En viss del av oron släppte när hon försäkrade honom att hon sänt efter en helare. Fullt avslappnad skulle han nog inte bli förrän hennes arm var återställd och farbrödernas aska ströddes i vinden – eller hur människorna nu än valde att säga farväl till sina döda. Men istället för att grubbla över det lät han sig själv skratta till och se på saxen…[Read more]
Nasin nickade åt hans ord medan hon letade i lådorna. Hon skulle precis till att säga något när Zaahl istället vände uppmärksamheten till märket om hennes handled. Det fick henne att stanna upp i sitt letande och vända blicken till honom.
“Zaahl, jag—” Hon hejdade sig själv när han försiktigt la handen om hennes handled. Blicken vandrade m…[Read more]
Jezeral lät tystnaden växa mellan dem ett ögonblick, som om varje sekund vägde något mer nu än tidigare. Hans blick låg kvar på Joij, granskande och analytisk.
“Så. En människa. Inte magisk nog att få ditt blod att varna dig, men ändå värdefull nog att få en drakes vrede.” Han sneglade mot skyn, där dimslöjorna fortfarande dröjde som en efters…[Read more]
Faegrim såg från den ena till den andra, den blyge Finn som såg ut att vilja sjunka genom golvbrädorna, Kathryn som nästan sprudlade av nervös energi, och Tussie som betraktade dem med sitt roade trollska lugn. Han höjde sitt glas, log snett och försökte dämpa det tryckta ögonblicket med en gnutta munterhet.
“Se där! Nu har vi hela sällskapet sa…[Read more]
Ännu en gång skrattade hon till, det var svårt att inte riktigt finna drakens reaktion humoristiskt. Som om hon skulle kunna slänga en sådan sötnos in i en gryta och äta? Dessutom såg inte direkt fjällen så goda ut. Fast hon hade hört hur andra folk åt ormar och andra liknande djur…
“Det ordnar sig säkert. Men ja, pengar är väl… något…[Read more]
Det var kanske något roande med de två ledande alvkvinnorna med sina röda hår, som kom överens om nästa steg i vad det nu än var som var på gång. Aenyas gröna ögon såg på Sercenasse som stolt rörde sig iväg för att förbereda för det som skulle kunna bli en ödesdiger träff senare.
“Camthalion… Bror…” sa hon och drog lätt efter andan, ett sva…[Read more]
Att vila var lättare sagt än gjort. Ett tag hade hon vridit och vänt sig i sin säng. Nå, att kalla det säng kanske var en överdrift… men den lilla filt som hon kallat säng för några månader nu. Eller började det bli år nu? Hon hade slutat räkna. Den klarblåa blicken letade sig upp till tältets tak. Tankarna vandrade mot de olika utfallen imorgo…[Read more]
Arand stapplade vidare, något förvirrad i sin egen utmattning efter vad han gjort. Någonstans var han meveten om att allt blod och kaos hade fått sin gnista i hans agerande. Sådant fick en enkelt att undra om ens val varit rätt eller fel. Blodet bultade i tinningarna, som om varje steg pumpade gift rakt in i skallen och ut i kroppen. Brygden han t…[Read more]
Zaahl sprack upp i ett leende när hon utbrast hans namn, men när han tog in synen av henne falnade leendet i stillsam häpnad. Även om oasen och Nasrins hem var fantastiska att beskåda bleknade de ändå i jämförelse med hennes gestalt. Hans ögon följde hur klänningen flöt över hennes kropp, för att sedan se upp i det välbekanta, nu rentvättade ans…[Read more]
Nasrin var lika obekväm med Osmans närvaro som Zaahl. Farbrodern hade alltid varit en intrigmakare, och det kunde mycket väl vara till honom männen hon rest med var lojala. Att det var han som gett order att ha ihjäl henne. Oavsett vad, var hans närvaro illavarslande. Med största sannolikhet hade även han satt sina planer i rullning. Hon önskade…[Read more]
Dastan drog in ett djupt andetag och lät blicken vila på Sera en stund innan han nickade, beslutsamheten redan återvänd i hans hållning. “Jag behöver tala med Rakhim och de övriga befälhavarna,” sade han till slut, rösten låg men stadig. “De måste förstå vad som väntar och vara redo att agera utan tvekan. Innan gryning kommer de i sin tur se til…[Read more]
“Aldrig vara för varsam.” fnös Sera, som om hon inte riktigt höll med i det. Trots allt var de bara tre av dem här. Nå synliga förstås, kanske var det någon som gömde sig nedgrävd i sanden. Inte för att hon riktigt trodde det och hon suckade lite tungt över hans ord till slut.
“Jaja, jag fattar vad du menar.” erkände hon till slut och blåste u…[Read more]
Dastan drog lite på munnen åt hennes utbrott, som om han försökte dölja ett skratt men inte riktigt lyckades. “Stövelmaskar, hm? Det var nytt.” sade han lågt och skakade på huvudet. “Jag trodde det var därför du hade en general?” Fortsatte han med en något retsam ton och ryckte skämtsamt på axlarna.
Han rätade på rygg med händerna korsade framf…[Read more]
“Kanske för enkelt då…” hummade Sera för att rynka på ögonbrynen när hon såg Rakhim gå lika snabbt som han kom utan någon större förklaring åt henne själv. Lite irriterat gjorde hon en gest framför sig när väl mannen hade lämnade de två ensamma igen.
“Vid alla jävla stövelmaskar, du kan inte inkludera mig i allt och sedan exkludera mig i det…[Read more]
Zaahl lade handen över hjärtat och bugade sig en aning för Nasrins far när han blev presenterad. Det var dock svårt, för att inte säga omöjligt, att dölja skepsisen mot Osman. Nåja, Zaahl hade fått ett namn på farbrodern, medan denne gott fick söka Zaahls namn på annat håll. Nasrin var allt för vänlig i hur hon presenterade honom, som om han endas…[Read more]
Dastan skrockade kort åt hennes kommentar. “Allt jag hör är ursäkter,” svarade han lätt med ett snett leende. Sedan nickade han långsamt medan hon talade, som om han fäste varje ord på ett osynligt ark för framtida bruk. Ett dämpat, uppskattande ljud lämnade hans bröst — inte riktigt ett skratt, mer ett tecken på att han gillade hur hon tänkte.
Jökel stod först alldeles stilla, blicken hård och vaksam. Det tog ett ögonblick innan hennes ord riktigt nådde honom.
Hans hals spändes, men han försökte andas lugnt, djupt.
“Inte… nu,” upprepade han tyst, nästan för sig själv, innan han skakade på huvudet och försökte rätta till hållningen, som om han försökte minnas hur stor han borde se u…[Read more]
Tyngden av fingret på hennes panna och berömmet fick henne att besvara det svaga leendet men det var inte svårt att se att bakom leendet fanns fortfarande någon som arbetade vidare på sin idé. Hon fnös lite lätt åt hans uppmaning åt henne att fortsätta och korsade sina armar.
“Ska jag behöva hitta på allt? Är det inte därför jag har en general?…[Read more]
Tiden stod still för vad som kände som en evighet men säkert inte var mer än några sekunder. Vem visste vad en krabat som denne kunde få för sig? Istället var det som Eili själv var monstret och hon spärrade upp ögonen för att hålla upp sina händer framför sig och skratta.
“Nejnej…! Inte nu, jag trodde bara du var ett vanligt ägg… Eller j…[Read more]
Jökel såg på henne länge, stilla. Hennes skratt fick honom att röra på huvudet som om han försökte förstå ett språk han glömt.
“Du trodde att jag var… föda?” frågade han slutligen, med en svag, nästan förbryllad rynkning över nosryggen. “En måltid.”
Det kom inget väsande, ingen ilska, bara ett långsamt, djupt andetag som fick en frusen lu…[Read more]