Izotar reste sig långsamt och gick fram till henne, lite tveksamt kanske med en känsla av obehag i kroppen. Han hade inte delat dessa minnen med någon förr, men samtidigt kände han att det var nödvändigt.
‘Du måste lära dig att låsa bort dina minnen och tankar du inte vill dela med andra som försöker ta sig in i ditt huvud.’ sa han, tålmodigt.…[Read more]

‘Inget smicker, bara sanning.’ sa Izotar lugnt. ‘Sanningen har olika sidor, men med tanke på allt som skett och alla slumpmässiga händelser som startat kedjereaktioner som lett från det ena till det andra… Så har du gjort så bra någon kunnat. Jag klandrar dig inte, jag dömer dig inte. Jag önskar bara att det inte hade behövt gå så långt.’ sa…[Read more]

Om Sandor reagerade på Maeves sätt att inte följa etikett visade han det inte. Faktum var att han själv avskydde hovet formaliteter, och nickade över hennes ord. Ett litet leende riktat åt drottningen fanns även där, och sättet hon talade och hanterade situationen övertygade honom om att hon skulle klara sina uppgifter bra medan han var borta.

‘…[Read more]

Izotar nickade långsamt, tankfullt. Han hade försökt se till att alla referenser till hans hem skulle vara borta från Antrophelia, vem hade kunnat lägga fram något sådant? Hade Lloth agenter i Antrophelia? En stund satt han bara där tyst och tänkte över hennes ord, och tänkte över sin egen uppväxt i Dar Zakhar och ögonblicket som lett till att…[Read more]

Orden gjorde så klart ont att höra, och han önskade att Thalia inte hade fått ett sådant slut. Hon om någon förtjänade inte sådant, speciellt inte från sin egen son.

‘Lloth…’ muttrade han lågt, med knuten näve. Namnet var en förbannelse, en förbannelse som lovade att han en gång skulle få hämnd för allt demonen utsatt honom och de nära honom…[Read more]

‘Vi ska träffa en prinsessa.’ sa han lite kryptiskt åt sin hustru, och tog sig sedan till deras mottaggningssal, som var betydligt mindre än tronsalen. Sandor brukade föredra att ta emot gäster där, då det var mindre kyligt och mindre öron som lyssnade. När väl Sandor och Selene satt i sina säten i salen öppnade vakterna dubbeldörra…[Read more]

Izotar nickade långsamt åt hennes ord, och unnade sig själv att smaka lite på vinet. Ett litet leende lämnade hans läppar, innan han såg allvarligt men lugnt på henne igen.

‘Får jag fråga hur Thalia mådde, innan slutet? Och hur var det mellan dig och er mor då ni växte upp?’ han hade ofta funderat på om hans barn haft en bra uppväxt här i…[Read more]

Salim såg något missnöjt över hur han blev bemött av dessa två, dessa echer, dessa hedningar som inte respekterade Sharah eller hans drottning. Dessa två som på många vis verkade se sig som så mycket viktigare än vad de i verkligheten var. Men han lät bara det missnöjet visa i hans blick för ett ögonblick, han var här på ett diplomatiskt upp…[Read more]

Att han var misstänksam var inte svårt att se. Fast hon verkade mindre berörd av det, vad skulle han göra? Han verkade inte allt för stridslysten. Hon höjde ett ögonbryn åt hans fråga. Vem hon var? Hade de inte nyss talat om detta. Åtminstone förvirrade det henne. Kanske hon hade gjort honom obekväm. Hon skrockade till lite innan hon ryckte på a…[Read more]

“Ett parti av Dunk 23! det slår sällan fel!” utbrast Vésiva. Åtminstone gjorde det inte det när hon lät sina rappa fingrar fuska sig till en vinst. Även om hon då och då, var tvungen att spela på en förlust. Annars vore det för enkelt att uppfatta att hon fuskade. Hon suckade tungt till. Hennes ben var trötta, det var hon tvungen att medge och i…[Read more]

Det var längesen hon hade hört någon kalla dem för Ish’daalar och hon höjde lite oförväntat på ena ögonbrynet. Okonventionella, det var väl ett ord att beskriva det. Säkert ett som få hade valt. Groteska, hemska och tortyr hade nog andra placera där. Eller rent utsagd ondska och mörker. Hon hade ett roat, snett leende i sitt ansikte och bet…[Read more]

”Inte vi, din mörkeralv” svarade Sera enkelt tillbaka på kaldrländska till Maeve. Som om det skulle vara uppenbart. Det var inte svårt att se att lappen var ämnad att mörda Maeve. Likt som hennes bror. Råttor var det, som lämnade det sjunkande skeppet. Åtminstone fick de något svar på frågan, vem de var ute efter. Även om det fanns en liten l…[Read more]

Izotar nickade lugnt, det var inte mer än resonligt och han förväntade sig inget annat. Han böjde huvudet i en nickning då hon lät honom sätta sig och han gjorde det med vinglaset i hand. Tyst doftade han på det och suckade lätt igen, denna gång av någon slags lättnad och melankolisk sorg.

‘Din mor och jag brukade dricka detta vin.’ sa han, tys…[Read more]

Izotar rynkade på ögonbrynen lätt åt hennes hårda ord, men lät de inte egga upp honom eller göra honom irriterad. Han kunde förstå hennes ilska och irritation efter allt hon varit med om. Frågan var om han kunde göra bot på det eller inte. Där tvivlade han på sin egen förmåga, men han kunde inte ge upp hoppet. Än en gång visade hans ålder och li…[Read more]

Izotar betraktade hennes rörelser utan att själv röra sig. Det var svårt för honom att stå där, då det var så mycket som gått fel – och då det fanns så mycket som han önskade att vore annorlunda.

‘Mitt agerande förra gången vi sågs var ovärdigt, och för det ber jag om ursäkt. Jag var… överväldigad av sorgen och ilskan beskedet om er mors…[Read more]

Arand gav dvärgens prat om gudar och annat övernaturligt några nickningar som visade att han lyssnade, även om han så gott som stängt öronen för det. Sådana saker intresserade honom lite, då han själv inte hade någon relation till gudarna – för när hade de någonsin hjälpt honom? Då trollkarlen återigen talade vände han blicken mot honom.

‘Ett t…[Read more]

Izotar var lugn och verkade inte bekymrad över hennes hot. Då han tidigare varit spänd, ilsken och överväldigad av sorg bar han nu ett lugn och tålamod som bara kom med den långa ålder han hade bakom sig.

‘Ord som borde blivit sagda länge sedan, och ord som inte blivit sagda alls, om du är beredd att lyssna.’ sa han stillsamt, och drog sin kling…[Read more]

Om Salim visade någon förakt för den framfusige mannen vid namn Jarek visade han inte det, utan hade fortfarande ett ledigt och avslappnat leende läpparna – ett obekymrat leende.

‘Givetvis.’ sa han enkelt till svar, med en liten nickning som samtidigt kunde tolkas som en liten bugning. Han betraktade männen som förde iväg hans egna drygt femtio…[Read more]

Rushla hade precis tagit fram ett par öl glas och var i färden med att börja servera när hon hörde vad mannen utbrast. Det äcklade henne och hon gjorde en grimas, som om hon bitit i ett surt äpple. Klangen som hördes när stekpannan slog till mannens huvud var som ett fröjd för örat. Även det lilla kraset efteråt. Ah, som ljuv musik. Så…[Read more]

Det var svårt att få någon ögonkontakt, dels för att han var lång nog att hon skulle vara tvungen att sitta på den förbannade hästen för att vara i samma höjd och dels för huvan dolde dem väl. Var det egentligen konstigt att han snavade så som han gjorde med den så långt hängandes? Hon tog ett litet hårdare tag om hästens rem för att inte den o…[Read more]