Även om han inte helt slappnat av i kroppen så är han lugnare, han varken kände eller såg någon illvilja hos Tova när denne närmade sig elden. Det var tydligt att han lyssnade på hennes ord även om hans blick hade sökt sig till elden som sprakade mellan dem.

“Är det elden eller ljuset från den som kan visa dolda sanningar? Att ljus och värme dr…[Read more]

Nog för att han hade varit försjunken i sin egen desperation och frustration över att allt var tomt, men kroppen hade reagerat vid den ensamma knäppningen som hörts. Spänd och förberett sig, förberett sig på vad? Han kunde inte säga vad men visst att något hade han förberett sig på.  Dock hade han inte höjt blicken när vem eller vad det nu var…[Read more]

Det var uppenbart att Maeve började tappa fattningen helt, hennes anfall var våldsamma och vårdslösa, slagen var hårda men finessen var som bortblåst. Turins hånfulla ord rann av henne som vatten, ty för sitt inre såg hon inte bara mannen framför sig, hon såg sin brors döda, uppsvällda kropp, hans blanka ögon som stirrade ut i etern. Hon kände det…[Read more]

Hon visste inte vad hon väntat sig, men hon hade trott att han skulle munhuggas med henne först, att han skulle dra ut på det hela så länge som möjligt för att köpa sig själv mer tid, att han skulle ha haft någon storsint, genomtänkt plan i rockärmen. Men han gjorde vad hon minst av allt förväntat sig och attackerade först.

”Hede…[Read more]

Skrattet var något oväntat, men kanske fanns det mer bakom det, det var omöjligt att säga. Visst var det kanske en konstig fråga, speciellt med tanke på att Vésvia utåt sett inte var inblandad i Barastars politik… Men drottningen visste att hennes inflytande sträckte sig långt, och en så känslig fråga som denna ville hon helst av allt undvika a…[Read more]

Stridens hetta hotade att ta över henne, hon kunde känna det i varje steg hon tog, desto närmre hon kom långhuset. Det var det där bekanta bruset som gjorde hennes synfält smalare och kanterna suddigare, som fick hennes hjärta att banka som en trumma i bröstet. Det hotade att svälja henne, och även om det alltid varit en del av beräkning…[Read more]

Förändringen i luften gick nästan att ta på när fränder vände sig mot varandra och gamla band slets sönder med avlossandet av en pil. Om hon inte hade varit mitt i det med yxa och sköld så hade det kanske fått henne att stanna upp men nu var det som om förvirringen och förräderiet omkring henne inte fanns. Allt hon såg var Aslög och de fiender…[Read more]

Den familjära gesten förvånade drottningen en aning, men hon visade det inte utåt, mer än genom ett litet, mjukt leende. Hon visste förstås redan det som Vésvia delade med sig av, men det bådade gott att hon pratade om det snarare än att vifta undan sina kopplingar till Barastar när Isra så uppenbart fiskade efter något där.

”Våra…[Read more]

Hon visste förstås redan det som Vésvia berättade för henne, men att hon delade informationen utan tvekan eller bortförklaringar var väl den egentliga frågan som Isra velat få svar på. Och sitt svar hade hon. Det fick henne att le.

”Jag förstår…” Sade hon med samma lilla leende innan hon ställde ned vinglaset på bordet men höll ännu händerna…[Read more]

Det var inte svårt att se att Vésvia var nervös och även om det förvånade drottningen en aning så fick det henne att le lite roat. Denna nervositet var annorlunda, den var helt olik den som fyllt hennes tronrum efter att hon tagit makten, den var inte av rädsla, men av något annat, något varmare.

Den lilla speldosan som uppenbarade sig bakom…[Read more]

Hon hade sett mycket under sina resor och upplevt sin beskärda del av magi, men det Arand nu släppte lös fyllde henne ändå med lika delar fruktan som vördnad. Det fick håret i nacken och på armarna att resa sig och hennes hjärta slog en knut på sig själv bara för att hoppa över ett extra slag. Luften omkring dem blev tung, som innan en storm, oc…[Read more]

En pojke. Hon var glad för Vésvias skull och hon kunde se på henne, hur hon talade om honom och om sin man att barnet varit efterlängtat. Men att han var i Barastar istället för i Me’erisia var sorgligt, åtminstone anledningen till det, men det gav henne också en bra öppning för det hon skulle begära.

”Ah, jag mår bra. Jag antar att jag varit b…[Read more]

En god make… Tanken fick henne nästan att skratta, men hon nöjde sig med ett litet flin, för situationen till trots så hade stämningen lättat en aning. Att smida planer hade alltid fallit henne i smaken och det var en välkommen distraktion för allt det andra som pågick.

”Tack, kära make”, svarade hon lite roat när han släppte taget om hennes s…[Read more]

Resan tillbaka till Antrophelia hade varit lång, till och med längre än hon förväntat sig, men den hade gått relativt smärtfritt, särskilt som det knappast fanns mycket till motstånd att möta i Tharmad. Hon hade rest med Tipum och vid deras ankomst till Korodosflodens inlopp hade de mötts av ett kompani från Nennans kompanjoner och med dem vid sin…[Read more]

Den ömsinta hjälpen från Ayperos förvånade henne en aning, men hon försökte att inte visa det, utan fortsatte som innan, tankfullt begrundande de ord som lämnade demonens läppar. Ett fäste i Karm var bra, det skulle behövas. Iserion var trots allt inte det slutgiltiga målet, det var bara ett stopp på vägen.

”Bra, det är bra. Håller vi Grönda…[Read more]

Drottningen kunde känna Nenyas famlande försök att återupprätta det band hon brutit, men det var svagt, osäkert, och Isra slog undan det som man slår undan en irriterande fluga. Hon var inte redo för det, inte än. Hon kunde acceptera det Ayperos sagt, hans förklaring till Nenyas handlande och hur de fortfarande behövde henne, men hon kunde inte…[Read more]

Att Nenya uttalade sig om saken förvånade henne en aning, men hon valde att inte kommentera på det hela. Istället begrundade hon det faktum att det inte alls lät som Nenya. Den Nenya hon kände skulle inte ha vikt undan med blicken så där, och hon skulle definitivt inte ha talat om Isra som någon slags profet, snarare skulle hon ha hånat det hela,…[Read more]

Nenyas ord fick henne att rynka lite på näsan, men hon hann inte säga något innan Ayperos gjorde det och hans ord lättade upp stämningen en aning, även om de speglade något mörkt, något som de flesta kanske inte skulle kalla för uppmuntrande.

Likaså fick Tipums ord henne att flina lite och hon nickade tacksamt åt honom. Även om Ayperos hade…[Read more]