Som vanligt hade inte Erynn lagt någon större vikt på att lyssna på vad som sades på lektionen utan hade suttit och skissat vidare på ett annat arbete. Något som faktiskt skulle kunna göra något praktiskt, utan magi och genvägar. När väl timmen var slut, blev hon förvånad när någon tilltalade henne och höjde sitt mörka ögonbryn som stod i kontras…[Read more]

Stilla vandrade Eira vid Livs sida, att väsnas på det sättet som hon gjorde var inte riktigt enligt hennes natur. Nej, betrakta och analysera i stillhet. Ingripa vid behov eller i sista stund. Fast ändå fanns där ett leende på läpparna som nådde upp till ögonen där hon hade blicken på sin väninna.

“Du ska ge dig av.” konstaterade hon till slut. I…[Read more]

Elian drog filten tätare omkring sig och stirrade ut genom fönstret, betraktade hur regndropparna rann längs glaset i slingrande spår. Det var sista dagen innan allt skulle återgå till det normala – eller åtminstone så normalt som saker kunde bli efter den senaste veckan. Imorgon skulle föreläsningarna börja igen, korridorerna på universitet…[Read more]

Tath’nel kunde fortfarande känna ilskan som en skarp egg i bröstet, en dolk han vägrat släppa men som låg och pulserade inom honom. Han borde vara lättad, borde känna sig triumferande över hur de hanterat Velaedrion, men det var han inte. För han visste inte. Visste inte hur nära han varit att bli avslöjad. Eller hur djupt högalven hade grävt, h…[Read more]

Nenya stod i stormens öga, mitt i kaoset av eld, skrik och blod. Värmen från de annalkande lågorna kunde hon känna, men det var ingenting i jämförelse med den inre elden som brann inom henne. Hon kände hur Isra höll henne fast, kände Ayperos ord rista sig in i hennes sinne som en påminnelse om allt hon varit, allt hon en gång trott på. Hans rö…[Read more]

Helt tyst låg Elian i mörkret, lyssnade till de lugna andetagen bredvid sig och lät sig omslutas av värmen från Aerons kropp. Det var en konstig känsla, som om han befann sig på gränsen mellan dröm och verklighet. Hans trötta tankar snurrade långsamt, och han visste inte längre vad som var riktigt. Hade Aeron verkligen lagt sin arm om honom? Elle…[Read more]

Eira låg kvar, blickande upp mot takbjälkarna i det dunkla ljuset från den falnande elden. Hon kände den kalla luften som tog plats där Livs kropp nyss legat, kylan som sög sig fast mot huden där täcket dragits undan.

Liv var redan på väg ut, förstås. Redo att rusa in i dagen, bort från nattens syner och tankarna de väckt. Likt henne att för…[Read more]

Elian låg kvar, stel och med ögonen vidöppna i mörkret, vågade inte riktigt sluta dem. Aerons viskande röst drog honom tillbaka till verkligheten. Hade han…? Han rörde försiktigt på läpparna, kände efter om han verkligen hade sagt något. Eller om det bara var en del av drömmen som låg kvar nu när han var vaken.  När han kände den lätta beröringe…[Read more]

De hade observerat från skuggorna tillräckligt länge. När häxan fick en uppjagad folkmassa att tränga in i kyrkan och slakten där nere började så var det inte mycket mening med att hålla sig i det dolda längre. Ayperos steg fram först, men Isra var precis bakom honom. Hennes ljusa blick sökte efter Nenya och när hon fick syn på henne så nagla…[Read more]

Stel som en planka låg Elian, ett hårt grepp om filtkanten som knappt nådde över hans kropp. Men han vågade inte dra till mer av det. Tänk om Aeron skulle frysa? Han själv var trots allt van med kylan. Hjärtat dunkade så högt i bröstet att han var säker på att Aeron kunde höra det. Värmen från Aeron bredvid honom var omöjlig att ignorera. Det va…[Read more]

Elian sög in ett snabbt andetag när Aeron sa de där orden: “Du är aldrig till besvär, Elian. Kom ihåg det.” Orden var enkla, sagda med ett lugn som alltid omgav Aeron, men de träffade hårt. Aldrig till besvär. Det var en mening Elian aldrig riktigt trott att någon skulle säga till honom och mena det. Hans bröst snörptes åt, och en värme , osäke…[Read more]

Velaedrions ord ekade i hans öron. Giftiga. Som om han högg med en dolk av ord, säker på att träffa ett svagt ställe. Leendet, nonchalansen. Tath’nel kände hur blodet dunkade hårdare i tinningarna. Fingrarna kliade efter att slå honom på käften. Få honom att svälja sina ord, eller kanske helt göra honom stum? Väva en skugga till liv som kunde ty…[Read more]

Elian stelnade till. Sova i hans säng? Orden ekade i huvudet som om Aeron just sagt något omöjligt. Han stirrade på Aeron, på det där lätta leendet, den avslappnade hållningen – som om det inte betydde något alls. Som om det var självklart. Men hur kunde det vara självklart?

Hans kinder började hetta. Hade han… hört fel? Nej, Aeron hade sagt det…[Read more]

Sättet på vilket Aslög inte verkade minnas vilken dag som var vilken, hur hennes rörelser liksom var lite ryckiga och onaturliga, allt det i kombination med det döda i hennes blick var nog för att göra vem som helst nervös. Tanken på att spendera hela natten i hennes sällskap fick en klump att formas i magen, men de hade inte mycket till val. Så d…[Read more]

Trött slöt Eira ögonen igen och suckade lågt, inte av irritation, utan av en trötthet som kom inifrån. Det var alltid så här. Liv och hennes syner, hennes ivrighet. Hon bar världen inom sig, stormen som aldrig stillnade.

Eira, däremot, var av en annan sort. Hon hade lärt sig att lyssna, att låta saker få sjunka in innan hon kastade sig in i dem…[Read more]

Elian sneglade på Aerons bandagerade hand och kände en orimlig våg av skuld skölja över honom. Hade han orsakat det? När han svimmade, hade han då tappat koppen och sedan Aeron skadat sig på skärvorna? Hans tankar snubblade över varandra i ett försök att minnas, men det fanns bara ett töcken där hans minne borde ha varit.

Fingrarna slöt sig om f…[Read more]

Elian stirrade på Aeron, eller snarare på handen som just lämnat hans egna kind, på det lindade bandaget som inte varit där tidigare.  Tankar var fortfarande tröga, som om han försökte se klart en dimmig morgon. Hade han verkligen svimmat? Det kändes fel. Han mindes att han varit trött, men inte så trött. Inte så att han bara skulle… försv…[Read more]

Värmen under täcket försvann i samma ögonblick som kylan letade sig in mot hennes ben. Hon ryckte till, halvvaken, men lät bli att öppna ögonen. Det var ingen idé. Hon visste redan vad som hade hänt.

Ett lågt nästan morrande och grymtade lämnade Eiras läppar medan hon instinktivt drog upp benen under sig. Ett försök att fly undan de iskalla tår…[Read more]

Tath’nel stod vid ett av Dal’elaths största torg, där ljuset från eftermiddagssolen sipprade igenom skogen täta kronor. Alver rörde sig i ett ständigt flöde genom platsen, handelsmän ropade ut sina varor, och barder sjöng lågmält vid fontänen i torgets mitt. Det var en plats av liv och rörelse, en plats där nyheter spreds och beslut fattades i…[Read more]

Lyreth simmade med ett jämnt tempo, försökte ignorera hur hjärtat slog snabbare ju närmare de kom revets ytterkant. Men när bubblorna från Laras retsamma lek virvlade upp framför hennes ansikte, kunde hon inte låta bli att fnysa. Hon viftade bort dem med handen, bara för att mötas av ännu fler. Ett frustrerat ljud undslapp henne när hennes syste…[Read more]