- This topic has 291 replies, 2 voices, and was last updated 2 år, 3 månader sedan by
.
-
Långsamt började Miri slappna av… hon andades djupt och försökte få ordning på sitt sinne. Hon var svettig.. de var båda svettiga… hon vred sitt huvud för att se på Riftan. Hon log mot honom och lyfte en hand för att stryka hans hår.. “Riftan.. alltså.. det var…” hon log brett och tog ett djupt andetag. “Alltså.. oj…”
-
Riftan försökte lugna sin kropp där han låg ännu över henne. Han såg lite mot henne när han kände hennes hand genom håret och log svagt
” mm… håller med ” viskade han fram flämtandes
Han rätade på sig så han stödde upp överkroppen över henne så han kunde se på henne ordentligt
” Sa ju att mer underbart väntade.. ” sa han med ett leende då han mindes vad han sagt när dom kyssts vid bordet -
Miri skrattade högt och pussade honom på munnen “Sant.. du sa faktiskt det. Och du ljög inte.” hon kysste honom igen.
“Riftan.. min Riftan.. mest underbara av alla män..”
hon låg under honom och log beundrande upp emot det vackraste hon sett…
-
Riftan besvarade både pussen samt kyssen och log mot henne.
” jag är bara din Miri.. det lovar jag dig ” sa han med en varm blick när han såg på henne
Han lyfte ena handen och smekte hennes kind
” Ska jag flytta på mig? Eller stanna? ” frågade han -
Miri kramade Riftan och höll honom där. “Stanna.. det här är… mysigt.”
Hon fnissade lite “Jag kan diska i morgon.”
-
Riftan log och slingrade sina armar lite kring henne och höll om henne
” Då stannar jag.. ” viskade han och låg kvar över henne men försökte att lägga jämnt med tyngd så det inte blev jobbigt för henne
” mm.. det kan du ” viskade han och kysste henne igen -
Hon fnissade till igen. Hon försökte leda honom till att liga på sidan.. så de kunde ligga kropp mot kropp utan att han behövde lyfta sig över henne. hon kramade om honom och tryckte sitt ansikte mot hans bröst. “Åh.. du är så fin… finaste Riftan… hur kunde jag ha sån tur att jag fann dig?”
-
Riftan var med på noterna och la sig bredvid henne, han slingrade armarna runt hennes nakna kropp igen och höll henne tätt emot sig och log åt hennes ord
” Kan fråga dig detsamma… ” viskade han
han släppte henne med ena armen och strök bort henens hår lite innan han la armen kring henne igen och kysste hennes panna mjukt flera gånger
” Min Miri… försvinn aldrig från mig….” viskade han lågt -
Hon gosade in hela sin kropp mot Riftans med ett “mmmm… Jag ska ingenstans…”
Plötsligt började on fnissa hysteriskt.
“Vet du? Jag tror vi just har löst sängproblemet! Ingen behöver sova på golvet!”
-
Riftan höll om henne tätare med sina starka armar
” bra.. för jag vill inte mista en till… ” viskade han svagt fram
När han sagt det så svalde han smått och små log sen åt det andra hon sa
” mm.. jag sover här.. med dig ” viskade han -
Hon stelnade.. en till… Så… Gretchen och Lots dotter… de var..
“Åh Riftan..” hon såg på hans ögon med omsorg i blicken. Sedan kramade hon om honom igen. “Ja.. här med mig.. och jag släpper dig inte.”
Hennes blick visade att hon förstod.. men han skulle få berätta i sin egen takt…
-
Riftan svalde lite smått när han märkte hur hon stelnade till
” Förlåt.. att jag sa så” viskade han
Han bet sig svagt i läppen och begravde sitt ansikte mot hennes hår -
“Åh Riftan.. be inte om ursäkt för att du är öppen med mig… Vi har båda gått igenom saker som gjort ont… be inte om ursäkt för att du är har sårats.. Vad du än behöver prata om.. jag finns här för dig.. min fina, fina riftan..” hon kramade honom hårt.
-
Riftan kände hur hans ögon plötsligt tårades av det hon sa till honom. Det betydde så mycket.
” Miri… ” viskade han bara svagt och försökte hålla emot, men en snyftning kom ändå
Efter allt som hänt mellan dom, så bara välde känslorna som en storm inom honom -
Hon kramade honom hårt… hon ville att han skulle känna sig trygg att gråta ut. “Gråt.. du får gråta.. om du behöver..”
-
Riftan visste inte vad som hände riktigt. Men när hon sa sådär, så brast det helt av alla känslor som svämmade över, känslor han länge tryckt undan samt känslor hon väck inom honom så han lät tårarna fall och höll om henne så hårt han vågade utan att göra henne illa
-
Hon strök hans rygg.. och lät honom gråta. Hon upprepade bara.. “jag finns här.. jag finns här..”
-
Riftan svalde hårt och utan att tänka på det sa han ord han inte sagt till nån på väldigt länge utan att hinna stoppa sig själv eller fatta vad han sa i tid
” Jag… jag älskar dig…. ”
När han väl sagt det, och insåg vad det var, så stelnade han till och visste inte vad han skulle säga, se på henne vågade han inte heller göra. *idiot!* skrek hans tankar inom honom -
Hon blinkade till.. det var.. oväntat.. men ja.. det fanns något där… redan i går kväll.. eller ännu mer i morse.. han var så fin… det var inte egentligen inte rimligt att älska någon så fort.. men hon hade starka känslor och.. det de just gjorde med sina kroppar.. hade hon fantiserat om sedan den där kyssen som aldrig blev av i morse.
Hon kände hans oro… han borde inte vara orolig.. han förtjänade inte oro…
“Fina Riftan… jag älskar dig också.”
Hon funderade på att skämta om antydan om att hon skulle göra såhär med en man hon inte älskade.. Men det var inte tid för det.
-
Riftan var orolig efter att do orden smitit ur honom, visst, man kunde älska nån på olika sätt, men det kändes som nåt särskilt med Miri, nåt extra speciellt och starkare än nåt han känt tidigare. Han såg på henne med en rädd blick, som en liten rädd pojke nästan, inte den starka som han egentligen var.
Han log svagt när han hörde hennes ord tillbaka och la sin hand emot hennes kind och såg på henne
You must be logged in to reply to this topic.