Orken som hade stått och torkat glas med sina grova händer. En stressande åsyn, med tanke på hennes stora, klumpiga händer kring de delikata glasen. Det var inte första gången som hon hade förstört glasen. Åt Faegrims ord grimaserade hon lätt. Så länge han betalade skulle väl allt vara frid och fröjd. Fast Faegrim brukade ha pengar, annars hade ho…[Read more]

Tröttheten och smärtan inuti hennes kropp var svår att skaka av sig och fokusera på någon annan där. Istället för att svara letade hon upp Sloans hand för att trycka den lätt som för att visa honom tacksamhet och att hon levde. För att sedan dra ett rosslande andetag. Fortfarande med tankarna virvlande i hennes huvud. Vilka hade överlevt? El…[Read more]

Verena kom sakta ridandes på en haltande häst – hennes egen häst den här gången. De hade lyckligtvis hittat varandra under natten. Hennes ansikte var gravallvarligt och hårt. Ögonen var rödgråtna och tårarna hade skurit genom blodet som täckte hennes ansikte i långa fläckiga stråk. Även hennes vita hår var delvis färgat rött och stora fläckar av…[Read more]

Haera
Hästen kastade sig iväg, den började genast galoppera. Haera slängde sig runt hästens hals för att ens ha en chans att stanna kvar på hästryggen. Fartvinden kändes mot hennes ansikte som en smekning, men fick hennes öron att tåras. Prisjägarna som lämnat Den Tysta Trumman och börjat samlas på gårdsplanen utanför, kastade sig åt sidan för att…[Read more]

Nä Bastain jobbade väldigt annorlunda i jämförelse mot henne, bra eller dåligt kunde hon själv inte avgöra men de hade också otroligt olika förutsättningar. Hon skulle till att börja berätta innan en kvinna kom in joggandes med kartor men det var hennes ord som fick henne att bli mer intresserad, dock låtsades hon som om det var kartorna hon…[Read more]

Bastian hejdade sig i sin rörelse och stannade upp med en vindruva i handen och öppen mun. Vad sa hon precis? Han bara stirrade på Izana. Hänga upp dem nakna i ett träd? Något sade honom att för henne var det dessutom ganska milt.

“Eh…” var allt han fick ur sig. Tack och lov bröt Bern igenom tystnaden. Bastian bara tittade på henne som om hon v…[Read more]

Bain knep ihop ena ögat i smärta när Aenya klappade honom på axeln. Han kände sig totalt mörbultad. Ändå mådde han gott av sin storasysters uppskattning och log. Något vagt nickade han åt hennes uppmaning och följde sedan Agaroths blick mot två figurer. Det var någonting speciellt med dem. De stack ut från de andra. Bain kunde inte sätta fingret…[Read more]

Ambrosina skrattade och skakade på huvudet. “Vem tycker inte om sömn? Jag tycker bara inte om drömmarna. Dessutom finns det på tok för mycket att göra i vår värld för att jag ska sova bort min tid.” Hon gick över till ett av skåpen mot väggen och började söka igenom det, bläddrande mellan galgarna som bar en stor variation av kläder.

“Om v…[Read more]

Agaroth vände blicken mot alverna som stod samlade och hade betraktat striden. Hon var inte säker på om det berodde på skadorna, eller om det var en följd av Bains magi, men de barriärer hon så noga byggt upp hade som det verkade tagit skada. Inte nog med att hon var känsligare för känslorna som pågick omkring henne, men hon registrera…[Read more]

Sloan gav ifrån sig ett frustrerat läte då Vinga redan var på väg vidare i sin drakskepnad – han och Verona något utanför stridens hetta. Detta var inte bra, trupperna – som han inte brydde sig allt för mycket om – hade förlorat sin befälhavare på grund av Vingas emotionella beslut. Om de hade haft dåliga chanser förr hade det minsann sämre sådana…[Read more]

Tanken på att föredra att flyga framför en hästrygg eller sina fötter… Det var en märklig och onaturlig sak för mörkeralven. Även om han inte riktigt var vän med hästar heller. Stora bestar som inte riktigt var… lika nätta och smidiga som han hoppas på. För inte var det så att han skulle kunna vara en dålig ryttare. Han öppnade munnen…[Read more]

Storögt hade Ter’ath sett på striden. Lite som ett litet barn som fastnat för något nytt och underbart. Kanske också för att mörkret skrämde honom. Mer än vad han ville erkänna. Lika mörkt som ögonen som han såg i varje skugga. Men mitt i mörkret fanns ett ljus trots allt, hans Agaroth. Eller inte skulle han kunna säga hans… Bara tanken på det…[Read more]

Lia tittade över bardisken och såg en person hon gissade var en ork, hon hade aldrig sett en själv förut, men hade hört historier när hon var barn. Orken verkade bara barterndern, baserat på hennes placering bakom baren, vilket gick helt emot det Lia hade hört som barn, även om lappen över ögat hintade om ett mer våldsamt förflutet. Lias hand gi…[Read more]

Hans kropp, hans förjävligt läckra kropp som skulle bli hennes undergång, var alltid lika perfekt oavsett. Hon ville låta sina läppar och tänder få smaka på den där kroppen som troligen aldrig skulle kunna släcka den törst som nu väckts inom henne. Den törst som ville bara slita hela världen i bitar bara hon kunde få smaka på lite mer. Det var en…[Read more]

Kellan lyssnade på Tandors hotfulla ord med ett lugn som försökte dölja nervositeten inom honom. Han kände tyngden av situationen och förstod att hans kommentarer hade irriterat Tandor på ett farligt sätt. Men han visste också att han inte kunde visa något tecken på rädsla.

“Du har fel, Tandor,” svarade Kellan med en fast röst, försökte låt…[Read more]

Aenya lyssnade på kommentarerna hon g av Bain, armarna i kors i koncentration. Hon var ingen magiker, men hon förstod tillräckligt mycket ändå för att kunna använda sig av Agaroths bedömning. Det var inte svårt att se att Bain tagit några risker som var värda att kritisera och förfina, men man kunde alltid förbättra sig. Speciellt orden om mörk…[Read more]

Blicken var på striden nedanför hennes klor. Ett tag cirkulerade hon över fältet. Vart skulle vara det bästa att börja? Kaoset nedanför var svårt att riktigt greppa. Det fanns flera utfall, men vart som skulle vara det bästa att börja på var en svår nöt att knäcka. Förstås var det inte svårt att se att deras kompani fortfarande var i underläge…[Read more]

“Jag låter som jag behöver låta,” Började hon på Kaldrländska, för att sedan fortsätta på det Iselemska språket. “Men jag skulle gissa att jag inte är härifrån. Jag ber om ursäkt att jag inte har bättre svar åt dig.” Hon gav henne ett leende och klev upp från sin sits, lämnande svärdet lutande mot stenen för att sedan gå ut ur skuggan och in i sol…[Read more]

Ännu en gång verkade Nenya nästan bli överrumplad av hennes energi som såg ut att vara utan slut. Ibland var det nästan svårt att följa med i meningarna som verkade vara utan slut. Fast någonstans kändes det… skönt och uppfriskande. Allting verkade hon nästan ha en lösning på. Även fast det mesta verkade vara med magi, fann hon sin nyfikenhet…[Read more]

Lite förvånad blev Sera, då svaret kom på iselemska. För artigheternas skull hade hon förstås börjat på det allmänna språket. Det verkade vara utan dialekt med. Något som förvånad Sera mer än vad hon ville erkänna. Trots allt såg hon kaldrländsk ut.

“Eh ja. Väldigt nära.” erkände hon, fortfarande sa allting emot henne att erkänna det. Fast en…[Read more]