Till en början fanns en viss förvåning i ansiktet, förvåning över att han redan visste saker som inte sagts högt mellan dem men samtidigt en lättnad av att han inte behövde bearbeta allt här och nu. Förvåningen övergick sakta till något ömt, varmt och skört för att i slutet av hans ord vara mer plågade över allt vad detta faktiskt innebar.…[Read more]

Bastian såg på henne med förståelse i sina ögon. Han var varken chockad eller tillbakadragen av hennes ord. I stället fanns där bara ömhet för vad hon utsatts för – vad visroyen tagit ifrån henne. Inom honom glödde vreden, redo att ta livet av den man som skadat hans kärlek, men här och nu var han bara hennes stöttepelare. Försiktigt strök…[Read more]

Ja, tack och lov för all mat och deras två rådgivare som följde med. Hade de inte lyckats få med sig dessa hade hela expeditionen känts dödsdömd. Visst hade de andra fyra motivationen och Gerda var kanske livet överflödig ihop med de andra kvinnornas färdigheter – men det var en trygghet. Med tanke på vart de befann sig och vart de skulle behövd…[Read more]

Ise nickade tacksamt till Gerda för elden, det skulle bli skönt att slippa sitta vakt i kallt mörker. Medan de andra gjorde sig redo för att sova, följde Gerda upp Abbes uttalande om första vakten med att hon och Vidar i så fall tar andra och tvillingarna tar sista. Ise nickade instämmande, det kändes rimligt att Odd skulle slippa vakt idag. Re…[Read more]

Rhig var lite tveksam till Renn på grund av hennes skarpa blick. Det hade hon alltid varit men särskilt nu. Hon förstod inte riktigt varför hon fått detta stora ansvar av hövdingafrun. Det fanns mer lämpade personer i Barastar för positionen. Visst var Renn en vän till hennes föräldrar och Rhig var hård som sten men hon var ung. Dessutom ha…[Read more]

Abbe såg på när de andra började sätta upp lägret. Han hjälpte dem att packa av de två jakarna som var belamrade med så mycket packning att han undrade hur de lyckades röra sig så smidigt i bergen. Djuren knöts fast vid varsitt träd, fick en skopa säd att äta innan de började nibbla i sig av de knappt levande grästuvorna. Då och då lyfte han blic…[Read more]

Nästan innan Rhig hade hunnit svara, eller för den delen öppna dörren, hade Renn börjat röra sig vidare. Det verkade ständigt finnas ett svagt leende där på hennes läppar. Även om det inte gick upp till ögonen, allvarliga som de vanligtvis var och stränga. Snabbt nickade hon åt den yngre kvinnans svar. Utan att riktigt låta sin uppmärksamhet…[Read more]

Rhig vred på sig och ryckte till när hon hörde sitt namn. Hennes ansikte speglade hur tafatt hon kände sig, något utom sitt element här i det kontorsliknande rummet. En viss oro över att detta var hennes öde flimrade för hennes blick. Att sitta bakom ett skrivbord… Om så var fallet kunde hon lika gärna bege sig hem direkt. Givetvis var hon smar…[Read more]

Deras färd hade tagit dom ner för de snöbekledda bergstopparna, genom en vacker skog klädd i höstfärger. Skogen hade sakta glesnat och dött av medan de passerade gränsen in i Tharmad. Ise skruvade olustigt på sig när Abbe stannade till en bit längre fram och började diskutera med den äldre kvinnan.

Hon gjorde en mental notering om att fråga gu…[Read more]

Desto mer tid hon fick med Bastian, desto mer insåg hon allt mer hur lika de egentligen kunde vara på vissa ställen. Problemet lite var att de verkade välja de vägar som kunde äta upp dem inifrån och ut. Hon borde välja att inte utsätta sig för fara längre och han borde välja att inte hålla henne nära på stridafältet men ändå var de själviska i na…[Read more]

Izanas ord fick en lättad med tung suck att lämna Bastian. Luften gick ur honom lite men på ett behagligt sätt. Han kunde redan föreställa sig hur deras liv skulle se ut när allt det här var över; hur de kunde ta det lugnt och spendera tid tillsammans utan att det kändes som att man behövde skynda sig. Varje minut där de försökte njuta eller v…[Read more]

I rummet, som verkade vara någon blandning av ett kontor och sällskapsrum, tittade Renn upp från sitt skrivbord. Det låg en del papper där framför henne, signerade med ett enkelt R. Trots allt var hon bland de få som kunde skriva och läsa där. En vacker vit vargpäls mantel höll henne varm och var en vacker kontrast till det röda håret som nästan s…[Read more]

Inte hade hon trott att det skulle vara så skönt att bli uppassad på detta viset, känna hur han med sådan varsamhet och ömhet tvättade henne rent, fick huden att åter igen komma tillbaka till sin lyster. Detta skulle han få göra fler gånger i framtiden om tillfället gavs. Det gjorde på något sätt allt tungt lite enklare att prata om, som om de…[Read more]

Det var en viss lättnad i hjärtat att se hur blodet på hennes kropp sköljdes bort under hans löddriga trasa. Trots sina grova händer var han oerhört varsam och mjuk när han sakta gnuggade bort fläckarna från deras våldsamma strid och tortyren hon tvingats utstå. Dock smärtade synen av det hela tiden och man behövde inte direkt vara någon form av…[Read more]

Ett bad var nog troligen något de båda behövde, både tvätta rent deras kroppar och själar. De hade mycket osagt, mycket hon inte tänkte riva i än men tillräckligt för att de skulle kunna fokusera på allt som kommer ske framöver. När han började att klä av sig fick hon hålla andan och försöka hålla sina sinnen lugna, med blicken mer sneglade mot h…[Read more]

Synen av Izanas nakna kropp hade kunnat ha en berusande effekt på Bastian om det inte vore för att hans blick drogs mot de skador hon blivit utsatt för. De långa märkena över hennes rygg, nätt och jämt stängda sår, efter den hemska piskans slag fick det att vridas i magen på honom. Att se dem påminde honom om det hemska hon behövt utstå och vi…[Read more]

Lite förvånat kände hon Verenas huvud mot sin axel och hon lade hastigt sina armar omkring henne för att hålla henne hårt en stund. Helt i tystnad. Mjukt lät hon sedan sina händer stryka hennes rygg medan hon funderade på vad hon skulle säga. Vad fanns det ens för ord som kunde göra någonting bättre?

“Det är få…” hummade Vinga, ett simpelt kon…[Read more]

Det var riktigt skönt att få vila lite, ha Gork bredvid sig och bara njuta av värmen som än låg kvar i luften. Några fåglar kvittrade lite längre bort, obrydd över de två orker som låg nu i gräset med tunga andetag. Gork hade rätt i att de behövde leta ett vattendrag istället för att slå läger här och bara tanken på att  behöva gå längre var…[Read more]