- This topic has 255 replies, 4 voices, and was last updated 1 dag, 17 h sedan by
.
-
Hans uppmärksamhet lämnade dem en stund då han fick blodet, och något hungrigt drack han – långsamt först och sedan lite snabbare innan han till sist tömt det. Något nöjt sjönk han ned i sängen igen och släppte glaset vid sin sida, drog bara efter andan långsamt med slutna ögon och verkade långsamt få lite mer liv i sin hy. En stund lät han känslan bara fylla honom, borta i sin egna värld som en påverkad av rusmedel, innan han långsamt började återvända till nuet med Isra och Nenya. En liten fundersam rynka fanns där på hans panna snart, som om han inte förstod vad Nenya pratade om.
Familjefest? Han var tvungne att tänka tillbaka, så långt tillbaka. Bröllopet, allting kändes som saker långt i det förflutna, men blodet hade hjälpt honom att få ordning på sina tankar. Lite stelt satte han sig upp, stödd på sina armbågar för att se från den ena kvinnan till den andra.
‘Familjefest?’ frågade han och ansträngde sig något till.
‘Ah, din far…’ suckade han, som för sig själv, som om saker plötsligt var lättare att förstå.
‘Är det därför du är så…’ han gjorde en gest mot Isra, som om han sökte de rätta orden för att beskriva henne.
‘…upprörd?’ han log lite snett, för att sedan se på Nenya. ‘Men varför skulle det påverka dig så?’ undrade han. ‘Eller tvivlade ni faktiskt på att jag skulle finna min väg hit igen?’ -
Hon tog tacksamt emot glaset med vin från Nenya, men hennes blick följde henne när hon gick för att ställa sig framför fönstret med vingarna utslagna som för att blockera dem. Hon kunde känna tröttheten krypa sig på, men hon drog ett djupt andetag och drack ett par klunkar av vinet innan hon sträckte ut sitt medvetande mot Nenya. Det var som en lätt smekning, en inbjudan. De var starkare tillsammans.
”Som vår älskade Nenya säger. Vi hade ett trevligt litet möte med min far medan du var borta”, svarade hon med en liten grimas innan hon räckte över sitt eget vinglas till Ayperos när han långsamt satte sig upp. Han såg redan bättre ut, och det fyllde henne med en lättnad hon inte riktigt förväntat sig, en känsla som fick henne att instinktivt sträcka ut en hand för att smeka honom över kinden.
”Han har talang för att krypa under skinnet på mig, särskilt som också du saknades oss. Jag kan inte påstå att jag tvivlade på dina förmågor, men med det sagt så är jag rädd att jag inte kunde låta bli att oroa mig, och jag lät det gå ut över Nenya”, tillade hon med ett litet, ursäktande leende.
-
Den mjuka smekningen med Isras sinne fick henne att sänka vingarna något och sin barriär till dem och se över axeln mot dem med ett snett leende. Hon drack ännu en klunk av det lite starkare innan hon skakade nätt på huvudet och rörde sig mot dem igen och lade sig utbredd i Ayperos knä och sökte med sin hand efter Isras.
“Vi var nog båda rädda och oroliga. Och min tunga kan vara lite för rapp ibland.” erkände hon och gav ifrån sig ett skratt.
“Inte för att han verkade säga något vettigt ändå. Eller vad säger du, Isra? Ingenting nytt.” hummade hon och såg upp i taket med ett svagt leende.
-
Ayperos gav bara ifrån sig en liten fnysning över orden, han hade redan anklagat Isra en gång innan för att vara för emotionellt kopplad till sina släktingar. Farmodern var död i alla fall, men så länge Izotar var vid liv var det en svaghet. Och så länge det fanns friktion mellan Isra och Nenya var det också ett problem. Han tog emot vinglaset och tog en liten klunk, och suckade lågt. Det var nästan lika bra som vinet, speciellt efter en så lång tid… En stund slöt han ögonen och bara tog in smaken. Ja, en dag kanske han skulle kunna förverkliga sin barnsliga fantasi och tillverka egna viner.
‘Jag ska inte låtsas som om det var en enkel sak, men jag är här igen, och i sällskap av världens vackraste kvinnor.’ sa han, och rörde vid Nenyas hand uppmuntrande då den rörde vid hans kind, och han såg sedan på Nenya med.
‘Inget nytt? Inget om skärvan, eller andra hemligheter som kan vara ett problem?’ frågade han och lät det osagda ligga där under ytan. Fanns det fler relationer till Isra som kunde orsaka dem problem? -
Ogillandet från Ayperos sved och hon tvingade sig själv att trycka undan känslorna han talat om, åtminstone för tillfället. Hon önskade att hon hade haft någon att tala om det med, någon som bara skulle lyssna utan att döma, så att hon kunde lyfta den stenen från sitt hjärta en gång för alla, men hon visste att den möjligheten inte längre existerade. Trots allt var det delvis därför hon gått till sin far, och varför hon nu kunde känna ett visst förlikande vid tanken på de planer hon hade för honom.
Med en liten suck slöt hon ögonen när Ayperos smekte hennes hand, men när hon öppnade dem igen så vände hon blicken mot fönstret där Nenya precis stått, denna gång med ett nytt lugn i blicken.
”Nå, han gav mig ett par idéer, och bekräftelse på att vad för koppling vi än har haft, eller hade kunnat ha, är permanent bruten. Han erbjöd sin hjälp att jaga ifatt skärvan innan den hamnar i Lloths klor och jag funderar på att ta hans erbjudande på allvar”, svarade hon med ett litet leende innan hon såg tillbaka ned på Nenya och Ayperos. Nenyas hand hade sökt efter hennes och hon smekte hennes handrygg lätt medan hon funderade på vad mer hennes far sagt.
”Han nämnde dock en annan sak… Ett namn. Aeldir av hus Derendes”, tillade hon långsamt, medveten om vad det skulle kunna innebära, men det lämnade en bitter eftersmak och hon hade inget intresse av att leta reda på fler släktingar som aldrig bemödat sig med hennes existens.
-
Milt strök hon sin tumme över Isras handrygg och skakade på huvudet åt Ayperos charmerande åt de båda damerna. För att sedan sträcka på sig lite trött efter dagen. En liten gäspning till och med, som hon dolde med sin andra hand. Däremot lät hon blicken vandra mot Isra när hon hörde namnet som fick henne att skratta till något.
“Derendes?” frågade hon och reste sig upp ifrån där hon låg i Ayperos famn för att rynka lite på ögonbrynen för att fortfarande ha Isras blick i sin.
“Vad vill han med dem? Finaste vingården i Karm. Min mor var en Derendes innan hon blev en Saelorian.” fortsatte hon med ett litet roat leende.
“Kanske en vingård inte vore så dumt, mina kära?”
-
Ayperos nickade långsamt över Isras ord. Det var framsteg, och lika bra att hon kom till den slutsatsen till sist.
‘Gjorde han?’ hummade han, mild förvåning i rösten. ‘Säkert med förhoppningen om att på något vis komma undan med den själv.’ han höjde ett ögonbryn lite frågande, som om för att se om de delade hans misstanke.
‘Men varför inte, det är din far, och ditt val. Kanske han kan leda oss på vägen.’ i slutändan brydde han sig inte så mycket om vad som hände med Izotar, men den andra nyheten gjorde honom lite nyfiken.
‘En alv i Karm?’ undrade han medan han strök Nenya lite disträ över håret då hon låg i hans famn, och vände blicken till Nenya som troligen hade bäst koll på Karm av dem tre. Och det där med vingård lät ju inte så dumt.‘Kanske vi måste besöka Lord Derendes och se varför Izotar anser honom viktig? Ett till kärt familjeåterseende.’ vore det inte ödets ironi på högsta nivå om både Nenya och Isra på något vis var besläktade med denna Derendes?
‘Vad är oddsen?’ muttrade han och skakade på huvudet, för att sjunka ned på rygg med sin hand fortfarande i Nenyas hår medan den andra la sin arm om Isra för att dra henne ned med sig så hon låg med huvudet på hans bröstkorg. Lite vin spillde han kanske i sängen, men verkade inte så bekymrad över det.‘Kanske lite… semester inte vore helt fel. Det är väl tradition med bröllopsresa, inte sant? Karm och vingårdar ska vara fina denna tid på året, har jag hört.’
-
Ayperos ord fick henne att flina, för givetvis var det så. Hon skulle delge sina planer för sin far med dem, men inte just då.
”Givetvis. Han är en idealist, han skulle aldrig återvända med den till oss, men jag har ett par idéer som kanske kan råda bot på det. Men det är en konversation för en annan dag”, sade hon lite roat innan hon lät blicken vandra tillbaka till Nenya igen. Hennes ord om att hennes mor varit en Derendes fick henne att känna sig underligt splittrad, men hon sköt undan den känslan när Ayperos lade en arm kring henne och drog ned henne bredvid sig i sängen. Hon lade sig till rätta med huvudet mot hans bröst och slöt ögonen för en stund. Visst var det en överenskommelse, men den hade helt klart kunnat vara mycket sämre, tänkte hon roat innan hon öppnade ögonen igen så hon kunde möta Nenyas blick.
”Världen är liten”, sade hon lite retsamt, men hon höll blicken kvar i Nenyas blå. ”Men en liten resa skulle inte vara helt fel. Den skulle förstås behöva vara helt inofficiell, men Nenya kan säkert övertala sin släkt att husera oss i sådan bekvämlighet som anstår oss”, tillade hon i samma retsamma ton innan hon sträckte på sig en aning för att kunna placera en mjuk kyss mot Nenyas läppar.
-
Ett litet roat skratt lämnade hennes läppar, för det hela verkade vara så absurdt och Isras kommentar gjorde det hela så mycket bättre. Hon hummade lite nöjt mot hennes läppar innan hon besvarade den, för att lite retsamt rufsa till hennes hår.
“Oroa dig inte, Isra. Min mor var inte en Derendes i blod. Det är inte som om du har min stil, och det är ett familjedrag” sa hon med en liten retsam blinkning för att sedan fundera lite över möjligheterna. Hon hade först enbart sagt det som ett skämt, men kanske det var vad de alla behövde?
“Åh… Jag har en sådan fin relation, de kommer inte kunna säga nej till en chans som den!” kvittrade hon roat vidare på Isras retsamma kommentar.
-
Demonen lät ämnet om Izotar falla, i slutändan litade han på att Isra skulle vinna över sina emotionella kopplingar. Vad som intresserade honom mer var denna slumpmässiga koppling mellan de två kvinnorna som verkat dyka upp. Han log lite finurligt över kyssen de delade.
‘Inofficiellt, såklart.’ höll han med. ‘En rundtur på Karms bästa vingård som drottningen hört så gott om, vem skulle inte bli smickrad av en sådan förfrågan? Vem skulle kunna säga nej till regalt besök?’ undrade han, och strök Isra över hennes höft, medan den andra handen vandrade över Nenyas axlar, hans rörelser behagliga och långsamma.
‘En möjlighet för dig att komma bort från allt detta, Isra. Du har varit här i ditt rike för länge, eller vad säger du? Lite miljöombyte skulle göra gott…’ -
Genom klänningens tunna tyg kunde hon inte låta bli att rysa av behag när Ayperos smekte över hennes höft, men hon tappade inte huvudet helt, inte än. Istället begrundade hon Nenyas ord med viss lättnad, även om det också gjorde henne lite orolig att tänka på att det fanns fler familjemedlemmar att handskas med. Hellre hade hon bara Nenya och Ayperos, de som hon valt själv, även om hon innerst inne visste att också de skulle överge henne en dag, när hennes styre var över och de inte längre behövde henne. Men det var en fjärran framtid.
”Ingen stil säger du? Jag är förolämpad, kära Nenya”, svarade hon retsamt, utan att ge sken av sina tidigare tankar.
Istället såg hon upp på Ayperos igen och lät sig dras in i den mörka, avgrundsdjupa blicken för en stund. Den var skrämmande och underbar på samma gång och lockade fram en rysning längs hennes ryggrad, en rysning som fick hennes leende att mjukna och hennes hjärta att slå ett extra slag.
”Jag tycker det låter som en utmärkt idé. Dessutom vore det i dålig smak att inte ens ha besökt Karm innan vi erövrar det”, tillade hon spinnande.
-
Ett litet roat skratt, i form av en hastig utandning lämnade Nenyas läppar och hon njöt av smekningarna ifrån Ayperos och lät sin egna hand stryka över Isras höft i samma långsamma och milda. Kände sig nöjd och rätt lugn i stunden. Även om världen utanför gick i kras. Ingenting som inte gick som planerat.
“Karm har sina goda sidor med. Vin, är definitivt en av dem.” påpekade Nenya lite roat för att sedan låta blicken vandra mellan Isra och Ayperos.
“Så länge ni inte tänker tvinga mig att ha deras hemska mode.”
-
Han skrattade lite åt deras jargong, medan hans hand fortsatte vandra över Isras höft och Nenyas hår, för att sedan möta Isras blick. En viss trötthet fanns där, men han verkade vara mer sig själv för varje minut som gick.
‘Helt rätt, kära Isra, helt rätt. Vi måste trots allt fundera på platsen för vår sommarvilla… Och min vingård.’ tillade han med en viss lurighet där, för att sedan se ned på Nenya.
‘Hmm, jag tror det är länge sedan jag sett dig i en karmansk klänning. Skulle inte det vara en syn, eller vad tror du, Isra?’ undrade han finurligt. -
Trots att tröttheten i demonens ögon var tydlig så kändes han mer som sig själv nu än när de först blivit kallade till hans sida där nere i katakomberna. Hon såg det i hans blick och hans ord, i kombination med Nenyas fick henne att skratta, både av lättnad men också av bilderna hon såg framför sig. Nenya i en stor, otymplig klänning och Ayperos som odlade vin. Det kunde vara sämre.
”Jag tror faktiskt… Att seden skulle kräva det”, svarade hon med spelad allvarsamhet. Hon hade aldrig varit särskilt mycket för etikett och regler, hela deras relation var väl bevis nog för det, men hon kunde inte låta bli att reta Nenya en aning.
-
Deras ord fick Nenya att fnysa även om hon misstänkte att de skämtade med henne och hon skakade nätt på huvudet.
“Hellre dör jag.” påpekade hon och grimaserade lite över tanken. Fast hon visste förstås att det inte var det sista hon var tvungen att ha på sig en sådan klänning. En liten suck lämnade hennes läppar, om de ändå var i Karm skulle hon behöva ta omvägen och se hur det gick med dess allierade där. Inte direkt något som hon såg framemot. För mycket prat, gnäll… men förstås hoten var något hon fann i sitt tycke. Sättet som deras puls ökade, ögonen spärrade upp… makten som hon hade i ögonblicket.
-
Ayperos suckade nöjt, glad över den lättsamma stämningen som började lägga sig över dem där. Trots allt hade det varit en lång tid för honom i mörker och konstant kamp. Att nu äntligen vara där tillbaka gav honom en hel del perspektiv, mer tacksam kanske än han hade varit över att ha de två kvinnorna i sitt liv. Nej, en liten semester skulle inte sitta fel.
‘Och här är jag utan kläder, varför är ni så påklädda fortfarande?’ frågade han lite retsamt anklagande, och strök Isra långsamt över håret, och Nenya över halsen, en viss uppmuntrande lockelse i hans smekande rörelser.
‘Efter allt arbete med Nenyas nya arm och min kamp med revan tycker jag vi förtjänar lite… avslappning.’ hummade han. -
Medan Nenya verkade försvinna iväg i andra tankar så kunde Isra inte låta bli att förbli i stunden när Ayperos smekte över hennes hår så uppmuntrande, så lockande… Hans ord om att de ännu var påklädda lockade fram en liten frustning, som början på ett skratt, men hon kunde inte helt dölja hur hans ord påverkade henne, även om hon försökte hålla huvudet kallt.
”Avslappning säger du…” Mumlade hon lågt, ett litet leende över hennes läppar innan hon kastade en liten, retsam blick mot Nenya.
”Jag antar att riket kan vänta”, tillade hon sen med ett litet flin innan hon satte sig upp och sträckte sig efter banden som höll fast hennes klänning kring hennes nacke och drog loss dess knut. Tyget föll som mjukt vatten från hennes axlar och blottade den mörka, nakna huden där under.
-
Fortfarande var Nenya i egna tankar, men lyssnade halvt som halvt på vad de andra sade. Hon hummade, nästan lite förvånat över att se Isras nakna hud, eftersom hon inte riktigt lyssnat. Men snarare positivt än negativt. Hon lade sig lite mer på sidan för att betrakta de båda med ett svagt leende och handen på sin höft medan hon lät blicken vandra mellan dem.
“Inte så dumt…” hummade hon vidare, lite roat och retsamt nästan för att låta sitt ena finger snurra runt snöret som höll upp korsetten som hon hade på sig kring sitt egna finger. För att bita sig något i underläppen, så att hennes ena hörntand stack fram och de glimrade till lite mer i de elektriska blå ögonen.
-
Liksom Nenya gav Ayperos ett hummade läte lite nöjt i djupet av strupen då Isra klädde av sig. Hans hand sträckte sig fram som av sin egna vilja för att stryka henne över hennes nakna arm och bröst, medan hans mörka ögon studerade henne och tog in hennes skepnad och form. Då även Nenya började klä av sig gav han henne en uppskattande blick, och lät sin andra hand sträcka sig fram till henne för att hjälpa henne komma ur sin korsett.
‘Mina vackra kvinnor…’ sa han nöjt, och suckade lite lågt, som om han blev uppfriskad av att få ta en kall dryck efter en lång och varm dag.
‘Om jag inte visat min uppskattning tillräckligt för er båda innan måste jag säga att min tid i kulisserna till denna värld gett mig perspektiv.’ han sträckte sig fram och gav Isra en kyss på läpparna, långt och länge, och sedan Nenya likaså.
‘Och om jag inte missminner mig har vi plikter att ta hand om… Arvingar och allt det där.’ påminde han dem med ett lite lurigt leende. -
Hon skulle ljuga om hon påstod att hon vant sig vid känslan att vara åtrådd, det förvånade henne fortfarande hur både Nenya och Ayperos stundtals såg på henne, och denna gång var inget undantag. Kanske var det delvis hennes ålder, hon var ännu ung och oerfaren, för trots alla sina försök att vara samlad och klok så lät hon sig allt för enkelt svepas med i känslorna, särskilt när demonen höjde en hand för att smeka över hennes nakna hud. Hon hade kanske tänkt säga något mer, hennes blick gick mot Nenya som själv börjat snöra upp sin korsett, men tystades snart av Ayperos som drog henne till sig och kysste henne, långt och länge.
Efter det kändes det som om världen blev lite suddig och hon kunde inte låta bli att trånande betrakta demonen och Nenya när de möttes i en likadan kyss, en som väckte både avund och åtrå inom henne.
”Förstås…” Mumlade hon lågt, plötsligt oförmögen att formulera någon vettig mening. Istället sträckte hon sig mot Nenya och började hjälpa henne ur sin korsett.
You must be logged in to reply to this topic.