Hans tålamod var slut. Väntan på rätt tillfälle att strida ut ur portarna var inte riktigt där..
Men önskan att vältra sig våld och vansinne tog över Turins sinne, och en längtan att hacka Ulvarna i bitar. En längtan som han länge burit. I åratal hade han bidat sin tid, lyssnat på orakel och följt de tecken som gudarna lämnat åt honom att följa.…[Read more]

Jökel satt tyst, blicklös, medan regnet piskade mot taket och vinden viskade. Hans fjäll lystes inte längre upp av blixten, de låg mer som skuggor.

“Min stam… vi följde inte döpta år, månader, inte dagar. Det fanns några som lyssnade på isens rörelse.”

Ett suck kunde höras. “Detta betyder antagligen att mitt berg inte blir så lätt att finna ..…[Read more]

Orden som kom ifrån draken förvirrade Elli mer. Is förstås, fanns det ibland till och med i Spillerhamn. Men aldrig hade hon sett något som denna där. Om de inte gömde sig förstås. Men någon skulle väl sett dem? Hon rynkade lätt på ögonbrynen.

“Åh… Jag… jag trodde du var en skimrande sten, eller metall som jag kunde få pengar av.” skrattade…[Read more]

Det låg något sjudande i frågan Eili ställde. Som när glöd i kallt kol som blossar till liv. I ett andetag kom mycket att säga tillbaka från en evighet som ett ägg. Otänkandes och kall.

Han låg stilla en stund, och isen i hans fjäll knäppte svagt som när ett fruset hav rör sig under månen. När han till sist talade, så reste han sig till alla fyr…[Read more]

“Jag är säker på att ni kommer ta väl hand om den, lilla drakling.” Hon nickar uppmuntrande som om hon försäkrar Tegwen att boken är till för att användas.

“Fjäll av din sort absolut användas i diverse brygder. Det finns med all säkerhet ett och annat recept där du kan utnyttja dina egna resurser!”

Hon går mot kristallen med släpande steg…[Read more]

Ett lågt skrockande lämnade farbrodern åt Zaahls kommentar, och hans ögon glimmrade till av intrig och fascination. Han la huvudet en aning på sned och drog fundersamt ett finger över det gråa skägget samtidigt som han studerade Zaahl med förnyat intresse.

“Och vart är det du kommer ifrån?” frågade han. Något svar skulle Zaahl inte hinna ge, f…[Read more]

Timmarna kunde inte flyta långsammare. Varje ögonblick var för långt för att gå utan hjälp till Nasrin. Zaahl gjorde allt i sin makt för att dölja oron som låg likt en osagt mening i hans ögon, i synnerhet eftersom han själv inte hade velat ha ömkan när inget fanns att göra. Bättre att kämpa sig igenom den nödvändiga tiden. Men han tänkte inte ge…[Read more]

Nasrin tog en titt ned på sin arm och axel när Zaahl skurit upp ärmen och blottat hennes hud. En liten titt var tillräckligt för att det skulle vända sig i magen och hon drog hastigt efter andan. Hennes blick sökte sig till Zaahls ansikte, där den också förblev då han använde soltopasen. Det lugnade henne, i vart fall till en början. Men när rynk…[Read more]

Tegwen ser fascinerad ut när det plötsligt blev så mycket mer liv i alven, vad hände där. Hade hon sagt något som lockade fram något hos henne, men så är det böcker som kommer i rörelse, vad är det hon gjorde. Det var märklig magi? Fast hade hon inte kunnat förflytta sig över lång distans, var det samma som fick böckerna att komma till liv.
Hon ha…[Read more]

En liten kort stund verkar hennes lite mer allvarliga och nervösa uppsyn som bortblåst när hunden skuttade mot henne. Svagt log hon för att stryka dess päls, lite kliande bakom öronen där. För att hålla bort sitt huvud så att den inte skulle nå henne med sin blöta tunga.  Någonstans kändes det bättre att veta att Atlen åtminstone inte var så ensa…[Read more]

“Tills deras skulder blir enorma nog att de blir bittra.” Predikar han som att han visste för väl vad det lokala hänget beter sig. Gnyendet från hunden bryter tystnaden som gör sig påmind och Atlen muttrar något i stil med “Kör till.” Hunden gläfsar glatt och skyttar mot Ves i hopp om att få sig raggiga päls klappad.

“Så… livet. Hur har du det?…[Read more]

Tussie höjde ögonbrynet lite roat åt ungdomarna som steg in för att ta tag i vinglaset som hon fick av Faegrim.
“Angenämnt Finn.” sa hon kort och drog täcket lite närmare sig.

Finn harklade sig lite obekvämt fortfarande och svepte nästintill vinet som han fick samtidigt som han höll glaset krampaktigt kvar i sin hand.
“Eh… hej!”

Hundens skall hade fått Vesiva att backa undan lite, som om hon inte riktigt var säker på om det var rätt dörr hon hade fått ändå. När dörren öppnades möttes deras blickar och för ett kort ögonblick var hon osäker på om det faktiskt var hennes bror. Men nog fanns han där, under alla muskler och annat han hade fått tag i.

Hon steg innanför dör…[Read more]

Ett skall ekar från från Atlens rum och hans mummel tystar hundens glädjerop. Med tunga steg närmar han sig dörren och stannar precis framför den. Han blickar upp på de tecknade bilder av sitt hem som klär porten till utsidan innan han tillslut suckar och öppnar dörren.

Framför Ves står han i sin fulla ‘prakt’. Lika lång med så mycket bredar…[Read more]

“Alkemiii~ skrålar hon i sjungande form när en ofantligt dammig bok skjuter upp från högen. “Inte på alviska så klart! Kanske inte drakarnas heller. Vi tar något mer lättläst men med avancerade formler din käraste Sylmirs egna verk.” Den ensamma boken faller ner tillbaka till sin dammiga ensamhet och istället flyger en väldekorerad bok fram i dess…[Read more]

Snart nog får Vesíva en glimt av namnet, Silverklang och styrde sina steg ivrigt. Hjärtat slog något hårdare när hon fick syn på figuren i fönstret. Efter att fått rumsnumret av värdshusvärden knackade hon lätt på dörren. Hårt hållandes i sin läderrem till kappsäcken som stöd med den ena handen lite fingrandes på pluntan som låg i bröstfickan.…[Read more]

Ja, nära vattnet är det allt. Värdshuset Silverklang ligger precis på kanten till bryggorna, ett populärt ställe för sjömän och annat pack som tenderar att stanna kvar i staden under en längre tid.

I ett av fönsterna står en bred siluett som talar till någon i sitt rum. Det böljande svarta håret har förlorat dess glans efter många år i en h…[Read more]

Vinden rufsade om det blonda håret som var uppsatt i en vacker fläta som höll håret på en av skuldrorna och var en vacker kontrast till de blågråa fjällen som fanns på armar, skuldror och ansikte. Hon lutade sig något mot relingen där hon såg Tinderstad som började breda ut sig, en av de många städerna som hon brukade besöka i sin barndom med sin…[Read more]