Hon drog på munnen något i kanske vad som kunde tolkas som ett medhåll då han med ett smått ironiskt tonfall talade om – en ensam man och en ensam kvinna – . Ja kanske höll hon med om det komiska i det hela. Men hon trodde trots allt på öden och dagar av ensamhet för att sedan stöta på honom och en värmande eld.. om inte det var ödet så visste ho…[Read more]

Lara 

Gårdagen hade varit en spektakulär händelse av pinsamheter och klumpighet. Inte från hennes sida, aldrig från hennes sida utan som vanligt från hennes tvilling. Så hade det alltid varit och hon hade mer än en gång funderat över om det allvarligt rådde en klumpedunsförbannelse över hennes tvillingsyster. Men gårdagen måste ändå tagit någo…[Read more]

Blicken flackade mellan såret på hans arm och Nasrins ansikte som kläddes av ljuset från de dansande lågorna. När han anade tvekan i hennes gröna ögon föll luften sakta ur honom i takt med att han förstod att de inte skulle komma vidare denna kväll. Förbannat. Han skulle aldrig sagt det där ordet. Fri. Hade hon någonsin varit fri? Skulle hon nå…[Read more]

Bain stelnade till när Aliennas varma hand placerades ovanpå hans, men snart nog fick hennes energier grepp och han kunde långsamt slappna av. Axlarna sänktes och blicken svepte mellan de båda för att landa på hennes väna ansikte. Det kändes som att hennes ljusa energi susat in, men mött hans sjudande mörker likt en vägg. Likt droppar av bläck i…[Read more]

‘’Ensam man på heden och en ensam kvinna på heden’’ svarade han henne bara lungt som om han fann någon djup ironi i det ‘’Säg mig, vad tror du ger en man skäl till att rida över stäppen ‘’ för de fanns många skäl, många skäl som hon inte skulle fråga om som sändebud från vojovden eller en desperat man sökande efter hämnd medveten om att han inte…[Read more]

Hon såg honom dricka av hennes dryck och hon åt av hennes bröd. ” Så Yaro från Hranice klanen hur kommer det sig att du rider ensam över stäppen? Jag har inte sett till några andra på dagar inte heller några spår”. Frågan var inte misstänksamt ställd eller ondsint på något vis snarare sakliga. Hon sträckte lite på sig och rullade axlarna  för att…[Read more]

Hon får ett kort leende, en bister man eller så var det bara bistra tider som rådde med stormen kring dem ‘’Min eld är vår för denna natt’’ förkunnar han med en låg mjuk stämma ‘’ och mit namn är Yaro from Hranice klanen ‘’ svarade han henne innan han tog emot drycken som hon delade med honom och drack en av det ljuva honung vinet som smakade…[Read more]

Hon såg hur han iakttog henne under tystnad. Vid hennes ord gav han henne inget svar på tal men han tvekade inte heller i sin handling och hon såg det utsträckta brödet. Hon tvekade inte heller när hon mottog det och höjde det lätt till pannan innan hon bröt en bit av brödet och sträckte ut det till honom. En gest på vänskap och tillit i stu…[Read more]

Han nickade åt hennes ord när hon klev och hukade framför brasan till ljudet av den ylande vinden utanför som verkade tillta. De var bergen som ylade och snart skulle den fuktiga havsluften som svepte in landskapet i en dimma som kunde krypa enda in märgen på en med is. Landskapet skulle frysa till och drivor av snö skulle klä det, en vacker…[Read more]

Gerda betraktade Fredryls utsträckta arm med en blandning av nyfikenhet och skepsis. Hon lade händerna på höfterna och lyfte ena ögonbrynet, som om hon övervägde om hon skulle ta hans erbjudande eller låta det hänga i luften för att visa att hon inte var en som så lätt köpte sig in i någons charm. Hennes gröna ögon glittrade av det där retsamma dr…[Read more]

Hans blick hade fastnat på henne, hennes röda hår, hennes ögon, hennes läppar som rörde sig. Ord kom ur henne, men på något vis hade han svårt att fokusera på dess innehåll, snarare än att bara lyssna på tonen som kändes så mild här i den karga kylan i Utgård.

Asgeir vred sig i sadeln, som för att hitta en bekvämare position, men sadeln, som sn…[Read more]

Heden. Folkets födelseplats och Folkets död. Men inte idag, inte i ett oväder som denna. Hon hade stannat upp  i skrevans öppning och höll upp händerna något och visade främlingen sina handflator. Hon ville inte främlingen något illa hon ville bara ha värmen som hans eld tillhandahöll. De mörka ögonen studerade honom allvarligt. Hon verkade inte v…[Read more]

Ranghildr stannade upp när Fredryls ord nådde henne, den kalla luften bet svagt mot hennes kinder när hon sakta vände sig om. Hennes blick var vaksam, men det låg också en antydan till lekfullhet i dem, som om hon vägde hans ord med en blandning av nyfikenhet och förundran.

“En örn som försöker vara en korp…” upprepade hon med en låg, nästan me…[Read more]

Caspian stod kvar, högtidlig och stilla, men hans grepp om svärdets fäste hårdnade. Garnisonsmästarens ord ekade genom torget, starka och självsäkra, och fick publiken att mullra av reaktioner som på samma sätt ekade i hans sinne. Skratt, visslingar och ett par rop fyllde luften, och allt detta drunknade i Caspians öron. Publiken gled långsamt…[Read more]

Nasrin sträckte på sig när han påminde henne om vad minnet behövde innehålla, och hon lyssnade uppmärksamt när han började berätta om sitt eget. En liten rynka formades mellan hennes ögonbryn när han nämnde sin ålder då, som om det var ett lågt tal jämfört med nu. Utan att ens vara medveten om det granskade hon honom skeptiskt. Hon måste ha hört…[Read more]

Zaahl studerade Nasrin med ett lugn som lade sig likt ett hölje över honom, om så endast för att ge henne utrymme att finna ro nog för uppgiften. Han hade bara ryckt på ena axeln med ett avfärdande fnys när hon påstått att det var onödigt av honom att skära upp huden. Han såg det inte så. Lyckligtvis verkade inte själva blodet bry henne värst my…[Read more]

När hans leende växte gjorde även hennes det och ett litet roat skratt undslapp hennes läppar. Hans ord hade något både charmigt och absurt över sig, och hon sänkte blicken till pläden medan hon funderade över vad som kunde vara sant och vad som var överdrift. Egentligen spelade det ingen roll, tanken roade henne oavsett vilket, och efter de s…[Read more]

Ett svagt leende skymtade i mungiporna när Zaahl kvickt vände på kaninen, för att slippa bli bränd av lågorna omkring. Leendet kom dock inte från den härliga doften av mat på gång, eller den fridfulla tystnaden i öknen – utan för att han kände hennes blickar på sig. Han drog ned ärmen igen och satte sig bekvämt med armarna lutandes lojt mot sina n…[Read more]