Det var svårt att riktigt ta Helga på allvar men hon dunkade bara henne på axeln för att resa sig upp samtidigt och ta tag i flaskan som fortfarande hade någonting kvar.

“Smulor? Vad fan har ni ens för kock där? Om jag hade varit där, ja då jävlar. En kock ska kunna laga mat av ingenting.” fnös hon och knuffade Helga mot dörren.

“…[Read more]

Fortfarande skeptiskt såg hon på fågeln, som om hon inte riktigt tyckte om tanken. Fåglar var bättre än människor, som djur i allmänhet. Men hon fnyste till lite lätt och vände bort huvudet som det var svar nog åt båda frågorna. Att han fick göra som han ville, så gjore hon likaså.

“Ers höghet.” rättade hon för att fnysa igen.
“Om det inte…[Read more]

“Var försiktig nu!” utbrast hon och skogstrollet kunde inte rå för att skratta lite lätt och skaka på huvudet åt den energiska främlingen som nå, i alla fall verkade lite gladare. Kanske de inte besvarat frågorna, men något måste de väl gjort.

“Tänker du låsa dörren nästa gång?” retades Tussie och kröp återigen upp mot Faegrims knä och hennes öra…[Read more]

Roat skrockade Nenya till för att hålla upp sin arm som fram tills nu hade varit täckt av en mörk handske som hon långsamt drog av för att avslöja en arm som nästan var lika blixtrande som hennes klarblåa ögon. Som om hela armen i sig var en levande energi. Lika obrydd över kommentaren gjorde hon en gest över sitt ansikte och leendet som stramad…[Read more]

Under deras konversation hade Nenya gjort rent sig själv för att sätta sig på kanten och försöka reda ut sitt hår där hon satt. Men det var svårt att reda ut de knutar och trassel som fanns där. Över kommentaren om att det var en självklarhet kunde hon inte rå för att fnysa roat och hann möta hennes blick med ett försök till värme. Inte utan…[Read more]

“Självklart, allt för er, ers höghet… Tack, min drottning, det värmer med era gratulationer. Men ja, ni har så rätt, en pojke som just nu är med Neyir i Barastars salar. Folk här kan bli… så, bitska när det inte är… nå som man väntar sig att ett barn härifrån ska vara och mindre tjat när Neyir är hövdinga son.” sa hon och gav henne ett urs…[Read more]

Blicken mötte kort Ayperos för att le svagt och låta blicken vandra mot Indira igen, med ett litet nöjt hummande över Ayperos ord. Roat lade hon huvudet på snedden där hon betraktade kvinnan framför sig. Fuktade sina läppar medan hon försökte fundera ut de perfekta orden.

“Ah, ja… bortlovad, till någon annan än den du önskat så besvara dina..…[Read more]

Ayperos mörka ögon studerade Indira med en blanding av något roat och nyfiket, där han så bekvämt och självnöjt satt med ett ben korsat över det andra.
“Kanske jag kan avslöja mina planer för er snart, då ni visat er värdig dem.” sa han lite hemlighetsfullt, ett löfte som nog kunde uppnås bara man behagade honom. Och vem skulle inte vilja vara i A…[Read more]

Det var inte svårt att se att stämningen var spänd, och även om generalens ord var håda och fick hennes korta stubin att glöda svalde hon det för tillfället. Hon var för intresserad för att se vad detta egentligen handlade om. Så hon valde lite torr humor istället.
“Vore inte det en uppvisning, vi två som slogs varandra i en uppvisning a…[Read more]

Faegrim himlade med ögonen åt Tussies lekfulla kommentar.
“Bara den bästa liknelsen jag kom på i stunden, min kära.” sa han och vände blicken mot Kathryn och tillbaka till Tussie, då de plötsligt verkade vara i maskopi mot honom.
“Mutat värdshusvärden, jag? Knappast! Om de gav mig en mjukare säng än er är de för att jag är trevlig, inget annat!”…[Read more]

“Äta mig?” skrattet ifrån draken var djupt och ekade i huvudet på fågeln, till och med rök slingrade sig ut ur hennes stora gap och rörde sig över marken upp mot molnen. Det var något irriterande med skepnadsskiftaren. Som om den retade henne, eller? Kanske det var något annat där bakom – som nyfikenhet.

“Skifta till vad…?”

“Var din far eller mor skomakare på sättet du som du talar om skoskav?” fnös Tussie roat åt Faegrim, samtidigt som hon insåg att de inte hade talat om något sådant förut tillsammans och log lite ursäktande. Innan hon lät blicken vandra mot gästen som nu var i sängen istället. Ifall det var en bra utveckling – det var hon ite säker på.

“Han har…[Read more]

“Varm?” fnös draken och lite varm luft kom ur näsborrarna så att fjädrarna skulle fladdra en del och askan röra sig som ett virrvarr runt dem båda. Osäker på om främlingen menade hennes värme som hon alltid tycktes utstråla. Fast vad vore en drake utan dess eld. Eller var det personligheten? Dåraktigt och fel var det i sådana fall.

Lite…[Read more]

Roat gjorde Nenya en gest åt kommentarerna vid blodspillan, som om det kanske inte var det som de borde fokusera på även om hon strök sin vassare tunga över sin ena hörntand. För att sedan dra in doften igenom av kvinnan, som var fortfarande blandat med något… nästan unket. Lite hummande vickade hon på foten för att nicka lite disträ över vad Ay…[Read more]

Ayperos såg en stund i Nenyas blick under och efter kyssen, som för att ingiva henne lite styrka och kraft – påminna henne om vad de tre varit, hjälpa henne att jaga bort skuggan av häxans influens över henne. Sedan drog han lätt efter andan och följde Isras spår, tog en svamp och ställde sig bakom Isra för att varsamt och förvånansv…[Read more]

Tirrin låg stilla i det som en gång varit grön mossa men nu mest bar doften av aska och gammal eld. De såg henne inte, inte än. Det fanns fördelar med att vara liten, gömd och med fjäll som nästan såg ut som sten och mossa.  Hon var inte den största, men nog stor för att ett hjärta skulle stanna om man fick syn på henne på fel avstånd.

Hon h…[Read more]

Ayperos mörka ögon vandrade mellan de två damerna, men låg mest på Nenya. Det var lovande att se att hon började återfinna sin självsäkerhet, sättet att kommendera som kom så naturligt för en uppvuxen inom den karmanska adeln. Häxan hade alltså inte helt lyckats bryta ned Nenya under fångenskapen och de mentala spelen, och de gladde honom.
“Blodsp…[Read more]

Aenya mötte Bains blick, de skulle tyvärr få vänta lite med att prata, men gav honom en nickning, en liten gest av värme. Detsamma gjorde hon åt Camthalion, en nickning som tack för hans stöd. En hastig handgest, som sa att han skulle informera de andra om att de hade besök, en snabb serie handtecken som sa att de skulle avvakta och inte skjuta.…[Read more]

Caspian följde henne i det tysta, som en skugga utan mål, med svärdet fortfarande tungt vid höften och varje steg ett eko av något som blödde i hans inre. Gatorna var stilla, men inte fredliga, det var tystnaden som följde efter stormen, den som gömmer sig bakom låsta dörrar och innandömen fyllda av röklukt och skräck. Att saker var så illa i st…[Read more]