Trots den allvarliga situationen fylldes Noáins hjärta av nyfiken glädje, han hade läst om den magiska kopplingen mellan magiska föremål under påverkan av motenergi. Något han aldrig trodde sig få se utanför teorins gränser, än mindre att få uppleva det.

Han masade sig till en av hyllorna och letade fram en polerad talisman gjuten i brons hängan…[Read more]

Noáin satt fortfarande på den obekväma träpallen djupt försjunken i tankar, steg efter steg arbetade han med logiken i sitt sinne i jakt på en lösning av problemet. Att tänka var nog hans starkaste attribut, något han fick användning för i sitt arbete men i nuvarande situation stod allt stilla. Det förbryllade honom, hur bär man sig åt att stjäl…[Read more]

Bakom Noáin’s välansade skägg fanns ett oroligt ansikte, tankarna susade I ett rasande tempo, han hade inte varit med om något liknande tidigare, åtminstone var det första gången där han inte visste vad som måste göras. Han behövde tänka men i sitt utbrott förlorade han möjligheten till det och dessutom drog han in en oskyldig dvärginna i v…[Read more]

När Noáin blev medveten av Edda’s närvaro gestikulerade han först mot henne sedan mot pallen framför sig. Stämman han talade i var lugn och ledande, rösten var nästan hypnotisk. Det lät som han talade i två toner samtidigt, som om han hade två röster.

”kom in och stäng svängdörren bakom dig, sätt dig ner”

Till skillnad för dvärgiska slagord so…[Read more]

Dörren öppnades som vanligt, Noáin nickade vänligt mot den tjänstgörande dvärginnan innan han gick förbi utan att egentligen lägga någon notis om henne. Han klev över tröskeln till runsmedjan och in i den kala hallen av vit sten, spiraltrappan i mitten av rummet var det enda som fanns där förutom vackra målningar föreställande ättlingar till d…[Read more]

Noáin’s oroliga drömmar väckte honom ur sin tunga sömn, hans huvud bultade försiktigt av en känsla han inte riktigt förstod. Något var fel, han visste det och inget skulle kunna förklara det som nu började gå upp för honom. En förminnelse, ett tillstånd vissa skulle kunna betrakta som magi. Detta var helt otänkbart för dom flesta dvärgar då dom in…[Read more]

Gwen noterade att Seren såg ut att studera henne, misstänkte hon något? Historierna om tredje ögats ovarsamhet ekade i hennes huvud, det var det som var hennes största rädsla, att bli påkommen som blodmagiker.

Av samtalet att döma misstänkte inte Seren något, Gwen nickade instämmande och insåg inte först senare att hon hade gått med på att underv…[Read more]

Lucians astrala form uppenbarade sig i ett kaskad av starka vita nyanser, ett strålande ljus vars skimmer besegrade nattens mörker. Ett mirakel sänd i sista stund, en uppenbarelse av Moderljus änglaväktare. Divania vred kroppen och såg Sylas kräla längst golvbrädorna, hon visste att tiden var kommen och om hon inte agerade nu skulle tillfäll…[Read more]

Musklerna skrek av smärta när Divania vaknade, en brinnande känsla strömmade igenom kroppen, det sista hon minns var lukten som nu dröjde kvar bakom stanken av död, blod och ruttet kött. Hon grät inombords, panikångesten tvingade hennes hjärta att arbeta så hårt att det högg för varje slag. Vars är jag? Tänkte hon, väderkvarnen var som bortblås…[Read more]

Divania stannade i sina fotsteg, djupt försjunken i sina tankar märkte hon först inte dörren till väderkvarnen. Vem var den halvdöda mannen? Hon hade hört talas om själslig förskjutning men aldrig observerat fenomenet, än mindre vara indragen i komplexet.

Hon kvicknade till och såg att hon var framme, väderkvarnen var egentligen ett förråd avse…[Read more]

En svepande känsla sköljde över Divania, det var mitt på dagen men samtidigt var hennes hjärta infekterat av mörker. Hon kunde se igenom solljuset, det var som om att både dagen och natten existerade på samma gång. Hon var fullständigt rådvill, av följande händelser kunde hon inte bestämma sig för hur hon borde handla. Att anmäla det till högkva…[Read more]

Divania låg orörlig i sängen när en förminnelse högg henne i hjärtat, hon kunde känna närvaron av en mörk orörlig själ i rymd. Han var bunden till Divania, något hon hade lärt sig att upptäcka efter alla år i skolbänken. Med stängda ögon började Divania sväva medans hennes kropp låg orörlig. Hon såg ett energiskt flimmer över henne, en blodsmag…[Read more]

Blodlustens iskalla grepp skälvde igenom Divania’s sinne, en mardröm utspelade sig med svarta skuggor utan ljus vilket reste sig över stadens vackra gator. En chockartad knall ljöd högt, himlavalvets mörka fauna revs i bitar av pulserande röda färger som ödelagde allt till högar av stoft. En jättelik reva brann intensivt i himlen vilket spydd…[Read more]

Eninâle brast ut i ett nervöst skratt innan hon började hosta av dammet som letade sig in i hennes lungor, hon såg sig nervöst omkring och konstaterade att mörkret gjorde det omöjligt att urskilja något, än mindre att hitta en väg ut. Hon plockade därefter upp sitt elddon, slog en sprakande gnista i mörkret innan hon fångade den i handen utan…[Read more]

Gwen log när Seren hälsade henne vid dörren till lektionssalen, hon kände sig lycklig i den stunden som om att inget kunde bryta ner hennes humör, en känsla hon hade saknat under en väldigt lång period. Ironin slog Gwen hårt över bröstet när ett susande ljud svepte förbi henne, en illa artad förminnelse i form av ett minne djupt belägen i hen…[Read more]

Atmosfären i ”den släckta elden” var lugn och harmonisk under kvällen, skymningen hade övergått från ljust till becksvart mörker, kylan utanför värdshuset frostade glaset i fönsterna. Vaxljusens värmande sken spreds från takkronorna i harmoni med lågornas flackande. Två stamgäster satt vid eldstaden med sina långa pipor blåsandes rökringar…[Read more]

Ulyria drog tillbaka handen i avsmak och synade Villy från topp till tå, personen hon såg framför sig utstrålade något hon fann som oärligt, kanske var han till och med farlig. Känslorna av Villis beröring ingöt både rädsla som motvilja hos Ulyria, hon log en falsk min av etikett när han talade, det var omöjligt för henne att veta om Villi var a…[Read more]

Ulyria synade dom båda kämparna, inte på det sättet flesta män gör där fysisk styrka triumferar på slagfältet, utan med kärleksfulla drömmande ögon. Hon såg en man stark nog att aldrig vackla mot ren fara när allt stod på spel, någon som skulle kunna skydda sin familj obevekligt. Hon såg på prinsarna i förundran, kampen var intensiv där den e…[Read more]

Gwen var glad över att finna en vän bland alla andra obekanta ansikten, mångfalden av personer i och runt Caras Idhrenin var skrämmande. Hon hade aldrig varit utanför människans riken förut. Trots hennes hemlands otroliga fauna och djurliv fann hon sig missplacerad, inte helt olik Seren som nu också hade någon att luta sig mot. Hennes glidtack…[Read more]