De röda rubinerna till ögon betraktade alven när hon tog ännu en klunk från sitt egna glas av vinet. Som lent silke rann det ner för hennes strupe och smakarna var så eleganta som enbart alver hade tid, kunskap och tålamod nog att få fram. En liten ljusglimt i den annars ständiga flödet av tid. Ett litet leende fanns på läpparna. Märkligt nog…[Read more]

Hur hon gjorde vadå? Bli en drake? Nej, det vore väl en dum fråga. Han gjorde ju likadant. Skepnadskifte var inte främmande för den mannen framför henne. Tanken på det fick henne att rysa. Alla ben som ändrades, smärtan. Det var något hon kunde vara utan. Åtminstone verkade Luka inte rädd längre och det gladde Vinga. Till skillnad från Luka ku…[Read more]

Magi, det var nog en av sakerna som Vésiva inte förstod sig på. Helt utan att ens lyfta på ögonbrynen trummade hon på bordet med sina fingrar som för att fylla den korta tystnaden som fanns emellan dem. Sedan lyssnade hon på vad mannen sa igen. En dikt? Ah, jo! Det var sällan hon förstod sig på sådant. Men lite eftertänksamt knackade hon på borde…[Read more]

Leendet fick Vésiva att slappna av och sucken visade att hon gjorde rätt i att lita på den där handlaren. Finaste tobaken i Nirai, det hoppades hon att det var. Om han inte slutade röka sin skit, kunde det åtminstone röka något i klass med honom själv. Eller ja, ingen kunde väl vara lika bra som honom… men det var ett bra försök åtminstone.…[Read more]

Hon sneglade på Yazfein när han slutligen tog till orda, och hon kände honom tillräckligt väl vid det här laget för att förstå det han inte sade och se hur hans tankar började spinna på någon slags plan. Hon själv kunde inte riktigt se något i det hela. Det som prästinnan sagt lät löjligt, otroligt, och kanske till och med omöjligt. Ena al…[Read more]

Kronprinsessan hade precis tänkt ta ännu en klunk av vinet men det kom inte hela vägen ner, utan hon satte det i halsen. Hon började hosta till och tog ännu en klunk av vinet, för att försöka få bort hostan. Vilket lyckads något, men det fick inte dölja att hon var förvånad. Du? Henne? Sera? Det verkade inte som om hon talade till Maeve eller…[Read more]

Att han inte ville ha hennes starka dryck, verkade inte göra henne allt för mycket. En enkel axelryckning för att sedan enkelt lägga ner flaskan i säkert förvar innanför västen, efter ännu en klunk så klart. Vem vet? Det kanske skulle bli en lång natt och då var hon tvungen att hålla sig både varm och vaken. Att han hade dålig smak i alkohol var…[Read more]

Nattens tystnad avbröts av hovar som slog hårt mot stenarna. Dammet yrde kring de tre ryttarna och det var svårt att urskilja dem till en början. Rakryggad och stolt med en hand hårt hållande i tyglarna. Likt som natten, bar drottning Akila en klänning som var lika becksvart som natten, i ett tyg som tycktes reflektera allt ljus omkring henne.…[Read more]

Nå, hon hade ju inte kommit dit enbart för att tala om sitt uppdrag, och dessutom var ingenting fast beslutat ännu, hon visste inte mer än det Sandor och Leony sagt under mötet, men sen när hade hon varit den som inväntade ett definitiv? Nej, hon hade låtit tanken dra med henne bort till ett scenario som var alldeles för bra för att tacka nej…[Read more]

Hur märkligt det en var, lade mörkeralven huvudet på snedden åt hennes prat om vin. Det intresserade henne faktiskt och det var nästan som om hon var lite besviken när hon slutade tala om det. Efter att ha tippat glaset på snedden för att betrakta färgen och hur det blåa vinet var lite ljusare på kanten. Hon hummade lite över det för att vicka de…[Read more]

Där var det igen. Avbrottet. Eller snarare bristen på svar. Var det åldern tro? Eller magin? En kort blick mot de skakande händer avslöjade att hon förmodligen hade sysslat med mer än ett farligt magiskt experiment. Hennes magiska aura var som ett pulserande hjärta i rummet… Sedan var inte resten av dessa kryp magiska, deras korta liv saknade…[Read more]

Bråttom var inget som Vinga verkade ha utan hon fortsatte slicka sitt sår, tills det var rent. När väl han sa något lät hon sin blick vandra mot honom. De stora bärnstensfärgade ögonen glimmade till i mörkret. Sedan rättade hon till sig själv för att lägga sitt huvud mot de stora tassarna samtidigt som hon lade sin svans omkring sig.

”Sk…[Read more]

Envist tittade han bort och en kort ögonblick undrade Vésiva om hon skulle behålla påsen. Åtminstone påminde doften om Atlen, annars fanns det ingen större lycka med tobaken. För hon hade aldrig lyckats få ovanan att röka. Bara hostattacker gav det henne, inte samma lycka och lugn som alkoholen gav henne. Påsen hade en behaglig tyngd då Vésiva…[Read more]

En tjuv? Skulle hon, Vésiva av handelsgillet Bläck, vara en tjuv? Enbart tanken gjorde henne irriterad och ilsken. Det syntes bara över att hon spände sin käke och tappade ett par kort på marken. Hon tog upp dem och blåste av gräset för att försöka lugna sig själv. Alltid tala när du är lugn. Upprörd och ilsken, spyr man bara ut onödig skit. O…[Read more]

Farligt. Ordet verkade inte direkt ha någon påverkad på Vésiva. Faror tenderade att vara subjektivt, sen så klart var väl alltid döden något som hade skrämt henne. Men vad skulle kunna vara de stora farorna? Inte kunde de vara så stora, om en gammal man som Xharin skulle ta upp sökandet på det kunde det väl inte vara allt för svåra? Hon tog en klu…[Read more]

Ögonen på Toss var stora som klot. Han hade aldrig tyckt om rytande, det var för högt och gjorde ont i hans öron. Dock kunde han inte hålla för sina öron för att han höll ju Tass och hans tassar – eller klövar som Kai envisades om att säga, men klöv var inget bra namn, inte lika bra som Tass… Tankarna fick honom att inte riktigt lyssna på vad Ka…[Read more]

Mörka hörn… Nå, det kanske passade de båda, men hon var inte den som drog slutsatser utan att först känna sina gäster, och nej, hon trodde nog inte att mörkret passade hennes far. Inte längre i alla fall.

Lutandes mot dörrkarmen betraktade hon honom när han lade av sig sina vapen. Han var verkligen lik Zator, i alla fall som han varit innan…[Read more]

Så var det kanske också, hon ansåg sig själv inte vara en ledare, utan en regent, en drottning, och om det gjorde henne till en tyrann så var det väl vad hon var. Hon visste förstås inte att det var vad han tänkte, men hon kunde nog ana, såg hans ögon smalna vid hennes ord, men han sade inget om det, precis som hon föredrog det.

”Kans…[Read more]

Han verkade ha svårt att kalla sig själv för det han verkligen var, och kanske var det inte så underligt trots allt, han hade knappast varit en far för henne, men det hade ju heller inte hennes moders andra man varit. Han som för tillfället satt inspärrad i en av de djupaste hålor hon kunnat hitta och ännu hade Fëani inte gjort en ansats til…[Read more]