Knappt hann Vésiva sätta ner boken i packningen innan någon ropade. Lite förvirrat såg hon sig omkring, bestämt så trodde hon att det inte fanns någon i närheten för enbart någon sekund sedan. Hon höll ett bestämt tag i boken. Det var hennes nu. Den som fann något, vann det. Åtminstone var det ett ordspråk hon hade levt med länge. Hon höll den i e…[Read more]

Vésiva hummade lätt över allt han berättade. Rynkade på ögonbrynen medan hon funderade, som om vecken på pannan skulle kunna ge henne mer insikt och visdom. Hon grubblade ännu en gång genom att gnugga sina fingrar över hakan. Nog borde väl denne man vara mer vis än henne, åtminstone såg han ut att ha flera år på nacken.

“Älvsk…[Read more]

Under tiden som alven talade fortsatte Ziyaté att trumma lätt med sina smala fingrar mot den robusta träytan. Hon lyssnade på orden med ett svagt leende. Koordinater, himlakropps position och forskning. Nog lät det som högalver och all deras forskning. När hon nämnde skogarna i söder, rynkade hon på ögonbrynen. Vilken skog menade hon… Älvskogen? D…[Read more]

”Nej… Men de borde fånga upp er när som…” Innan Vésiva hann säga något mer hade Atlen och säcken omslutits av något nät som drog upp dem mot ytan.

–

Rösten till kaptenen skar igenom öronen på Toss som sprang upp på sina ben som man kunde tro när som helst kunde gå itu då den stora magen vällde över byxkanten. När han sprang skumpade romfl…[Read more]

Pappret kastades på golvet, lite som i en reflex sopade hon det åt ett hörn med sin fot. Handen rörde hon kring  den kalla metallens yta. Så len med den röda rosens törnar som  var en vacker kontrast. Till slut kom hon fram till nyckeln. Hon verkade inte ens höra Atlens viskningar för sig själv, utan var slukad av presenten. Hon vred nyckeln och…[Read more]

Det var mycket pratande, goda råd till Sera. Inte vara barsk, hon? Kanske hon skulle se sig själv i spegeln innan hon slängde ut sig sådant. Fast hon log bara milt, lite forcerat, för att nicka uppmuntrande till henne att fortsätta. När de talade om vad hon hade sett. Bilden hon målade upp var inte trevlig, men å andra sidan, var det något at…[Read more]

Skrattet och vad Rheon svarade henne fick Sera att andas ut hastigt i ett skratt. För att dölja sitt breda leende och hindra sig själv från att skratta mer, lade hon en hand över sin mun och näsa. Var det en ömhet som fanns i hans blick? Hennes kinder hettades till lite och fick en röd färg. Förbannade kyla. För det var i vart fall inte kronprinse…[Read more]

 Vi? Ziyaté höjde förvånat på ögonbrynet åt sin son. Sedan när innefattade dem ett vi? Ett tag funderade hon vad haken med allt skulle kunna vara. För det verkade för enkelt. Nog hade han säkert någon fånig tanke om att han skulle kunna rädda Isra ifrån mörkret. Tanken var lite roande. Ibland var hans son naiv, men det var väl någon styrka. Åtm…[Read more]

Samtidigt som Luka försökte bända loss odjuret från hennes arm, vevade hon med den. Fast kanske det var en dum tanke? Hon slutade sina rörelser för att sedan försöka se situationen i ett annat ljus. Kniven i ögat var en ny detalj. Kniven! Hon greppade tag med sin andra hand omkring skaftet och drog ut den för att sedan med ett skrik svinga de…[Read more]

”Ibland kan främlingar överraska. Fast, å andra sidan är man inte främlingar längre om man vet varandras namn. Eller vad säger du Xh… Xharin?” frågade hon med ett brett leende, åtminstone blev hon rätt så nöjd över uttalet på smeknamnet. Hon nickade lätt åt det och tog ännu ett par skedar av maten som värmde henne gott.

Blomställnin…[Read more]

Så här nära kunde hon se hans nya ärr. Ett till? Vad hade hänt? Hon hade velat ställa alla frågor till honom, men det kom inget från hennes mun. Hon gapade efter luft ett tag innan hon stängde den för att följa Atlens blick mot de två suspekta me’er. Det fanns en tid för allt. Och nu var inte tid för denna. Det skulle komma mer tid. Det skulle…[Read more]

Vakter helt uppenbart, men de verkade inte leta efter dem, snarare tycktes de förvånade över att finna någon där. Perfekt, tänkte hon och lutade sig in mer mot Manfred, armen i hans och fortfarande med det där behagliga leendet över läpparna.

Vaktens ord väckte dock hennes intresse, det lät som hennes kusin, om det nu inte fanns flera eldmagiker…[Read more]

Hon andades den bekanta doften när han höll henne nära och för en stund slöt hon ögonen och njöt av hans närhet, hon skulle sakna den. Det var länge sedan hon känt så för någon man, kanske aldrig, men det visste hon inte om hon skulle våga säga till honom, visste inte riktigt om hon skulle våga erkänna det ens för sig själv. Orden var för stor…[Read more]

Hon såg ned i sitt vinglas och snurrade runt innehållet däri medan hon funderade på Izotars ord. Ja vad skulle hända nu? Hon hade ingen aning, hade aldrig trott att hennes far skulle komma tillbaka med annat än mord i sinnet, och att dessutom ha sin farmor där på samma gång… Det var inget hon trott skulle hända, inte på det här viset i alla fall.…[Read more]

Det fanns väl en viss sanning i vad Isra sa och något inom Ziyaté ville inte riktigt medge det. Bråk var onödigt, men… vad fanns det annars för möjlighet? Izotar hade inte ens svarat på något hon sagt. Hon kastade en blick mot Izotar och ett svagt drömmande leende fanns på hennes läppar när hon tänkte på hans små händer, leendet som lyste lika kla…[Read more]

Hon kastade en hastig blick mot fågeln som flög upp i luften, snurrade ett varv och sen åter landade vid dem och lät sådär underligt som svanar gör. Hon förstod förstås ingenting, men Manfred upplyste henne utan att hon behövde fråga.

Som svar på hans fråga så skakade hon på huvudet.

”Jag tror det är bäst att jag stannar. Hinner de få syn på…[Read more]

Hans ord fick henne att skratta och plötsligt hade hon åter glömt sina sorger och laster, liksom tanken på att han inte skulle tycka om henne längre på grund av det som skett. Nej, allt var plötsligt bra igen, i varje fall för en liten stund. En tillräckligt lång stund för att hon skulle känna sig nöjd med livet såsom det var just då, tillräckl…[Read more]

Vad skulle hon göra? Det var den enda och första tanken som for igenom hennes huvud när Vinga såg hur vargen hoppade på Lukas ben. Det dova morrandet. Lite irriterad över att bli väckt när hon äntligen hade kunnat sova. Inte kunde hon sitta där och se på. Ett skrik kom från hennes läppar medan hon kastade sig mot vargen. Ett hårt grepp, fast d…[Read more]

Han hade förstås rätt. Allt för ofta lät hon sig själv upptas av tankar på vad som skulle kunna hända, särskilt efter det som skett i Thel Shaen. Hon fastnade alldeles för lätt i tankar om hämnd, om vad som skett och vad som skulle ske snarare än att skjuta upp det till morgondagen och njuta av tiden hon hade nu, i denna stund med Manfred.

”D…[Read more]