Hon var inte riktigt beredd på hans sätt att dra in henne i rummet, så kanske stapplade hon lite medan hon i sin förvåning försökte hänga med åt det håll han styrde henne. Hennes hjärta hoppade kanske över några extra slag när han tryckte upp henne mot dörren och kysste henne och hon kunde inte låta bli att känna sig sådär löjligt varm i hel…[Read more]

Att mannen framför henne inte blev sur gjorde Vésiva lättad. Det var inte första gången hon skulle ha förolämpat en främling. Men… om de inte ville att man skulle le brett eller skratta åt dem, varför grimaserade de då så illa? Hon skakade på huvudet åt sina egna tankar för att sedan lyssna med nyfikenhet och glimrande ögon till hans svar. Efter…[Read more]

Att inte se nyfikenheten i de isblåa ögonen var nästan omöjligt. De nästan lyste om dem. Hostattacken verkade inte beröra mörkeralven allt för mycket. Ingen mat på bordet, så knappast kvävdes hon och inte var hon väl sjuk? Alver tenderade inte att få sjukdom lika lätt som dessa dödliga kryp omkring henne. Fast… Dödliga var väl de också. Odödlig…[Read more]

En del av henne ville skratta åt hans ord, så naiva som de nu var, men det fanns en uppriktighet i dem som, trots att de kanske inte stämde, fick henne att känna sig… Glad. Var det så han såg på henne? Trots att han inte kände henne så var det så han hade en bild av henne, och kanske också hade haft om hennes bror en gång i tiden, och en gång i…[Read more]

Ett flertals sekunder höll Ziyaté kvar sin blick på vinet. Det kändes som minuter och hon kunde känna bådas blickar på henne. Fast hon verkade ha svårt att släppa sina tankar och stillhet. Tills hon försiktigt fuktade sina läppar igen med sin smala tunga, utan att se upp sa hon.

“Jag kunde inte mörda dig heller och jag har inte din fars blod i…[Read more]

Dörren framför henne glider tyst upp en liten bit innan den öppnas precis så mycket att hon kan komma in genom dörren. Men en hand skjuter ut för att snabbt ta tag om hennes krage, dra in henne i rummet, rakt in i hans famn och kyss medan dörren glider igen bakom henne. Mjukt trycker han henne möt dörren medan han kysser Maeve ömt, efter några lån…[Read more]

Yazfein

Han var som en mörkskugga snett bakom mannen, klädd i mörkt lila kläder som nästan skiftade till svart beroende på hur ljuset föll. Leony’s röst verkade lite uppretad och det roade honom lite men samtidigt gav det honom en anledning att skynda på denna lilla frågestund. Så med lätta steg klev han fram bakom mannen, släppte magin som do…[Read more]

“Jag har hittills bara träffat människor, dvärgar och ett troll på min resa. Men det sägs finnas ‘mörkalver'(DROWstill tho), orcher, goblins och havsfolk..” han tog en liten paus han hade säkert missat några men inte ens han kände till alla  “Alver träffade mest då jag studerade det var att tag sedan så..”
Xharinyon funderade ett tag på den sista…[Read more]

Yazfein har med en hand om Maeves följt efter prästinnan mot värdshuset men mitt i ett steg så har hans form ändrats till den mänskliga rådgivare som allt som oftast var vid Leony’s sida. Det fanns inte så mycket för honom att säga och inte svarade han på de små gliringar han fått om hur en spion borde uppträda och inte uppträda. Ibland var en…[Read more]

ARAND FRÅN ELFDELL

Namn: Arand
Kön: Man
Ålder: 31
Längd: 187 cm
Tyngd: 80 kg
Ögonfärg: Gul
Hårfärg: Vit
Födelseort: Elfdell
Folkslag: Människa
Lojalitet: Grå gillet
Civilstånd: Ogift
Biografi
Efter att han blev färdigt utbildad av Grå gillet har han främst rest omkring och utfört uppdrag på olika orter.
Bakgrund
Arand föddes i den lilla byn Elf…[Read more]

Ett litet skratt lämnade Arthion över främlingens frågan, och han skakade på huvudet.
‘Nej, inte till fots, främling.’ sa han och gick med raska steg in i skogen. Redan några steg in kunde man känna hur atmosfären förändrades och att det var som om de steg in i en annan värld. Luften var tjock av magin, som få kände av förutom de som hade en ko…[Read more]

Hon ryckte lite på axlarna åt hans ord, men han hade kanske rätt, han var ju den enda av de två som var skolad. Hon skulle nämligen aldrig bli insläppt i Caras Idhrenin, inte levande i alla fall, eller nå, så levande hon nu var.

”Kanske… Fast å andra sidan så borde jag kanske inte dra till mig mer uppmärksamhet. Att den där mannen med de gula ögo…[Read more]

Izotar såg ned på sina händer, och slöt dem långsamt. Ja, varför inte?
‘Jag vet inte.’ sa han, och höjde blicken för att se på sin mor. ‘Kanske det är blodet av min far i mig, som inte låter mig döda kallt.’ sa han till sist. Han hade inte känt sin far, eller ens träffat honom, men det lilla han hört om honom i hemlighet av Ziyaté hade varit milt…[Read more]

Hon tog an tugga av sin mat innan hon fortsatte. “Vad för slags andra folkslag finns det här? Vad med landskapen?”. Hon tog en pause för att äta och dricka. Hon log mot honom.

Det var inte en lång promenad han var ute efter, snarare mest att sträcka på benen och en chans att lyssna på fler fåglar. De hade börjat vänja sig vid deras närvaro, och han lärde känna dem allt mer. Det var bekvämt att vara runt dem, och han uppsattade det än mer tillsammans med Moira.

“Ni ska se att det ger med sig.” Sade Manfred med självsä…[Read more]

Hans skratt fick hennes flin att bli lite bredare, men det stannade där, blev aldrig riktigt ett skratt, men helt klart på skalan. Han hade ett charmigt skratt som hon uppskattade, särskilt efter det som hänt i Thel Shaen. Om bara inte den där monsterjägaren dykt upp så hade saker kanske gått annorlunda, kanske skulle hon inte ha blivit så nerv…[Read more]

Korp skrattade till, förmodligen det läte han hade som var mest likt hans namne, då det var ett aningen hysteriskt läte. Dock så var det inte mindre genuint för det, för han hade kommit att uppskatta Moiras galghumor allt mer desto längre tid de spenderade ihop. Han skakade lite på huvudet och reste sin oskadda hand för att kamma bak håret ur…[Read more]