Han har iakttagit hennes vandring upp för trapporna och in i slottet. Iserions kanske pampigaste byggnad men också den plats som gav den svartklädda mannen mest obehag. En plats där det surrade av ädlingar och intriger och hade det inte varit för hans nyfikenhet över hur hon såg ut nu så hade han aldrig någonsin satt sin fot där. Han vet att in…[Read more]

… jag är ingen speciell…

Den del av Davant som fortfarande var en pojke, en djupt begraven men väldigt verklig del gjorde ifrån sig ett besviket läte. Davant kunde känna hur besvikelsen strålade från denna del av honom själv och en annan del av honom skämdes samtidigt som han skrattade åt sig själv. Pojken Davant ville rädda mör och prinsessor,…[Read more]

Luka blinkade oförstående. Kvinnor?

“Va? Vad menar d..” han tystnade när hon rörde på sig och plötsligt satt hon inte på honom längre. Han såg henne falla handlöst genom skyn och han blundade lagom i tid för att inte bli bländad av ljusskenet som omslöt Vinga när hon bytte skepnad. Sedan öppnade han ögonen igen och synen fick honom att dra skarp…[Read more]

Kanske om hon hade lagt mer tid på att lära sig om Karms andra adelsfamiljer hade hon vetat vem denne Davant av Le’Brond var. Fast det verkade inte finnas något minne där. Fast, å andra sidan var det hennes bror som kunde sådant – inte hon. Strid och jakt hade alltid varit till hennes intressen. Att läsa innebar att vara still för länge. Hon…[Read more]

Xharin försökte skaka av sig sina gamla minnen som han ville glömma igen, men då hon inte frågade mera så slappnade han till sist av något. Så hon nappade på hans lilla försöka att byta ämne, det var ju skönt.
“Mest att det skall vara väldigt vackert och att om någon från landbacken kommer dit så kommer denne aldrig tillbaka, ligger det någon…[Read more]

“Davant, av familjen Le’Brond frun.” svarade Davant medans han gjorde en avfärdande gest med sin högra hand.

“Bry er inte om manteln, det går att köpa ny.”

Davant menade att fortsätta fråga kvinnan men hejdade sig lite. Hon verkade trög, eller inte riktigt vaken. Hur kunde hon inte veta om hon var skadad? Hon kunde också vara i chock eller så va…[Read more]

De hade nått toppen av berget, äntligen. Framför dem låg Draumrheim. Lagom andfådd och med alldeles rosiga kinder fortsatte hon förbi Turin, först utan att svara. Andedräkten steg som virvlande moln från henne. Utan att tveka det minsta gick hon hela vägen fram till porten, hennes ena hand kände på det åldrade träet och dess fåror; en del naturli…[Read more]

Hans ord fick henne att skratta, ett mörkt men genuint skratt. Om han hade sagt det till någon annan kvinna än henne, hade de tagit illa upp. För henne själv, var det snarare bättre att vara lite tyngre. Det visade att det fanns muskler och massa nog att kunna försvara sig mot någon best. Mänsklig, eller ej.

”Du har inte umgåtts mycket med…[Read more]

Frun. Tilltalet roade Nenya, det var sällan någon hade använt det tilltalet åtminstone på länge. Nenya Saelorians,  hade trots allt inte varit på många av adelns tillställningar – speciellt inte under det senaste året. I för sig hade alltid adelsfamiljen hållit sig för sig själva, på grund av deras sjukdom. Fast Nenya skulle snarare se det so…[Read more]

Det decimerade sällskapet anlände till Draumrheim utan några större missöden, nu var det endast Turin och Jorunn som var kvar, Uxa och hans hundar hade valt att stanna i Ursas hemby. Ursa hade påstått att gudarna ville att Turin och Jorunn tog sig an sina uppdrag utan någon inblandning från utomstående. Turin var egentligen inte orolig, varken öv…[Read more]

Vindarna bar honom med lätthet, det hade inte dröjt länge förrän han började slumra. Trots att blinkhinnorna var helt förslutna så var ögonlocken endast halvt slutna, en möjlighet att ha någorlunda koll på omgivningarna. Även om det just nu som tur var var fullständigt händelselöst här uppe ovanför molnen.

Han vaknade till när Vingas röst bröt v…[Read more]

Lära känna? Ingen hade någonsin velat lära känna honom förut. Bara tanken var främmande, men samtidigt kände han sig lite upprymd. Innan han hann svara insåg han dock att Aine antagligen pratat direkt med Caspian. Det var mer logiskt, ja, för vem i vid sina sinnes fulla bruk kunde vara intresserad av att lära känna honom; en sten, ett icke-levand…[Read more]

Pratet i bakgrunden var som ett diffust bakgrundsbrus, men en röst var lite högre än de andra, eller kanske var det för att hennes fråga var riktad mot Aetas. Lite förvånad var hon, trots allt hade många valt att inte tala eller beblanda sig med henne eller hennes make efter att de hade visat deras sanning. En rädsla antog Aetas. Rädslan mot de so…[Read more]

“Jaså?” Rösten var för ett ögonblick smått road och han föreställde sig Saryenna i Arthions ställe.

“Nja, inte så pretentiöst kanske.” Han tystnade. Vad visste han om pretentiöst? Egentligen hade han sagt det i ren artighet, för det var inget han själv hade någon erfarenhet om. Bäst att inte spinna vidare på ämnet. Luka skiftade fokus till fråg…[Read more]

Först när konungen själv tilltalade Vasilij vände han sig mot honom lika kall som innan men i hans ögon kunde man ana en brinnande stolthet. Detta var en man som hellre kastade sig ut i strid än tyst deltog som observatör på ett möte enbart för att de som skulle närvara vägrade vanära sig med att vara i närheten av vampyrer. Vasilij visar inget a…[Read more]

Daermond
Satt man och letade efter något att bli förolämpad över, skulle man hitta det. Kvinnor! Han suckar trött, Daermond la inte någon större energi vid om han förolämpade en drottning och hennes demoniska knähund. Han brydde sig inte, hade aldrig gjort och skulle inte börja nu. Han var inte här för att småprata eller göra henne till lags. Hans…[Read more]

Att samtalet innan hade gjort honom obekväm var inte svårt att se, även om Vésiva inte kunde förstå varför. Vad var ålder – om inte mer karaktär och visdom? Fast det var inte första gången någon på land tog illa upp. Det var förvirrande, men hon var inte där för att undersöka sådant, eller förolämpa någon.

”Och vilka rykten har du hört?” frå…[Read more]

Vindálfr fick anstränga sig för att förstå den unga mannen framför honom. Han talade med en mycket säregen dialekt. Vindálfr fick först intrycket av att denne var enfaldig, innan han snabbt påminde sig själv om att aldrig döma boken efter omslaget.

Han brast upp i ett leende ”Ett nöje att göra er bekantskap Wim, mitt namn är Vindálfr Borkerz…[Read more]