Förstås hade Ranghildr och Audgisil fått höra från ett sändebud att deras barn var på väg in mot staden.  Hon andades ut lättat, för hon hade hört att de tre var vid liv och snart i hennes moderliga famn igen. Åtminstone var tre av hennes barn vid liv och god hälsa. Vad hon förstod det som, blicken vandrade som hastigast mot fågeln som seglade där…[Read more]

“Om jag ens kommer härifrån…” orden verkade slinka undan ur Seras munn, som om det var en tanke som hon vanligtvis hade. Det var inte svårt att se en irritation där hos henne och sättet hon greppade omkring vinglaset fot. En liten lätt vind tycktes rufsa om deras hår och få fönstret att slå till några gånger.

Ett tag var Sera fokuserad p…[Read more]

Kettil är död. Orden ringde i hennes öron och det var som om alla andra ord försvann. Tanken på hennes sons kalla kropp fick henne att skälva. Skaka av ilska och sorg. Att inte kunnat göra något. Och där stod hon. Hon som var en av de ansvariga för att Kettils glada skratt inte längre hördes. Ögonen avslöjade hennes ilska och hon spände käken.

Sm…[Read more]

Lite fundersamt och missnöjt såg Ranghildr på främlingen som försökte fånga hennes uppmärksamhet.Vad nu? Tanken på att behöva visa denna man till rummet han skulle bli fördelad var för henne löjligt. Dessutom njöt hon mer av att sitta här och dricka mjöd med sin make. Det var få gånger som de hade kunnat andas och vara tillsammans den se…[Read more]

Det var förvånande men trots det förväntat. Varför skulle han tillåtit sig tas till fånga från början? Bara tanken fick Nenya att fnysa. Trots att det fanns en nyfikenhet för hennes bakgrund var det främst ilskan över att blivit talad till som ett barn. Något som alltid hade upprört henne. Ett irriterat läte kom ifrån henne och hon fnös lätt.

“De…[Read more]

Rune Asp var en av de Kaldrländska krigarna i gruppen, en stor man som kunde sätta skräck i de flesta, särskilt med det färska förbandet runt sitt huvud efter att bakhållet fick in en fruktansvärd träff. De senaste dagarna hade han inte varit vidare pratsam efter träffen i striden där han inledningsvis hade antagits död, han hade helt enkelt inte…[Read more]

Hillevi Hansdottir Drake
Den lätt rödhåriga kvinnan Hillevi stod inför gruppen av Turins krigare och andra åskådare, med den ädle Ranghildr Ulfhedna på knä mitt i salen. Som alltid var Hillevi klädd för långvandring, argt väder och strid, tre saker hon hade uthärdat den senaste månaden tillsammans med hennes Kråkor och de soldater hon kunnat lock…[Read more]

För att vara ärlig hade hon alltid föredragit de mindre rummen i palatset än de stora och pompösa. Hon hade alltid känt sig så liten i dem, även som en vuxen. Hon kunde förstås inte undgå att se den missnöjda ansiktsutrycket vilket gjorde henne lite illa till mods.

Som etiketten var böjde hon sig ner och placerade ett vänligt leende på läpparna.…[Read more]

Aldusa log åt honom när hans hand kramade lite hårdare om hennes, och hon log betryggande mot honom som om för att försäkra honom att det inte fanns någon anledning att vara nervös. Självklart hade hon tolkat greppet som en reaktion på att de stod inför deras värd, och inte en tillbaka blick till en tid som demonisk slaktare. Hon blev självklart…[Read more]

Lissandra skrattade till och nickade. “Javisst kan det vara en person av värde och rik kan man bli, men stjäl du fel person får du ingen lösensumma alls och riskerar ge fastlandare en ursäkt att starta ett av sina krig till havs.” Hon ryckte med axlarna lite lätt, ett ögonblick av missnöje tydligt på hennes ansikte innan hon belåtet vände sig…[Read more]

Hulta log ivrigt mot Sera, som att hon lärde känna henne på nytt. Hon nickade och såg sig om lite hastigt, fundersam över vilka andra som liksom Sera tillhörde det där gillet. Hon var inte intresserad av att gå med, att vara en professionell tjuv tilltalade henne inte riktigt, men det var kul att leka med tanken. Spänningen de hade upplevt…[Read more]

Istilwys log mot henne och satt tyst på sin häst en stund, betraktande miljön omkring dem, samt ljuset som man inte kunde uppleva i mörkret som var deras hem. Efter däremot bara en kort stund av tystnad såg hon åter mot Ziyaté, lutande lätt på sitt huvud.

“Du bär en väldig ilska mot människorna. De är plågor såklart, men att ställa dem mot…[Read more]

När formationerna blivit brutna av ryttarna och bestarna på flankerna hade disciplinen för det mesta övergivit Kung Aelors krigare, som nu snurrade runt i försök att försvara sig från fienden som välde in från alla håll. De var vältränade, duktiga på att slåss, men ens talanger tog en inte väldigt långt mot en som var nästan dubbla ens storle…[Read more]

Kamilla kände ursinnet skölja över henne när trollpackan tog i henne och yttrade sina ord, och när riddarna närmade sig tog hon sitt svärd och med en väldig kraft svingade det mot den som var närmast henne. Hennes räckvidd och kraften i hennes slag fick riddaren att backa, men inspirerade de andra att närma sig henne. Medan de högg mot henne vevad…[Read more]

Nashwar’s blick smalnade när Djan anlände, men det var en kortvarig blick innan hon tog ett kliv bak från drottningen och general för att ge dem utrymme. Hon mötte hans blick men lät inte deras ögon mötas länge nog för annat än vad som var nödvändigt för en bekräftelse att hon hört hans uttryck av respekt. Hon såg däremot mot korridoren där ha…[Read more]

Ett litet grymtande skratt lämnade Ranghildrs läppar när hon hörde sin makes ord. Precis som henne, och många kaldrländare var han rak på sak och det var inte svårt att se att de båda hade påverkat varandra i den saken med.

“Du låter som mig med de vassa orden” påverkade RAnghildr lite retsamt och kärleksfullt till sin make innan hon blickade mot…[Read more]

Förstås kunde hon se en glimt av hans tankar om henne. Grotesk, omänsklig…. äcklig. Fast hans genoristet fick henne att stanna upp i sitt tänkande och det verkade som om hon hade tappat bort förmågan att tala för ett kort ögonblick för att sedan nätt skaka på huvudet och ta ännu en tugga av ormen. Snart fanns bara huvudet och ett ben kvar som…[Read more]

Lite torra grenar hade varit en fin idé, hon nickade lätt och satte ner sin packning vid sina fötter. Den var förstås tung och även om den innehöll en del guld och värdesaker föredrog hon nästan att lämna den här bland halvingarna. Ett vänligt leende fanns på hennes läppar.

“Kan ni hålla ett öga på detta?” frågade Tussie men hon var så säker p…[Read more]

Berättelsen eller hemligheten fick henne att rynka lätt på ögonbrynen. Tänka tillbaka på sina dagar där i djupet under ytan. Det kändes som en evighet sedan. Sedan drog hon fram boken igen och bläddrade i dess oändliga sidor tills hon fick upp porträttet som hon hade skissat av.

Hon granskade dess röda hår och ansiktsdrag för att sedan se upp…[Read more]

Självfallet var det nonsens som Eirik talade om. Att hon inte skulle hinna en sådan sak – tanken var roande och hon kunde inte rå för att skratta åt det hela. Du skulle inte ens lägga märke till mig, pojkvasker. 

Cermonin i sig var ingenting som hon lade sin uppmärksamhet på – varför skulle hon lägga märke till något sådant? Hon skakade nätt på…[Read more]