Hon hade spenderat natten djupt försjunken i tankar, tankar som då och då avbrutits av en påtvingad slummer när hennes kropp slutligen krävde det. Hon visste att gryningen skulle komma förr eller senare och med den skulle också hennes eget öde avgöras.

Och gryningen kom, och med den kom också Arand tillbaka till deras lilla läger. Han såg trött u…[Read more]

Blicken vandrade mot Faegrim kort, leendet inte alls lika roande som han tycktes tro och hon lät sin svans långsamt dras undan ifrån honom. För att fnysa lätt.

“Jag som trodde att du var här för mig.” sa hon och korsade sina armar för att göra en gest framför sig. Inte direkt något som  skulle vara prioritering just nu. Inte just nu.

“Nu ta…[Read more]

Uppenbarligen var Tussie inte allt för road av situationen. Människor hade alltid en tendens att krångla till det och hur de alltid tycktes tro sig vet bäst. Dessutom allt för otrevliga. Hon höll täcket som en mantel kring sin rygg när hon kröp upp mot Faegrims sida så att han var emellan de båda kvinnorna. Obrydd över hur hennes kropp var naken d…[Read more]

Innan hon helt hade lämnat Faegrim dök en annan figur upp ifrån Faegrims sovrum. Inlindad i täcket som nästan såg ut som en alldeles för stor klänning till skogstrollet. Håret, precis som den mörkare huden som man såg, var fylld med vackra blommor i olika färger. De gräsgröna ögonen betraktade kvinnan som var på väg ut och hon slog till Faegri…[Read more]

Alva var inte långsam med att följa och svepte glaset likaså, lite hårdare satte hon ner glaset. Så hårt att värdshusvärden sneglade lite oroat på att ännu ett glas skulle gå sönder. Roat flinade hon över minnet, ett som Alva själv redan hade lagt så långt bort att de inte var lika enkelt att plocka upp. Ärligt talat mindes hon inte heller varf…[Read more]

Lite nervöst skrattade Brenn, som om han inte riktigt var säker på om han borde stanna. Fast ändå kändes det lite som om mannen framför honom hade något… nästan brutet inom sig? Som ett skadat djur. Vilket gjorde honom lite mer mån att stanna kvar. Han skruvade på sig, lite nervöst och slog sina fingrar på glaset.

“Så bra… jag… jag ka…[Read more]

Svordomarna slutade tvärt, inte för att de tog slut. Nej, Grokk hade nog flera på lager men snarare för att han avbröts och tappade sin koncentration. Blicken vandrade mot främlingen som avbrutit honom. Vem var dum nog att vara ute i regnet? Nå, förutom han själv vill säga. Lite kisade han, när vattendroppar och dis lite skymde hans sikt. En m…[Read more]

Hon hade följt dem in utan att säga något. Bara stegen ekade svagt mot de nötta stenarna och varje doft som slog emot henne kändes märkligt avlägsen – lavendel, varm ånga, den mineraliska tonen av gammalt vatten. Det var som om hennes kropp kom ihåg hur det kändes att vara ren långt innan hennes sinne gjorde det. Hon såg hur Isra klev ur sin klän…[Read more]

“Det ska vi nog ta att ordna!” sa Brenn, fortfarande lite över exalterad och strök ett litet finger över kattmalens huvud innan han reste sig upp och rörde sig mot dörren som ledde in till köket. När köksdörren svängdes upp kunde han säkert höra hur några pratade där inne, två helt olika konversationer dock som inte verkade svara på varandra. S…[Read more]

Llwyd höll tillbaka ett lågt skratt när hon såg skuggorna börja klättra över Joij, som om det inte vore mer än en dammig rock hon tog på sig. Inte för att hon var imponerad, sånt trams hade hon sett förr,  men det fanns ändå något… tillfredsställande i att se hur hon växlade form utan skryt och dramatik.

“Fint” mumlade hon, mer till sig själv…[Read more]

Förtjust såg han ner på djuret som kom allt närmare honom, nästan som han helt hade glömt Galather ifråga och vaknade till lite när han sa något. Blinkade lite, som om han inte helt var säker på om det var allvar eller inte. Men vanligtvis brukade de gå bättre om han skrattade. Så han gav ifrån sig ett litet skratt för att låta djuret skaka han…[Read more]

Tid var alltid något flytande på Smarriga Smulan och Brekkn Daggdroppe hade som vanligt tappat bort tiden när han pysslat om de insekter och växter som fanns utomhus. Han stack ut huvudet först genom en av de många dörrarna, nästan väntandes att se Flinga susa förbi eller Rushla gorma ifrån baren åt honom att komma dit och få något värmande. Men…[Read more]

Ayperos tankar var kanske närmre sanningen än hon själv var medveten om, att hon sökte avstånd, en paus. Det kändes olustigt att lämna Ayperos, att resa iväg själv i det tillstånd hon var i nu, men så var också hela situationen här, med Nenya, även den olustig. Resan skulle ge distans och en möjlighet för henne att samla sina tankar och när…[Read more]

Alva såg hur Helgas blick landade på henne med en stillsam igenkänning. Hon hörde orden, och kände igen tonen – trött, men inte kall. Hon sköt över flaskan utan ett ord först, bara en liten rörelse med handen som svar på Helgas vädjan. En gest som sa mer än vilken hälsning som helst.

“Det är en tystnad jag kan leva med” mumlade hon till sist, och…[Read more]

Isra svarade, kallt och korrekt. Inget hat, inte ens ilska längre, bara avstånd. Nenya kände hur orden skar genom henne, hur något i bröstet drogs åt som en äcklig korsett som alltid varit enligt karmanskt mode.

Det var inte oväntat. Det borde inte ha gjort ont längre. Och ändå… gjorde det det. Men det var kanske så det skulle vara nu. Det var l…[Read more]

Hans ord gjorde ont inom henne, men hon visste att de var sanna, Arand skulle aldrig linda in sanningen för att mildra den, det var trots allt en av de saker hon tyckte bäst om hos honom. Så hon lät sig känna smärtan, oron och förtvivlan, men också värmen och det osagda löftet i hans ord, förhoppningen. Hon drog ett djupt andetag och sen satt h…[Read more]

Till viss del kunde hon kanske förstå Nenyas envisa försök att be om ursäkt, att försöka förklara sig, men det irriterade henne likväl. Hon hade gjort som Ayperos bad dem om, hon ignorerade det som hänt, sköt det undan sig för att fokusera på den stora bilden, den framtid som de försökte bygga, men Nenya fortsatte riva upp såret. Ilskan som blix…[Read more]

Alva satt redan vid baren när hon såg dörren öppnas och kände igen Helga nästan innan hon hann in. Hon var svår att missa, den där hållningen som skvallrade om månader till havs och ögon som letade efter något bättre än saltvatten och slitna ansikten. Alva höjde inte ens på ögonbrynen först. Hon bara såg på när Helga hängde av sig ryggsäcken med…[Read more]