Elian låg kvar, stel och med ögonen vidöppna i mörkret, vågade inte riktigt sluta dem. Aerons viskande röst drog honom tillbaka till verkligheten. Hade han…? Han rörde försiktigt på läpparna, kände efter om han verkligen hade sagt något. Eller om det bara var en del av drömmen som låg kvar nu när han var vaken.  När han kände den lätta beröringe…[Read more]

De hade observerat från skuggorna tillräckligt länge. När häxan fick en uppjagad folkmassa att tränga in i kyrkan och slakten där nere började så var det inte mycket mening med att hålla sig i det dolda längre. Ayperos steg fram först, men Isra var precis bakom honom. Hennes ljusa blick sökte efter Nenya och när hon fick syn på henne så nagla…[Read more]

Stel som en planka låg Elian, ett hårt grepp om filtkanten som knappt nådde över hans kropp. Men han vågade inte dra till mer av det. Tänk om Aeron skulle frysa? Han själv var trots allt van med kylan. Hjärtat dunkade så högt i bröstet att han var säker på att Aeron kunde höra det. Värmen från Aeron bredvid honom var omöjlig att ignorera. Det va…[Read more]

Elian sög in ett snabbt andetag när Aeron sa de där orden: “Du är aldrig till besvär, Elian. Kom ihåg det.” Orden var enkla, sagda med ett lugn som alltid omgav Aeron, men de träffade hårt. Aldrig till besvär. Det var en mening Elian aldrig riktigt trott att någon skulle säga till honom och mena det. Hans bröst snörptes åt, och en värme , osäke…[Read more]

Velaedrions ord ekade i hans öron. Giftiga. Som om han högg med en dolk av ord, säker på att träffa ett svagt ställe. Leendet, nonchalansen. Tath’nel kände hur blodet dunkade hårdare i tinningarna. Fingrarna kliade efter att slå honom på käften. Få honom att svälja sina ord, eller kanske helt göra honom stum? Väva en skugga till liv som kunde ty…[Read more]

Elian stelnade till. Sova i hans säng? Orden ekade i huvudet som om Aeron just sagt något omöjligt. Han stirrade på Aeron, på det där lätta leendet, den avslappnade hållningen – som om det inte betydde något alls. Som om det var självklart. Men hur kunde det vara självklart?

Hans kinder började hetta. Hade han… hört fel? Nej, Aeron hade sagt det…[Read more]

Sättet på vilket Aslög inte verkade minnas vilken dag som var vilken, hur hennes rörelser liksom var lite ryckiga och onaturliga, allt det i kombination med det döda i hennes blick var nog för att göra vem som helst nervös. Tanken på att spendera hela natten i hennes sällskap fick en klump att formas i magen, men de hade inte mycket till val. Så d…[Read more]

Trött slöt Eira ögonen igen och suckade lågt, inte av irritation, utan av en trötthet som kom inifrån. Det var alltid så här. Liv och hennes syner, hennes ivrighet. Hon bar världen inom sig, stormen som aldrig stillnade.

Eira, däremot, var av en annan sort. Hon hade lärt sig att lyssna, att låta saker få sjunka in innan hon kastade sig in i dem…[Read more]

Elian sneglade på Aerons bandagerade hand och kände en orimlig våg av skuld skölja över honom. Hade han orsakat det? När han svimmade, hade han då tappat koppen och sedan Aeron skadat sig på skärvorna? Hans tankar snubblade över varandra i ett försök att minnas, men det fanns bara ett töcken där hans minne borde ha varit.

Fingrarna slöt sig om f…[Read more]

Elian stirrade på Aeron, eller snarare på handen som just lämnat hans egna kind, på det lindade bandaget som inte varit där tidigare.  Tankar var fortfarande tröga, som om han försökte se klart en dimmig morgon. Hade han verkligen svimmat? Det kändes fel. Han mindes att han varit trött, men inte så trött. Inte så att han bara skulle… försv…[Read more]

Värmen under täcket försvann i samma ögonblick som kylan letade sig in mot hennes ben. Hon ryckte till, halvvaken, men lät bli att öppna ögonen. Det var ingen idé. Hon visste redan vad som hade hänt.

Ett lågt nästan morrande och grymtade lämnade Eiras läppar medan hon instinktivt drog upp benen under sig. Ett försök att fly undan de iskalla tår…[Read more]

Tath’nel stod vid ett av Dal’elaths största torg, där ljuset från eftermiddagssolen sipprade igenom skogen täta kronor. Alver rörde sig i ett ständigt flöde genom platsen, handelsmän ropade ut sina varor, och barder sjöng lågmält vid fontänen i torgets mitt. Det var en plats av liv och rörelse, en plats där nyheter spreds och beslut fattades i…[Read more]

Lyreth simmade med ett jämnt tempo, försökte ignorera hur hjärtat slog snabbare ju närmare de kom revets ytterkant. Men när bubblorna från Laras retsamma lek virvlade upp framför hennes ansikte, kunde hon inte låta bli att fnysa. Hon viftade bort dem med handen, bara för att mötas av ännu fler. Ett frustrerat ljud undslapp henne när hennes syste…[Read more]

’Senaste gruppen fick mig nästan’… Jovisst, tänkte hon lite bistert, osäker på hur hon skulle navigera detta minfält till situation. Hur skulle de hantera Aslögs tillstånd och samtidigt hålla Bodil och hennes män i mörkret? Kanske var de två saker som inte gick att förena, och de skulle helt enkelt bara få bita i det sura äpplet och låta sa…[Read more]

Elian vaknade långsamt, som om han klättrade upp från ett djupt, svart hav. Kroppen tung, tankarna tröga, och världen omkring honom var fortfarande ett suddigt töcken. Ett flertals gånger blinkade han innan hans ögon långsamt fokuserade på det bleka skenet från ljusen och det glödande sista skenet från eldstaden. Värmen runt honom var både välk…[Read more]

Elian satte sig till slut, koppen fortfarande i handen trots att hans fingrar kändes ovanligt tunga runt porslinet. Han sneglade på Aeron, vars blick aldrig riktigt lämnade honom. Aeron såg avslappnad ut, där han satt med katten i knät, och ändå fanns det något i hans ögon som fick Elian att känna sig som om han var under granskning…[Read more]

Nenya kände Athanishkas ord som ett blytungt ankare i hennes sinne. Den där kärleksfulla smekningen över hennes hår var både en tröst och en förvirring, som om varje rörelse bar med sig en underton av manipulation. Hon ville inte tro på det. Inte känna av misstanken som låg som en dimma i bakhuvudet. Det hon såg i Athanishkas ögon var mjukhet,…[Read more]

Försiktigt satte sig Elian er i soffan, nästan som om han var rädd att tynga ner det vackra tyget med sin smutsiga närvaro. Han höll koppen med båda händerna och lät dess värme sprida sig genom fingrarna. Det kändes som om duggregnet utanför hade tagit sig i hans kropp och spridit en märklig kyla.  Aerons ord ekade i hans huvud, och även om han…[Read more]

Elian stod kvar i hallen en stund och lät blicken svepa över rummet som öppnade sig framför honom. Doften av böcker, jord och rökelse var överväldigande men på ett märkligt sätt välkomnande. Han drog in den djupa, mättade luften och släppte ut ett djupt andetag. Det var en helt annan värld än något han någonsin hade sett. En värld som bar spå…[Read more]

Elian satt kvar på huk, och hans fingrar stannade i rörelsen att plocka upp en liten flaska balsameringsvätska som rullat iväg. Aerons lugna röst och den oväntade, nästan ömma, gesten när hans haka lyftes fick hans tankar att frysa för ett ögonblick. Det fanns inget dömande i Aerons blick, bara en mjukhet och en ärlighet som skar rakt igenom hans…[Read more]