En del av henne ville skratta åt hans ord, så naiva som de nu var, men det fanns en uppriktighet i dem som, trots att de kanske inte stämde, fick henne att känna sig… Glad. Var det så han såg på henne? Trots att han inte kände henne så var det så han hade en bild av henne, och kanske också hade haft om hennes bror en gång i tiden, och en gång i…[Read more]

Dörren framför henne glider tyst upp en liten bit innan den öppnas precis så mycket att hon kan komma in genom dörren. Men en hand skjuter ut för att snabbt ta tag om hennes krage, dra in henne i rummet, rakt in i hans famn och kyss medan dörren glider igen bakom henne. Mjukt trycker han henne möt dörren medan han kysser Maeve ömt, efter några lån…[Read more]

Yazfein

Han var som en mörkskugga snett bakom mannen, klädd i mörkt lila kläder som nästan skiftade till svart beroende på hur ljuset föll. Leony’s röst verkade lite uppretad och det roade honom lite men samtidigt gav det honom en anledning att skynda på denna lilla frågestund. Så med lätta steg klev han fram bakom mannen, släppte magin som do…[Read more]

Yazfein har med en hand om Maeves följt efter prästinnan mot värdshuset men mitt i ett steg så har hans form ändrats till den mänskliga rådgivare som allt som oftast var vid Leony’s sida. Det fanns inte så mycket för honom att säga och inte svarade han på de små gliringar han fått om hur en spion borde uppträda och inte uppträda. Ibland var en…[Read more]

Hon ryckte lite på axlarna åt hans ord, men han hade kanske rätt, han var ju den enda av de två som var skolad. Hon skulle nämligen aldrig bli insläppt i Caras Idhrenin, inte levande i alla fall, eller nå, så levande hon nu var.

”Kanske… Fast å andra sidan så borde jag kanske inte dra till mig mer uppmärksamhet. Att den där mannen med de gula ögo…[Read more]

Hans skratt fick hennes flin att bli lite bredare, men det stannade där, blev aldrig riktigt ett skratt, men helt klart på skalan. Han hade ett charmigt skratt som hon uppskattade, särskilt efter det som hänt i Thel Shaen. Om bara inte den där monsterjägaren dykt upp så hade saker kanske gått annorlunda, kanske skulle hon inte ha blivit så nerv…[Read more]

Befäl. Det där leendet som såg ut som ett skevt flin var tillbaka och just då tycktes hon inte höra det som drottningen sade till de andra, istället for hennes tankar iväg till den potentiella räden, på slaget, på allt som hörde till. Kanske kunde hon till och med hinna plundra lite, om nu inte Sandor eller Leony uttryckligen förbjöd det, men, om…[Read more]

Hon snurrade sitt vinglas mellan fingrarna medan Izotar talade. Så det var som hon misstänkt, han hade trott att hon blivit så förvrängd av Lloth att hon mördat sin egen mor, och i sanning var det ju just det som hänt hennes bror. Han hade varit svagare än henne, för mån om att passa in någonstans, för lockad av känslan av makt, kunskap och…[Read more]

Hon viftade med handen som för att slå bort komplimangerna, för även om de varit riktiga eller inte så hade hon ingen ork med smicker. Hon mötte dock Ziyatés blick med ett litet leende, glad åt att hennes farmor såg styrka i hennes styre där andra bara såg skoningslöshet. Hon höll förstås inte med om det, men hon hade behövt sätta ett exempel, hen…[Read more]

Isra verkade inte besväras av tjänarens närvaro, och efter det att han plockat fram ett nytt glas åt både Isra och Ziyaté, fyllt på dessa, samt toppat av Izotars glas, så försvann han tillbaka in i skuggorna där han först kommit ifrån, allt utan ett ord. Tystnaden i rummet var plötsligt tryckande, till dess att Izotar tog till orda igen.

&nbsp…[Read more]

Jo, han hade tänkt gå, och Ziyaté hade troligtvis tänkt fortsätta med sitt skådespel, men plötsligt var det som om de kom av sig. Var det hennes verk? Hon stod fortfarande framför fåtöljen och såg ned på det trasiga vinglaset. Vad hade flugit i henne egentligen? Det var som att vakna ur en alldeles för verklig dröm och hon tvingades famla efter b…[Read more]

Uppenbarligen hade hon sagt något fel, för både Leony och Sandor såg på henne med blickar som skulle kunna skära stål, för att inte tala om Leonys hand mot hennes arm. Det kändes underligt nog som när ens föräldrar förklarade att dem var besvikna, en känsla som hon inte alls tyckte om, men hon gjorde sitt bästa för att inte visa det. Istället v…[Read more]

Men Isra himlade med ögonen. Vad var det med all denna dramatik? Nog för att hon inte hade något emot lite drama då och då, särskilt när det kom till publika tillställningar, det liksom gav mersmak, men på det här viset?

”Så ni tänker ge dig av, igen? För att hon är här?” Frågade hon bistert, och för en kort sekund lös det igenom, den där känsl…[Read more]

Leonys ankomst var kanske inte helt väntad, men Maeve hade kommit att förstå att kungens syster hade mer att göra med rikets säkerhet än vad som kanske var brukligt, ett faktum som hon inte alls motsatte sig. Hon hade förstått att kvinnan var en kraft att räkna med och att hennes råd oftast var värda att lyssna på, hon var vis, och hon tvekade int…[Read more]

Med en ljudlig suck himlade hon med ögonen åt hela skådespelet, den spelade nonchalansen hos Ziyaté, ilskan hos hennes far, förstod han inte? Hur kunde hon, ett barn och ett barnbarn, förstå mer än dessa två som levt så mycket längre än henne?

”Vid gudarna…” Utbrast hon i en ton som talade för hur trött hela affären gjorde henne. ”Ni förstår…[Read more]

Liksom sin far så stelnade hon till vid ljudet och vände hastigt huvudet åt hållet det kom ifrån. Hon var ganska säker på vem det var, men det hade lika gärna kunnat vara Tipum som tjuvlyssnade. Att det var Ziyaté fick henne dock att slappna av igen och hon lutade sig tillbaka i fåtöljen med ett litet roat leende. Gömmer sig i skuggorna m…[Read more]

Komplicerat var det ja, minst sagt. Hon undrade om hennes barndom egentligen inte varit relativt normal, trots allt. Hon hade inte haft sin far, men hon hade haft en mor som älskade henne, en bror och en syster, även om den senare visat sig vara något av en bortskämd snorunge med romantiska fantasier om ett liv utanför hovet. Hon kunde inte låta…[Read more]