Liv
Hon kände vattnet kring dem och såg hur Eira tog sig närmare och strök henne över pannan. Hon mötte hennes blick och ville säga så mycket mer men orden kom inte till henne. Varför kände hon sig plötsligt nervös? Hon hade aldrig kunnat dölja något från Eira. Det var som om kvinnan kunde se sanningen i allt. Se bortom ord och uttryck.
” Int…[Read more]
Erynn såg upp från sin skiss när Yfandes började plocka fram sina böcker. Förvånat höjde hon ett ögonbryn när hon fick beröm, men sa inget direkt. Det var inte ofta någon faktiskt uppskattade hennes arbete, ännu mindre såg fram emot att se det färdigt. Det kändes ovant, nästan obekvämt, men inte på ett dåligt sätt.
När Yfandes lade fram sin…[Read more]
Vattnet var kallt mot huden, men Eira kände det knappt längre. Hennes kropp hade redan vant sig vid temperaturen, och nu var det bara en krispig svalka som omslöt henne, lät henne känna sig lättare än på land. Hon flöt på rygg ett ögonblick, lät vattnet bära henne medan hon stirrade upp mot himlen med solen långsamt började klättra upp över trädto…[Read more]
Liv
Hon gick hand i hand med Eira genom skogen. Fåglarna började stilla vakna och deras sång fyllde tystnaden som uppstått. Inte en obekväm tystnad, men tystnad likväl. Så bröt Eira den med sitt konstaterande, eller fråga. Det var någon av en blandning. Hon undvek hennes blick och hennes brist på svar var väl talande för sig själv.
Hon s…[Read more]
Aeron visste inte vad som väckte honom. En dörr som stängdes? Med en låg suck sträckte han på sig, handen sökande över lakanet. Men där var det tomt. Tyget hade redan svalnat. Långsamt öppnade han ögonen till den tomma sängen bredvid sig.
“Han gick för en stund sedan.” Aeron höjde blicken vid ljudet av den bekanta rösten. I dörröppningen stod…[Read more]
Yfandes kände ett uppspelt rus bland tankarna hennes när Erynn berättade om vad skissen skulle föreställa. Hon förstod inte vad hon såg, annat än det mest grundläggande nu när hon visste vad det var för någonting och hon log stort åt Erynn och tittade sedan ner på skissen igen som klasskamraten fokuserade på. “Du är väldigt duktig! Jag ser…[Read more]
“Det är en mekanisk låsanordning,” mumlade hon, tonfallet neutralt men med en underliggande stolthet över sitt arbete. Trots att hon nonchalant ryckte på axlarna, som om det inte var någonting.
“En prototyp för en självlåsande förvaringskista. Inget magiskt, bara ren mekanik och precision.” fortsatte Erynn medan hon sneglade upp kort, men lät…[Read more]
Yfandes anlände andfådd utanför studierummet och stod stilla några sekunder för att hämta andan efter både den raska takten och hennes ansträngningar till att behärska sina känslor och nervositet och det kändes inte längre som om bröstkorgen hennes hade ett städ på sig. Hon hade sin säck med böcker hängande över axeln och hon klev in, mötte sna…[Read more]
Erynn mötte hennes blick för ett kort ögonblick, noterade hur Yfandes verkade undvika att hålla kvar den för länge. Om hon mindes rätt var väl alltid denna unga kvinna på väg någonstans. Så istället nickade hon.
“En timme.” sa hon kort, som om hon godkände förslaget och med det gick de åt varsitt håll, men kvar fanns en lätt känsla av nyfikenh…[Read more]
Yfandes log brett åt hur enkelt det faktiskt gick. Bara sådär. “Vi kanske kan använda ett av studierummen vid sovsalarna?” Föreslog hon hastigt, det var det enda hon kunde komma på och det kändes ganska rimligt. Väldigt rimligt faktiskt, då det var vad rummen var till för. Att Erynn inte visste hennes namn var inte en tanke som slog Yfandes,…[Read more]
Ambrosina hade varit så uppslukad i sin framfart, så fokuserad på sitt mål att när Ayperos skickade henne flygandes så skakades hela hennes verklighet. För ett ögonblick var hon osäker på vart hon var och vad hon hade hållit på med, innan hennes mor plötsligt stod över henne och omgivningens pusselbitar började passa ihop igen. Hon reste på sig m…[Read more]
Som vanligt hade inte Erynn lagt någon större vikt på att lyssna på vad som sades på lektionen utan hade suttit och skissat vidare på ett annat arbete. Något som faktiskt skulle kunna göra något praktiskt, utan magi och genvägar. När väl timmen var slut, blev hon förvånad när någon tilltalade henne och höjde sitt mörka ögonbryn som stod i kontras…[Read more]
Yfandes ryckte till när professorn sa hennes namn och hon tittade upp från sina anteckningar. Vad hade han sagt? Vad var frågan? Hennes bleka kinder rodnade när hon dröjde på tok för länge med att ge ett svar och hennes omgivning började fnittra åt henne. Hon hade som vanligt inte lyssnat, för det fanns inte riktigt någonting kvar för henne att lä…[Read more]
Stilla vandrade Eira vid Livs sida, att väsnas på det sättet som hon gjorde var inte riktigt enligt hennes natur. Nej, betrakta och analysera i stillhet. Ingripa vid behov eller i sista stund. Fast ändå fanns där ett leende på läpparna som nådde upp till ögonen där hon hade blicken på sin väninna.
“Du ska ge dig av.” konstaterade hon till slut. I…[Read more]
Elian drog filten tätare omkring sig och stirrade ut genom fönstret, betraktade hur regndropparna rann längs glaset i slingrande spår. Det var sista dagen innan allt skulle återgå till det normala – eller åtminstone så normalt som saker kunde bli efter den senaste veckan. Imorgon skulle föreläsningarna börja igen, korridorerna på universitet…[Read more]
Liv
Hon väntade otåligt utanför långhuset. Än låg dimman tät över marken, som en ljus och våt filt över världen.
Solen hade inte hunnit titta över horisonten än men den var ack så nära. Nattens mörker var inte fullt lika djup och tryckande. Eller så var det Eira som skingrat hennes mörkaste tankar som gjorde att världen såg lite ljusare ut?
Aeron hade slutit ögonen, men öppnade dem genast igen när Elian sa hans namn. Ett leende spred sig på hans läppar vid de mjuka orden, och hans blick följde konturerna av Elians ansikte när han vände sig bort. Någonting inom honom knöt sig – en varm, behaglig känsla som spred sig genom bröstet vid de ord som sedan lämnade Elian.
Långsa…[Read more]
Tath’nel kunde fortfarande känna ilskan som en skarp egg i bröstet, en dolk han vägrat släppa men som låg och pulserade inom honom. Han borde vara lättad, borde känna sig triumferande över hur de hanterat Velaedrion, men det var han inte. För han visste inte. Visste inte hur nära han varit att bli avslöjad. Eller hur djupt högalven hade grävt, h…[Read more]
Nenya stod i stormens öga, mitt i kaoset av eld, skrik och blod. Värmen från de annalkande lågorna kunde hon känna, men det var ingenting i jämförelse med den inre elden som brann inom henne. Hon kände hur Isra höll henne fast, kände Ayperos ord rista sig in i hennes sinne som en påminnelse om allt hon varit, allt hon en gång trott på. Hans rö…[Read more]
Plötsligt spelade det ingen roll vad han hade fått tag i för kläder. Ytterst lite spelade roll när han frös fast där han stod, efter att betryggande ha lagt ena handen om Nasrins sida, som om han ville hålla om henne men hindrats av de ord hon spillde ur sig. Hans ögon vidgades en aning där han stirrade på henne, och namnet på hennes farbror eka…[Read more]