Jezeral lät Llwyd tala till punkt utan att avbryta, för att ett avbrott i fel ögonblick ofta säger mer än ett svar i rätt. Joij verkade ändå allt hålla sig i skinnet – än så länge – och det var mer än man kunde säga om många han arbetat med under åren. När han till sist talade, var det inte för att rätta Llwyd, utan för att dra konturerna tydligar…[Read more]

Ayperos lät ångan svepa kring sig, såg på Isra medan hennes ord ännu låg kvar i rummet som ett eko. I hans blick fanns något roat, som om hennes ton väckte mer lust än allvar, och han log roat, ett drag där faran alltid fanns dold under ytan. En fara Nenya och Isra blivit vana med, så klart, och kanske immuna mot.

“Ingen frälsare är felfri. Det…[Read more]

Maevan bugade sitt huvud en aning, just tillräckligt för att visa lydnad, men inte för mycket så han skulle verka för svag och kuvad. Han hade känt värmen från hennes hand, en värme som ännu satt kvar som en glöd i hans axel. Han kunde inte avgöra om det varit verklig närhet eller ett nytt sätt att pröva honom. Han vågade inte tro, men han ville.…[Read more]

Kathryn sätter sig upp igen och funderar på vad Tussie säger. Funderingar om henne… det har inte ens handlat om vad andra förväntar sig. Snarare vad hon hade förväntat sig att folk borde förvänta sig av henne, eller av Corrin.

Hon skrockar till lite. “Ja… nu har jag ju hurrat över vår första faktiska ledtråd till någon som har det minsta ho…[Read more]

Ayperos lät tystnaden breda ut sig tills den blev outhärdlig. Hans blick vilade på besökaren, stilla och orubblig, tills luften i rummet tycktes strypa dem. Nenya lösgjorde sig från hans sida och gick fram, som för att stadga henne, och i hans mörka ögon anades en skymt av något roat och avvägande.

När han till sist talade var rösten len, nästan…[Read more]

Jezeral lät Joijs röst klinga ut innan han rörde sig, ett halvt steg bara, men nog för att markera att det nu var hans tur att tolka det som fanns att läsa. Han såg hur hon fortfarande följde det som bara hon tycktes uppfatta, linjer i luften som låg bortom det synligas ramar, som om världen lämnat efter sig anteckningar skrivna i lukt, temperatu…[Read more]

Faegrim rensade halsen och rörde på sig så täcket hasade något. Han hade hört mycket under sina resor, men sällan något som fick honom att skruva så på sig som när Kathryn började tala om sakande kroppsdelar och vad man kunde sakna eller inte sakna. Han visste inte vart han skulle fästa blicken, på hennes rodnande kinder eller på takbjälkarna o…[Read more]

Att Nenya uttalade sig om saken förvånade henne en aning, men hon valde att inte kommentera på det hela. Istället begrundade hon det faktum att det inte alls lät som Nenya. Den Nenya hon kände skulle inte ha vikt undan med blicken så där, och hon skulle definitivt inte ha talat om Isra som någon slags profet, snarare skulle hon ha hånat det hela,…[Read more]

Värmen i kaminen mattades, lågorna slog plötsligt läre än förr och röken från Indiras pipa stannade som fastfrusen i luften, oförmögen att stiga, nästan som om den blivit omsluten av gelatin. Det var som om luften själv höll andan för ett ögonblick. Dörren bakom Nenya stod fortfarande på glänt, och  skuggorna i korridoren tycktes ha blivit…[Read more]

Kathryn hamnar i djup tanke efter Tussies fråga. Vad fanns det egentligen att sakna? Det var ju frustrerande att omvärlden automatiskt graviterade mot att anse att det manliga sällskapet i gruppen var i nån form av ledarposition. Mäns ögon och blickar av ägandeskap var jobbigt, men hon skulle inte säga att hon “saknade” att slippa det så. Saknad v…[Read more]

Ayperos lät Tipums ord sjunka undan i ångan innan han tog till orda. Vattnet vilade tungt mot hans hud, men rösten bar som alltid, dov och mörk, likt sten som spricker i hetta.

“Ett vackert par, säger du?”
Leendet som följde var snett, utan värme men med farlig botten.
“Så talar den som vet att han alltid blir åskådaren, aldrig den åskådade.…[Read more]

Faegrim kliade sig under hakan medan han tog in förklaringen som gavs. Ja han hade ju på något vis aldrig riktigt trott berättelsen om könsbytet själv, samtidigt som han av sin godhjärtade natur inte ville tro att Kathryn ljög. Det var en märklig berättelse, en som han inte riktigt visste hur Tussie skulle reagera på. Han sneglade först på T…[Read more]

Nenyas ord fick henne att rynka lite på näsan, men hon hann inte säga något innan Ayperos gjorde det och hans ord lättade upp stämningen en aning, även om de speglade något mörkt, något som de flesta kanske inte skulle kalla för uppmuntrande.

Likaså fick Tipums ord henne att flina lite och hon nickade tacksamt åt honom. Även om Ayperos hade…[Read more]

Hon hade spenderat natten djupt försjunken i tankar, tankar som då och då avbrutits av en påtvingad slummer när hennes kropp slutligen krävde det. Hon visste att gryningen skulle komma förr eller senare och med den skulle också hennes eget öde avgöras.

Och gryningen kom, och med den kom också Arand tillbaka till deras lilla läger. Han såg trött u…[Read more]

Kathtyn flämtar till! “Nej, gå inte, inte å mina vägnar!” Hon ser lite skamset på Faegrim. “Det är sant. Han förslog att vi rörde hos hitåt.
Hon skrockar lite. “Vi trodde det var enbart på grund av att vi kunde finna en mäktig magiker här men jag börjar se att du kan ha varit en del av varför vi kom just hit Tussie.”
Hon Suckar och slappnar av n…[Read more]

Faegrim såg på diskussionen mellan de två, lite generat och förvirrat på samma gång, som om han inte riktigt visste hur han skulle bete sig. Han var så klart dragen till Tussies närvaro, men ville heller inte att hon skulle tro det fanns något romantiskt mellan honom och den unga kvinnan. Ja, den unga kvinnan som dessutom hade en identite…[Read more]

Kathryn blinkar hastigt och torkar vah hon kan av sina tårar. “Åh.. god kväll frök.. fru Tussie? ehh.. förlåt jag har aldrig träffat ett skogstroll förut.”

Hon tar ett djupt andetag. “Ja… magiska bekymmer. Vi har rest ganska långt och..” hon suckar “nej, det är inte det magiska bekymret som har mig upprörd nu. Finn följde med mig på resan tr…[Read more]

Faegrim satt kvar, stilla som om han höll på att vägas av två vindar från olika håll. Han kände Tussies svans slingra sig runt hans ben, en varm och välbekant tyngd som fick gamla minnen att vakna som slumrande kol under aska. Samtidigt såg han på Kathryn, där hon satt med ryggen spänd som en bågsträng, ögonen vaksamt fästa på den märkliga gestalt…[Read more]

Kathryn flämtar till och skuttar nästan rakt in i väggen när en tredje person visar sig vara i rummet. Hon stirrar p Tussie när hon talar – hur kunde hon ha missat?

“Ehh…” hon ser på sängen där hon bjudits in att sitta. “Jag..” hon harklar sig. “Förlåt jag var inte beredd på.. jag såg er inte.. jag är.. ummm.. Kathryn.. och ni är..?” Hon f…[Read more]