sen skyndar han efter Ragnhildr och när de kommit utomhör håll ser han sig om vid hennes fråga. Han ville vara säker på att det inte var någon annan nära som kunde höra dem. “Jag tänker ta ti…[Read more]

“Om jag ens kommer härifrån…” orden verkade slinka undan ur Seras munn, som om det var en tanke som hon vanligtvis hade. Det var inte svårt att se en irritation där hos henne och sättet hon greppade omkring vinglaset fot. En liten lätt vind tycktes rufsa om deras hår och få fönstret att slå till några gånger.

Ett tag var Sera fokuserad p…[Read more]

Kettil är död. Orden ringde i hennes öron och det var som om alla andra ord försvann. Tanken på hennes sons kalla kropp fick henne att skälva. Skaka av ilska och sorg. Att inte kunnat göra något. Och där stod hon. Hon som var en av de ansvariga för att Kettils glada skratt inte längre hördes. Ögonen avslöjade hennes ilska och hon spände käken.

Sm…[Read more]

Lite fundersamt och missnöjt såg Ranghildr på främlingen som försökte fånga hennes uppmärksamhet.Vad nu? Tanken på att behöva visa denna man till rummet han skulle bli fördelad var för henne löjligt. Dessutom njöt hon mer av att sitta här och dricka mjöd med sin make. Det var få gånger som de hade kunnat andas och vara tillsammans den se…[Read more]

Det var förvånande men trots det förväntat. Varför skulle han tillåtit sig tas till fånga från början? Bara tanken fick Nenya att fnysa. Trots att det fanns en nyfikenhet för hennes bakgrund var det främst ilskan över att blivit talad till som ett barn. Något som alltid hade upprört henne. Ett irriterat läte kom ifrån henne och hon fnös lätt.

“De…[Read more]

Brand ler och gör en liten grimas då han vet att om Leida lovar han ska vakna med huvudvärk så kommer han göra det. Han hade aldrig varit med om att hans syster inte lyckats hålla ett löfte hon gett. Sen skakar han roat på huvudet när hon nämner om han fortfarande kan festa och dricka. “Det må ha varit lite andra former av fester och dricka i N…[Read more]

Leida ler, varmt men också en aning roat” ”Jag har klarat mig i över ett år utan ditt beskydd bror, jag har inga planer på att dö än och med dig här ökar chansen att leva ännu lite till. ” Hans skratt får det allvarliga att försvinna från hennes blick för en stund och hon skrattar lätt med honom. Det är fint att höra hans skratt igen, hon hade…[Read more]

Arzin ser lite roat på Olaus med huvudet på sne, blicken glider över de vakter som befann sig i närheten och några av dem verkade lite mer spända än tidigare. Åh, om de bara visste vem som stod framför deras arbetsgivare, de skulle nog varit på sin vakt då och antagligen ganska nervösa. Men det är bara under ett par sekunder som blicken är p…[Read more]

Asgeir betraktade Maeve tankfullt, liksom henne hade han varit med om mycket hemskheter varje dag nästan sedan hon försvann. Flera strider i befäl mot Svartfåglarnas krigare, där han beordrat deras män och kvinnor till deras död. Att dagligen stå i sköldmuren och se en efter en, något som vägde starkt på hans samvete även om han visste att d…[Read more]

“Jag kommer skaffa mig fru och återvända till gården när det är rätt tid och lugn för oss om än tillfälligt. För jag har inte tänkt tillåta någon dräpa mig eller dig den närmaste tiden Leida.” Brands ögon mötte hennes och han log bestämt men också lite roat. Därefter skrattar han högt så de ekar där inne, vilket också drar några blickar till sig.…[Read more]

”Kommer det någonsin råda lugn Brand? ” Frågar hon lågt medan hon ser upp mot honom och låter skeden vila” Vänta inte för länge med att fullfölja din dröm bror… återvänd till gården, du kan ta upp svärdet när svärdet behövs, när du blir kallad. Och hitta dig en hustru som kan det du inte kan. Skaffa barn som kan hjälpa till på gården… Brand, om…[Read more]

Fëany möter mörkeralvinnans blick, låter henne leta i sin bok som verkade vara fylld till bredden av allehanda kunskap. Låter henne jämföra, låter henne se och när orden sedan kommer tillsammans med det förvirrade lilla leendet nickar hon sakta, långsamt och knappt märkbart

” Vad tror du själv? ” Frågar hon stilla, om man såg, verkligen såg…[Read more]

För att vara ärlig hade hon alltid föredragit de mindre rummen i palatset än de stora och pompösa. Hon hade alltid känt sig så liten i dem, även som en vuxen. Hon kunde förstås inte undgå att se den missnöjda ansiktsutrycket vilket gjorde henne lite illa till mods.

Som etiketten var böjde hon sig ner och placerade ett vänligt leende på läpparna.…[Read more]

“Athal och jag har aldrig riktigt kommit överens i och med min inställning till vissa saker. Så det skadar inte att visa hövlighet till de gudar som styr på den plats man befinner sig.” Yazfein ler lite roat och något trött innan han nickar. Klart de var frustrerade och arga på hur fienden agerade samt att det var så svårt att få tag i dem. På sä…[Read more]

Ett litet grymtande skratt lämnade Ranghildrs läppar när hon hörde sin makes ord. Precis som henne, och många kaldrländare var han rak på sak och det var inte svårt att se att de båda hade påverkat varandra i den saken med.

“Du låter som mig med de vassa orden” påverkade RAnghildr lite retsamt och kärleksfullt till sin make innan hon blickade mot…[Read more]

Förstås kunde hon se en glimt av hans tankar om henne. Grotesk, omänsklig…. äcklig. Fast hans genoristet fick henne att stanna upp i sitt tänkande och det verkade som om hon hade tappat bort förmågan att tala för ett kort ögonblick för att sedan nätt skaka på huvudet och ta ännu en tugga av ormen. Snart fanns bara huvudet och ett ben kvar som…[Read more]

Audgisil gav sin hustru ett trött leende, trots allt var det mycket på deras bord och det började synas på hans annars alerta ansikte. Han hällde mjöd i Ranghildrs glas. Ett trött leende fanns även där på hans läppar över främlingens ord.
‘Jag som trodde ni Karmaner bara dyrkade den allsmäktiga Athal.’ skrockade hand.
‘Men du kanske är någon anna…[Read more]

Ayperos nickade, hans blick fortfarande fäst i henne, men det var en nickning som höll med – förvånansvärt beslutsam och slutgiltig.
‘Ja, låt oss börja då. Ett steg i taget.’ sa han med ett leende som visade hans vassa tänder. Ett leende som skulle uppfattas obehaglig av många, men kände man honom lite skulle man kanske veta att det leendet in…[Read more]