Ett tag stirrade hon på meoin för att irriterat och något motvilligt släppa henne. Nonchalant och obrydd, nästan som om inget av detta hänt, borstade hon av lite damm.

“Meoa.” konstaterade hon och placerade en hand på sin höft och granskade lådan.

“Så, du hittade den? Oskadd?” frågade hon sedan, lite rakare på sak.

Finn harklade sig igen, fortfarande lite obekväm. Det kändes lite som frågor som var för… stora för honom. Han var inte den som tänkte, det var inte hans essä. Det hade hans mor gjort klart för honom tidigt.

“Tankar är mer din sak, men äventyr som äventyr?” sa han till slut och kliade sig något i håret igen för att rodna lite och se djupare in…[Read more]

Nöjet att möta en mörkeralv? Det  var väl ett sätt att uttrycka det på, men Vecah lät sitt ansikte vara så uttryckslöst som möjligt. Trots allt räckte det med Iztras sätt att visa upp sig, som den påfågeln han var. Fast ändå fanns det ett kort leende över vad Moleg avslöjade, blicken vandrade mot kartan. Ett problem, förstås. Ett som hon och henn…[Read more]

En kort sekund stod Kyr’ah stilla, det skämtsamma mot Frasse var som utbytt och efter sin egna chock tog hon ett irriterat tag om kragen och pressade det som liknade en meoi mot husväggen. De vita tänderna var nästan hotfulla mot den gråa huden som hon visade, kanske ett försök till att visa sin ilska som katter brukade göra. Men det var väl int…[Read more]

Vaksamt betraktade Vecah den hitills okända mannen och rörelserna. Huvudet låg något på snedden och under huvan ryckte det alviska örat till för varje ord och annat ljud. Kanske det till och med skulle förvåna hennes bror, men hon sträckte sig upp för att dra ner huvan. Det som en gång skulle kunna vara ett vackert blont hår, var tovigt, smut…[Read more]

Molnen var mörka på himlen som att den när som helst skulle göra livet till ett helvete för de många som var ute på gatorna i Celeras. Regn var inget farligt förstås, många behövde väl det, så som de flesta stank. Men å andra sidan hade aldrig Kyr’ah aldrig varit någon av de och leran som den brukade skapa… nå bara tanken fick henne att grima…[Read more]

Det var så mycket personer och helt bekväm var inte Finn, trots alokholen. Han gjorde en liten grimas för att klia sig själv i nacken medan  funderade på allt som sades, speciellt på Colins fråga, eller ja, vad var det hon kallades nu igen? Kathryn… Han rynkade lätt på ögonbrynen för att se mot sin vän och harklade sig något. Försiktigt to…[Read more]

“Ibland… bara två fingrar som försvunnit än så länge!” sa hon och höll stolt upp sina fingrar med ett brett flin. För att sedan klia sig lite obekvämt i nacken. Frågan om det var farligt, eller nästan varför de lät henne leva gjorde henne lite illa till mods. Trots allt hade det väl varit nära ett flertals gånger. Men istället för att fastna…[Read more]

“Skrattar? Åh, ja, det brukar vara bra. Om man inte är nervös förstås…” babblade Ellie för att klia sig något i håret som var något rufsigt. Lite nyfiket betrakade hon draken framför sig, som såg så oskyldig ut. Att ens den skulle ha någon förmåga att ordna fram pengar. Mja, det var väl svårt. Om hon inte sålde eller försökte på annat sätt få pe…[Read more]

Egentligen borde hon inte vara så långt borta ifrån Berelon själv, Denera visste det med hela sitt förnuft. Men någonstans skrek hjärtat för det utanför Berelon det som lämnats för att dö. Fast kanske det hela var en dum idé egentligen? Hon hade tänkt om, åtminstone det som hon intalade sig själv, men då hörde hon den välbekanta rösten. Säkert ett…[Read more]

Lite förvirrat över allt som kastades på Finn var han nog och han kliade sig något förbryllat i håret så det rufsades till. Troll som inte begärde tull, en brink som nästan kändes större än vad han sett andra – eller kanske det bara var hur han talade? Inte minst vad hans vän talade om. Inte visste om syfte? Hade de inte ett tydligt syfte?

“Eh,…[Read more]

Hillevi anlände till samlingen och när hon tryckte sig in i cirkeln som hade formats var det som om hon lämnade slagfältet. Världen omkring dem tystnade och endast en sammandrabbning kunde höras, åtminstone för Hillevi. Framför henne möttes Turin och Maeve och hon var tvungen att hejda sig själv från att lägga sig i, en kraftansträn…[Read more]

“Obehindrat gå igenom, ja. Men jag tror att om ni söker deras hjälp…” hummade Vésiva och försökte fundera lite som om hon inte missade någon vinkling på historien men skakade sedan på huvudet åt funderingarna.

“De flesta skulle vägra gå den vägen. Möjligtvis några få skulle vara nyfikna på en del av sin bakgrund.” fortsatte hon och lät blicken…[Read more]

Efter att Maeve hade lossat hennes arm hade resten av angriparna blivit hastigt men blodigt hanterade och hon följde Maeve strax bakom och anlände till synen av Maeve och Turin öga mot öga. Distraherad, kanske för första gången, fördes en kniv in i skuldran hennes med en man hängande på den, förande den inåt i kroppen med all sin vikt. Aslög dock…[Read more]

Tystnaden var inte direkt något som stressade vätten. Tvärtom, snarare tyckte hon det var skönt. Tillräckligt med tyst för att kunna tänka klart och ibland önskade hon att det kunde fortsätta så. Lite fundersamt nickade hon till det som de båda konstaterade.

“Det kan göra det farligt, och jag vill helst inte hamna som middag hos en jävla drake…[Read more]

Rodnaden att bli upptäck gjorde hennes kinder alldeles varma och hon gnuggade dem lite medan hon reste sig upp och borstade bort en del sand. Även om hon nog förbannade den för att den redan hade tagit sig in på ställen som sällan såg solens strålar. Hon kunde inte rå för att ändå dra lite på munnen över värmen i hans ord som hon visste fanns dä…[Read more]

Ännu en gång skrattade hon till, det var svårt att inte riktigt finna drakens reaktion humoristiskt. Som om hon skulle kunna slänga en sådan sötnos in i en gryta och äta? Dessutom såg inte direkt fjällen så goda ut. Fast hon hade hört hur andra folk åt ormar och andra liknande djur…

“Det ordnar sig säkert. Men ja, pengar är väl… något…[Read more]

Att vila var lättare sagt än gjort. Ett tag hade hon vridit och vänt sig i sin säng. Nå, att kalla det säng kanske var en överdrift… men den lilla filt som hon kallat säng för några månader nu. Eller började det bli år nu? Hon hade slutat räkna. Den klarblåa blicken letade sig upp till tältets tak. Tankarna vandrade mot de olika utfallen imorgo…[Read more]

“Aldrig vara för varsam.” fnös Sera, som om hon inte riktigt höll med i det. Trots allt var de bara tre av dem här. Nå synliga förstås, kanske var det någon som gömde sig nedgrävd i sanden. Inte för att hon riktigt trodde det och hon suckade lite tungt över hans ord till slut.

“Jaja, jag fattar vad du menar.” erkände hon till slut och blåste u…[Read more]