“Oj!” Hon ryckte till och såg förvånat på honom. Hennes blick studerade honom noga och hon lutade sig över till honom och gav honom en kram, båda händerna lindade runt hans midja och hennes huvud vilande på hans axel, lutande mot hans huvud.

“Jag beklagar att du behövde se det. Jag såg inte ens min mamma dö, jag bara såg henne död. Jag kan inte…[Read more]

När Agaroth anlände till bordet släppte hon staven sin som av sig själv verkade stå upprätt på marken bakom henne, den gröna ädelstenen på toppen lätt glödande. Hon höjde sin stora vävda hatt och nickade artigt mot Ter’ath som tack för den serverade frukosten. Hennes glödande gröna ögon stirrade mot honom när han serverade dem frukosten också oc…[Read more]

“På festen? Åk sockrat bröd, drack bål och plockade värdesaker. Jag försökte socialisera mig för att se om jag kanske kunde nästla mig in i någon rik familj, gästa deras fina hus, men ingen lycka. Och låt mig berätta att samtalsämnen är DE VÄRSTA.” Hon stönade högt, kanske lite överdrivet dramatiskt, och log åt honom.

“Jag förstår inte hur du…[Read more]

“När jag förlorade min far så blev jag inte den mest … socialt välanpassade. Efter några långa år av att ha blivit avvisad från de omkring mig på grund av mina beteenden lärde jag mig att klara mig själv ganska väl, och snart nog trivdes jag som bäst när andra inte var omkring mig.” Hon hoppade ner från bordet och vandrade över till sängen för…[Read more]

“Inte på länge nu, nej.” Hon ryckte lite på axlarna, hon hade bearbetat deras bortgång sedan länge tillbaka. De var knappt ett minne något mer, så länge sedan som det var. Det var nog anledningen till att hon kunde ge honom ett leende i den stunden.

“Min mor och mina bröder gick bort när de döda kom till liv och min far mötte sitt öde från en…[Read more]

“Tar på mig?” Hon lutade sitt huvud och skrattade till. Hon såg ner på sin egna kropp och sedan skjortan, och sedan mot honom. Sedan fick hon ett uttryck av att någonting dök upp i hennes huvud och hon knäppte med fingrarna. Hon pekade sedan mot väskan, och stirrade honom rakt i ögonen.

“Det är det va! Du gillar män! Det är därför du är så stel r…[Read more]

“Jag gissar på senare. Vilket är gott om tid för dig att lära känna mig och inte vilja bli räddad.” Hon flinade och reste sig upp från trappsteget. Hon tog av sig väskan och lade den åt sidan. Han kändes smart nog att veta att det inte skulle tjäna någonting till att ta den från henne och springa. Hon gick över till bordet och satte sig på det, d…[Read more]

“Skulle de ens tänka på att leta efter dig här?” Hon log för sig själv och stängde dörren bakom dem. Hennes ögon lyste upp och man kunde höra kedjan röra sig på andra sidan. Hon började sedan gå ner för trapporna och snart tändes det ljus lite utspritt i källaren. Den var kall, men det var många ljus, och någon oljelampa, allting självantände och…[Read more]

“Du behöver inte vara SÅ säker på att det inte finns någonting för dig här.” Hon såg sig om när de började lämna de områden som även av lägre klasser kunde anses trevliga och började ta sig ner i de mer missunnade områdena. Det var inte så illa som det kunde vara, Hannadon var jämförbart fint med många andra av världens städers slumområden,…[Read more]

Hon ryckte till lite åt hans ton och såg förvånat på honom.

“För tillfället vill jag bara ha lite sällskap. Det finns inte mycket att hämta hemma hos mig. Jag kan inte bara ringa i en klocka så får någon stackare betalt för att lyssna på dig prata.” Hon log åt honom och stötte sin axel mot hans. Hon höll dock lite hårdare om sin väska när hon ins…[Read more]

“Kärleksbrev?” Blanka skrattade till och tittade mot väskan sin. Hon hade svårt att tro det, men samtidigt var det också väldigt lätt att tro på det. Om han hade en flört med en tjänarinna, eller för den delen en manlig tjänare eller någon från gatan, så kändes det som en helt rimlig sak att vara så angelägen om att hon inte tog. Samtidigt var de…[Read more]

“Varför skulle jag göra om det?” Frågade hon nyfiket och log åt honom.

“Nästa gång leder du in mig genom huvudentrén!” Hon skrattade till och studerade deras omgivning. De såg ut att vara utom synhåll för vakterna och mannens hem nu, så hon släppte tag om hans arm och började knäppa igen skjortan. Hennes fångst för natten var ganska liten nä…[Read more]

“Okej min kära, en sak i taget. Jag har säkerligen inte makten att kontrollera någons sinne! Jag behöver koncentrera mig för att bibehålla pågående magi … Tror jag.” Grindarna öppnades och hon klev ut med honom. Det var märkligt, men att hålla om någons arm gjorde natthimmeln lite vackrare. Det var en märklig känsla att inte vara ensam ute i s…[Read more]

“Du säger tjuv som att det är nytt! Det är bokstavligen hur vi träffades.” Hon svarade honom tyst och log lekfullt åt honom när de nådde fram till grinden. Vänta, vad sa han? Hon tappade leendet och såg honom i ögonen. Fick honom att tro? Nä, han måste ha varit i chock. I något slags överlevnadsläge där han gjorde vad han behövde för att hon inte…[Read more]

Hon log lite stolt åt honom och följde skyndsamt med när han började röra på sig igen. Sättet han pratade på däremot, det lät oerhört övertygande, inte alls som den nervösa personen i rummet. Han verkade lite utbytt, nästan övertygad om sin egen lögn. Hon studerade honom noga medans de rörde på sig och såg sedan mot dörren. De var på väg att ta s…[Read more]

Det förvånade henne att de inte blev släppta utan att vakten faktiskt placerade sig framför dem. Det passade inte riktigt in i hur hon föreställde sig livet omsvept i förmögenhet och makt fungerade, men det fick bli en analys för senare. Så som hennes eskort talade till vakterna hade hon inte kunnat föreställa sig, han var mer auktoritär…[Read more]

“Min hjälte!” Hon var tvungen att kväva ett fnitter och hennes leende var knappt, det var egentligen inte kul det som nu skulle hända. Men hon kunde inte låta bli att vara lite road över vad hon försökte sig på. Samtidigt dock hade hon satt sig i hans nåd, och de skulle säkerligen passera ett gott antal vakter på vägen ut. Mycket kunde fortfarande…[Read more]

Hans reaktion när hon öppnade lådan var allt hon egentligen behövde veta. Även om det inte fanns något av värde för marknaden här, fanns det ett värde för honom, och det betydde att det fanns rikedomar att hämta från honom så länge hon hade dem. När han plötsligt började ropa på vakter skrapade hon ihop alla dokument i lådan, rullade ihop dem oc…[Read more]

“Varför? Lära dig lite om livet! Utanför de här väggarna är det inte så lätt. Det hade varit kul att se dig försöka!” Hon log åt honom och gick över till en av lådorna. Han verkade inte vara sorten som ens skulle hugga henne om han kunde, så hon slutade bry sig om att han hade tillgång till sabeln. Såklart kunde hon ha fel, men hon hade faktiskt e…[Read more]

“Jag känner inte dina tjänare, men jag känner din sort. Jag gissar att om tjänarna hör oss prata och urskiljer min kvinnliga röst genom dörren mitt i natten kommer de inte hämta vakter, de kommer lämna dig ifred att göra med kvinnan vad än din typ gör.” Hon satt sig upp ovanpå honom och släppte hans hand, följt av att hon knäppte honom på näsan…[Read more]