Kioras ögon fortsatte se in i Davants med en brinnande intensitet, som om hon försökte läsa alla ord och alla meningar som utspelade sig mellan raderna i hans ord. Det var svårt att tolka honom, svårt att veta om han fick en sadistisk njutning av detta eller inte. Om han var på vampyrernas sida, eller sin egna. I slutändan var de väl båda ens…[Read more]

Huvudvärken bultade i hans huvud och kungen hade ingen lust att ha varken sin dotter eller bror i samma rum. Ögonen var som små sträck och han rynkade lite på näsan som om han kände en äcklig odör för att sedan göra en gest framför sig. Lite nonchalant, som om det var ett försök att låta en del av irritationen släppa. Han knuffade undan sin dotte…[Read more]

Med förvånansvärt starka fötter för en så liten lyckades Faegrim sparka undan de döda som sträckte sig efter honom. Då kroppen Kathryn lyckats träffa med hans dolk föll i en hög av ben och senor bredvid honom greppade han tag om dolken och drog ut den med ett slafsande ljud. Nätt och jämnt lyckades han rulla in i cirkelns säkerhet igen, följt av…[Read more]

Ayperos mörka reflekterande ögon studerade Ziyaté där på marken, nyfiken över hur hon reagerade på hans blod och de ord hon yttrade.
‘Wreax Situros…?’ frågade han lite nyfiket, och såg på Isra.
‘Namnet säger mig ingenting, är det någon jag borde känna till?’ undrade demonen, trots allt hade han inte varit aktiv i världspolitiken förutom det li…[Read more]

Felaern såg lite tveksam ut ett ögonblick över hur han skulle formulera sig, och hans obekvämhet över den unga kvinnans fråga var tydlig där de gick.
‘Det är… komplicerat. Människor… är inte välkomna i Nela’thaënas. En gång var det annorlunda.’ förklarade han där de gick, hans blick något tankfullt riktad framåt.

‘Vissa vill försonas igen……[Read more]

Audgisils blå blick betraktade henne kontinuerligt då hon talade och drack ur mjödet. Ett litet finurligt leende växte sig fram i hans mungipor över hennes fråga, som om han anade vad hon tänkte om situationen. Men det fanns även en gnutta sorg i hans ögon.
‘Detta krig är inte ett hederligt sådant, nej. Men jag måste hoppas på att Kaldrland ka…[Read more]

Förstås gjorde det ont med hans små fingrar i hennes ögon. Tack och lov var det inte för långa naglar, eller något som skadade hennes syn allt för mycket. Hon svor lite för sig själv, förstås inte så att Wreax hörde. Inte för att hon var orolig för svordomen i sig utan det var snarare för att inte visa sin svaghet åt någon. Inte ens för ett litet…[Read more]

Kanske det var en dåres hopp att hennes son inte skulle infinna sig vid deras bröllop. För det om något skulle vara hans död. Lite omedvetet strök hon sin tunga över det blod som fanns kvar på hennes läppar och ögonen fick ett litet glansigare utseende. Nästan som om det var ett rus efter många glas vin. Något hon nästan aldrig känt innan. Ett tag…[Read more]

Ett tag var mannen tyst, förförd i sin egen tankegångar. En kvinnas famn, så mjuk. Doften av parfym och mat. Allt som saknades här. Kärlek och omsorg. Hopp och liv. Han vaknade ur sina drömmar när främlingen hyschade honom och han ryckte till något. Nästan som om han hade varit en ung pojke som hade gjort något olydigt och förväntade sig en utskäl…[Read more]

Hurrandet från det skeppet som hon vanligtvis var ombord på fyllde henne med energi. Även om hon nog visste att Ejvald låg bakom något fuffens. Hon gjorde sitt bästa att inte rodna över all uppmärksamhet – trots allt var hon van att enbart vara i bakgrunden. En skeppsråtta, mest till besvär om inte annat. Den klarblåa blicken vändes mot de yngr…[Read more]

Utan väskan skulle hon gjort hela sitt släkte besviket – och vem visste vad bergatrollen skulle göra åt skogstrollen om de inte fick något skimrande att spegla sig i? Fast egentligen hade hon alltid undrat varför de skulle behöva något att spegla sig i. Trots allt var de inte direkt vackra, sköna eller på något sätt… Nå skönheten kom innefrån…[Read more]

En värme spred sig på Seras mörka kinder, precis som en rosenröd färg och hon såg för en kort sekund ner på sitt vinglas och sina händer. Faktum var att hon sällan, om inte aldrig hade uppträtt och bara tanken fick hennes hjärta att slå nervöst. Hon bet sig något i sin underläpp och för en kort sekund hade hon glömt av det när hon lyssnade på Hu…[Read more]

Lite förvånad över hans ord var hon. Var hade den här personen levt hela sitt liv? Under en sten? Alla hade väl på något sätt mött något slags motsåtnd i sitt liv? Hon skakade på huvudet åt hans ord för att skratta lite för. Hon kunde inte rå för det. Det kändes bara så bissart. Vad skulle hon ens säga?

“Låt ingen utnyttja dig bara, okej grabb…[Read more]

“Fast en blåtira kanske hade matchat dina ögon och kläder?” föreslog hon lite retsamt vidare för att hålla humöret uppe för att ordna sitt hår lite grann när de blivit lite mer rörigt under hennes sömn. Planen var samma som innan och det fanns både en lättnad och en viss… rädsla där hos Vésiva. Trots allt var det en äcklig upplevelse igår o…[Read more]

Det var inte svårt att se att det fanns något ointresse åt hennes förslag och kanske någon slags irritation… Fast det kunde vara något i Vingas fantasi förstås. Lite nervöst och obekvämt kliade hon sig i nacken och såg ner på matskålen för en kort stund. Lite för att hämta andan och fundera på vad hon skulle dra samtalet. Tack och lov hann hon…[Read more]

Felaern log ett behagligt leende över hennes ord, trots allt verkade hon genuin med sina avsikter. Lätt att läsa, som en öppen bok, inte så kryptisk som många alver var. Eller kunde det vara ett skådespel för att få honom att lita på henne? Trots allt var han inte van med människor som han var med alver, och det fanns ju ingen garanti att hon va…[Read more]

Alvinnan satt kvar utan att röra sig då Wreax steg upp, men lät sig inte bli skrämd av hans längd då han stod över henne. Kanske det gav honom styrka i situationen? Det fanns en liten aning om ett leende i hennes mungipa vid Wreax ord.
‘Ni har väl rätt, ni är ingen av de sakerna.’ sa hon, men om det var en komplimang eller inte förblev oklart, oc…[Read more]

Deras delade munterhet gjorde en hel del för att milda den spända situationen mellan dem – åtminstone för henne. Men då han fortsatte tala var hennes ögon fokuserade och hennes ansiktsuttryck mer allvarsamt. Ithias ögon följde skarpt med vad som hände mellan denne Viktor och allt som hände omkring honom just då. Hon försökte besluta sig om detta…[Read more]

Audgisil gjorde en gest som sade åt alla krigare att lämna dem ensamma, och snart stod konungen och Tura själva där i salen trots viss tveksamhet från hans närmsta krigare. Hans blåa klara fortsatte studera henne medan hon talade. Det verkade inte finnas ilska där, eller hotfullhet. Snarare nyfikenhet.
‘Tura Helgadottir, du är vår gäst enligt vår…[Read more]

Konungen satte sig ned fel väg på en av stolarna vid eldstaden och lutade sina korsade armar på ryggstödet. Audgisil som hade sitt vanliga lugn omkring sig verkade, för de som kände honom väl, ha spänd energi inom sig som tävlade om att släppas lös. Men han lät inte impulserna styra honom, eller hans humör, utan de blå ögonen studerade Maev…[Read more]