Han var långt ifrån förolämpad, han var glad åt att fått sin aning om blomsterstigarna bekräftad från någon annan, då han inte haft någon alls att bolla tankarna med. Så han log tillbaka och suckade tyst; Vesíva var visst en envis person och väldigt nyfiken uppenbarligen.

Han slog ut lite med händerna, han var inte helt säker på vad exakt han le…[Read more]

Xharinyon förstod inget alls av den alviska hälsningen mer än att han räknade ut att hon önskade god natt.
“Ses i morgon min dam, god natt.” han nickade artigt åt nigningen.
Han reste sig då hon gått uppgick för att boka sig ett rum så han med fick lite sömn. Sedan struttade han med  upp till rummet.

Hon var visst redan nere då han kom ned från…[Read more]

Självklart var mannen medveten om att det fanns blomsterstigar här, vem skulle inte vara det? Hon hoppades innerligt att han inte hade blivit förolämpad. Ibland blev hon lite för exalterad. Men hon log och nickade åt vad han sa.

“Och… vad var det för sak?” frågade hon, lite nyfiket. Försökte igen. Hon kunde inte riktigt förstå hans prat om sko…[Read more]

Hon log. “Det låter väldigt bra, jag har för mig det finns flera rum. ” Hon reste sig upp och rättade till sin rubin röda klänning. ” Tills imorgon då. ” hon lade sin hand mot sitt hjärta och neg artigt. ” Mar Lóme, na melda. “( god natt, min vän).

Hon log och försvann upp för trappan.

Nästa morgon var Isolde redan klar och satt och åt frukost,…[Read more]

En sista klunk vin. Smaken varade en stund i hennes mun, det var en ton av vanilj där. Minnen från hennes yngre dagar. Aeldirs vin, hur hon försökt att ge Izotar ett annat liv. En annan chans. Dåraktigt… Det var vad det var. Alltid hade varit. Det gick en rysning igenom henne. Hon satte ner sitt vinglas och det vickade fram och tillbaka med ett kl…[Read more]

Arthion tog honom till en matsal där flera andra av alvernas gränsvakter satt och åt. Några ögnade främlingen nyfiket, andra misstänksamt, medan andra ignorerade honom. Åt Lukas fråga skrattade Arthion lätt.

‘Vad menar du?’ frågade han, då allt detta var så vardagligt och naturligt för honom.
‘Våra magiker sjunger för träden och de formar sig fö…[Read more]

Han lät henne fundera ett tag, han hade gott om tid så vitt han visste kunde ingen annan vara på jakt efter hans ‘sak’. Det visade sig att hon satt inne med en hel del intressant dessutom. Han såg mycket glad ut.
“Ja där ser man.. emblem var inget jag lyckades lära mig under skoltiden..” nej han hade vart mer intresserad av magi lektionerna för a…[Read more]

Han skrockade lite roat åt henne, vilken lustig dam han hittat hon skämtade till och med men han gillade det!
“Rädd för att jag inte är lysande på att visa runt folk Isolde, jag har inte vart på alla platser. Mesta dels tillbringar jag min tid i mitt torn.. fast som nu så reser jag runt lite utan mål för att se vad jag hittar.”…[Read more]

Aenya nickade då han tackade ja till hennes erbjudande, en lätt nickning om kompanjonskap och tillit.
‘Kom då.’ sa hon, och vände sig om med en rörelse med sin axel som sa åt honom att följa henne. Utan att ha någon brådska gick genom terrängen som en som gått där tusen gånger förr och kände till minsta vända och krokighet.

‘Jag menar att då Is…[Read more]

Izotars ögon smalnade något över deras ord, så typiskt den matriarkala stoltheten som gick hand i hand med mörkeralvernas kultur. Trots att Isra inte vuxit upp bland mörkeralverna hade hon ärvt det, och han kunde inte annat än att skaka på huvudet.

‘Övermod leder till ens undergång, förr eller senare.’ sa han, och gav Ziyaté en skarp blick.
‘Men…[Read more]

En viktig ägodel. Vésivas leende blev till ett större flin. Det betydde att denne person skulle gå längre att få den. Egentligen hade hon haft svårt med sådana tankar, men tiden på fots och i ett handelsgille lärde henne ett fult knep eller två. Fast något gick emot henne. En kort blick mot alven. Fattig såg han inte ut att vara. Dessutom hög…[Read more]

Medan Sael lyssnade på henne med sitt påklistrade leende som inte skulle brista i första taget, inte ens den irritation som i den stunden började gro likt ogräs. Samtidigt var det också en panik som växte, det var inte ens hans bok och nu har någon annan lagt beslag på den.

“… och om jag inte vinner?” interpellerade alven under tiden som han me…[Read more]

Rörelsemönstret förändrades och det kittlade i magen, och innan hon visste ordet av befann de sig inte i vattnet längre. Röster lät annorlunda i luften än de gjorde under ytan, och Fëani välkomnade det. Hon såg fortfarande inte ett dyft, men försökte hitta balansen så snart hon kände något hårt och fast under sig. Stjärtfenan delade sig och fo…[Read more]

Hon skrattade lätt. “Utanför staden så klart. ” Hon blinkade med ena ögat. “Jag tror jag börjar med det närmsta och sedan följer jag kartan om inte ni vill visa mig runt utan bara vara min följerslagare. ” Hon drack upp sitt vin och lutade sig tillbaka. “Har ni ett rum i ett värdshus?” Hon lade huvudet på sned och såg på honom. “Jag tänkte vi k…[Read more]

Det var oartigt, hon visste det, att tala på ett språk som inte alla i sällskapet förstod, men det var uppenbart att denna vakt inte behärskade handelsspråket särskilt väl och det här var information som hon desperat behövde, som hon desperat ville ha.  Hon fick be om ursäkt till Manfred senare.

”Har hon setts i närheten? Vi har mycket tillhör…[Read more]

Försvara henne… Som om hon skulle behöva det. Nej, men erbjudandet uppskattades, även om Isra var fullt medveten om att hennes far enbart talade för sig själv när han gav det. Ziyaté skulle antagligen inte skynda till hennes försvar i första taget, hon var mer typen som stod vid sidan om för att lära någon en läxa i självbevarelse…[Read more]

Jo det var förstås, mer än bara stål, ett faktum som gjorde att hon kände sig underlägsen i frågan, något som hon inte alls tyckte om. Vad skulle hon där och göra om inget hon kunde göra skulle bita på de där beryktade demonerna? Hon antog att hon fick se det förr snarare än senare. Med en liten suck lade hon en hand över Yazfeins där den vilade…[Read more]

Namn: Fëani
Kön: kvinna
Ålder: 14 år
Längd: 150 cm
Tyngd: 40 kg
Ögonfärg: grönblå
Hårfärg: röd
Födelseort: Antrophelia
Folkslag: Me’er
Lojalitet: –
Civilstånd: ogift

Knappt hann Vésiva sätta ner boken i packningen innan någon ropade. Lite förvirrat såg hon sig omkring, bestämt så trodde hon att det inte fanns någon i närheten för enbart någon sekund sedan. Hon höll ett bestämt tag i boken. Det var hennes nu. Den som fann något, vann det. Åtminstone var det ett ordspråk hon hade levt med länge. Hon höll den i e…[Read more]

Vilken lyx! Förundrat såg och rörde han vid allt han passerade i rummet. Till och med rinnande vatten hade de! Vad var det här för paradis? Inte tänkte han gå miste om det här tillfället, utan tvättade sig noga och tog på sig det rena ombytet, hela tiden utan att släppa det viktiga dokumentet utom synhåll, och tog det genast med sig och gömde ig…[Read more]