Hon andades den bekanta doften när han höll henne nära och för en stund slöt hon ögonen och njöt av hans närhet, hon skulle sakna den. Det var länge sedan hon känt så för någon man, kanske aldrig, men det visste hon inte om hon skulle våga säga till honom, visste inte riktigt om hon skulle våga erkänna det ens för sig själv. Orden var för stor…[Read more]

Aenya nickade lätt, nästan mer för sig själv. Detta måste vara en Kaldrländare, eller en av bergsfolket Barastar som hon hört det ryktas om. Däremot hade hon aldrig träffat någon av deras folk förr, och fann detta möte lite intressant.
‘Jag gissar att du kommer från bergen, och att nyheter färdas långsamt?’ frågade hon. Han fick svara på det om…[Read more]

Izotar hummade lite över hennes ord. Det var en besvärlig situation. Delvis ville han lära känna sin dotter närmare, samtidigt som han kände på sig att Ziyaté skulle göra hela den processen besvärligare. Samtidigt, på grund av sina egna moraliska övertygelser, tyckte han inte om vad Isra gjort med riket hittills, och sättet hon styrde och kontroll…[Read more]

Arthion gav en nickning åt det, och efter en stund visades ett simpelt rum inne i trädet åt Luka. Det var inte mycket mer än en säng och ett fönster och i ett annat rum fanns några privata badrum där alvernas magi lät vatten flöda genom håligheter i det levande trädet. Rena kläder lades fram åt honom, och då han fått tvätta och vila sig lite dö…[Read more]

Aenyas gröna ögon smalnade något över hans stora blick, och hennes ansikte såg kanske lite strängare ut än vad det gjort tidigare. Det var tydligt att han inte verkade vara ett hot, men skenet kunde bedra – det hade hon sett flera gånger förr. Fortfarande vaksamt höll hon i sin båge, men den hängde löst vid hennes sida istället nu.

‘Nå, Eng…[Read more]

Hon såg ned i sitt vinglas och snurrade runt innehållet däri medan hon funderade på Izotars ord. Ja vad skulle hända nu? Hon hade ingen aning, hade aldrig trott att hennes far skulle komma tillbaka med annat än mord i sinnet, och att dessutom ha sin farmor där på samma gång… Det var inget hon trott skulle hända, inte på det här viset i alla fall.…[Read more]

Dolda en bit därifrån betraktade ett par gröna ögon honom, dolda i det något kargare landskapet så här nära bergpasset som ledde söderut till Iserion. Hon hade redan ett tag varit medveten om främlingens närvaro, men inte uppvisat sig själv. Annat hade det kanske varit förr… före fångenskapen i Iserion. Då hon tidigare varit social var hon…[Read more]

Izotar kände att de förlöjligade hans påstående, och trots att han kanske skämdes över att avslöja en sådan intim bit av sig själv för dem så ångrade han inte sina ord. I många år hade han vandrat ensam, och den ensamheten hade försvunnit då han träffade Thalia. Det enda han kunde göra nu var att ångra hur saker blivit. Han nickade tyst åt Isr…[Read more]

Arthion betraktade Luka noggrant då han lämnade över sin dolk, och efter en hastig kroppsvisit nickade han lätt. Alverna som i regel var ett gästvänligt folk hade inte riktigt i sin natur att vara så hårda som tiderna krävdes, och trots att han hade ett allvarsamt uttryck såg han Luka i ögonen och sade.
‘Om du önskar kan du få äta med oss, och…[Read more]

Salim nickade långsamt åt det, lite tankfullt.
‘Jag får väl skatta mig lycklig för att vi inte har era kalla vintrar i Iselem.’ sa han, och tog en liten klunk till och gjorde en liten grimas med ett raspigt ljud ur halsen, följd av ett skratt.
‘Men vi har torka och sand, och även för det behövs alkohol. Jag har en gåva åt er, lord Breslau!’…[Read more]

Hon kastade en hastig blick mot fågeln som flög upp i luften, snurrade ett varv och sen åter landade vid dem och lät sådär underligt som svanar gör. Hon förstod förstås ingenting, men Manfred upplyste henne utan att hon behövde fråga.

Som svar på hans fråga så skakade hon på huvudet.

”Jag tror det är bäst att jag stannar. Hinner de få syn på…[Read more]

Hans ord fick henne att skratta och plötsligt hade hon åter glömt sina sorger och laster, liksom tanken på att han inte skulle tycka om henne längre på grund av det som skett. Nej, allt var plötsligt bra igen, i varje fall för en liten stund. En tillräckligt lång stund för att hon skulle känna sig nöjd med livet såsom det var just då, tillräckl…[Read more]

Han hade förstås rätt. Allt för ofta lät hon sig själv upptas av tankar på vad som skulle kunna hända, särskilt efter det som skett i Thel Shaen. Hon fastnade alldeles för lätt i tankar om hämnd, om vad som skett och vad som skulle ske snarare än att skjuta upp det till morgondagen och njuta av tiden hon hade nu, i denna stund med Manfred.

”D…[Read more]

Hon var inte särskilt glad över hur kvällen artat sig, och hon var inte helt säker på vad hon tyckte om att Yazfein så nonchalant avslöjat sig själv både för Sera och denna prästinna, inte bara för hans skull utan också för hennes. Det fanns trots allt en anledning till varför de hållit sitt förhållande hemligt, och även om hon var ganska säker p…[Read more]

Hon var inte riktigt beredd på hans sätt att dra in henne i rummet, så kanske stapplade hon lite medan hon i sin förvåning försökte hänga med åt det håll han styrde henne. Hennes hjärta hoppade kanske över några extra slag när han tryckte upp henne mot dörren och kysste henne och hon kunde inte låta bli att känna sig sådär löjligt varm i hel…[Read more]

En del av henne ville skratta åt hans ord, så naiva som de nu var, men det fanns en uppriktighet i dem som, trots att de kanske inte stämde, fick henne att känna sig… Glad. Var det så han såg på henne? Trots att han inte kände henne så var det så han hade en bild av henne, och kanske också hade haft om hennes bror en gång i tiden, och en gång i…[Read more]

ARAND FRÅN ELFDELL

Namn: Arand
Kön: Man
Ålder: 31
Längd: 187 cm
Tyngd: 80 kg
Ögonfärg: Gul
Hårfärg: Vit
Födelseort: Elfdell
Folkslag: Människa
Lojalitet: Grå gillet
Civilstånd: Ogift
Biografi
Efter att han blev färdigt utbildad av Grå gillet har han främst rest omkring och utfört uppdrag på olika orter.
Bakgrund
Arand föddes i den lilla byn Elf…[Read more]

Ett litet skratt lämnade Arthion över främlingens frågan, och han skakade på huvudet.
‘Nej, inte till fots, främling.’ sa han och gick med raska steg in i skogen. Redan några steg in kunde man känna hur atmosfären förändrades och att det var som om de steg in i en annan värld. Luften var tjock av magin, som få kände av förutom de som hade en ko…[Read more]

Hon ryckte lite på axlarna åt hans ord, men han hade kanske rätt, han var ju den enda av de två som var skolad. Hon skulle nämligen aldrig bli insläppt i Caras Idhrenin, inte levande i alla fall, eller nå, så levande hon nu var.

”Kanske… Fast å andra sidan så borde jag kanske inte dra till mig mer uppmärksamhet. Att den där mannen med de gula ögo…[Read more]