Hon hade följt dem in utan att säga något. Bara stegen ekade svagt mot de nötta stenarna och varje doft som slog emot henne kändes märkligt avlägsen – lavendel, varm ånga, den mineraliska tonen av gammalt vatten. Det var som om hennes kropp kom ihåg hur det kändes att vara ren långt innan hennes sinne gjorde det. Hon såg hur Isra klev ur sin klän…[Read more]

“Det ska vi nog ta att ordna!” sa Brenn, fortfarande lite över exalterad och strök ett litet finger över kattmalens huvud innan han reste sig upp och rörde sig mot dörren som ledde in till köket. När köksdörren svängdes upp kunde han säkert höra hur några pratade där inne, två helt olika konversationer dock som inte verkade svara på varandra. S…[Read more]

Llwyd höll tillbaka ett lågt skratt när hon såg skuggorna börja klättra över Joij, som om det inte vore mer än en dammig rock hon tog på sig. Inte för att hon var imponerad, sånt trams hade hon sett förr,  men det fanns ändå något… tillfredsställande i att se hur hon växlade form utan skryt och dramatik.

“Fint” mumlade hon, mer till sig själv…[Read more]

Förtjust såg han ner på djuret som kom allt närmare honom, nästan som han helt hade glömt Galather ifråga och vaknade till lite när han sa något. Blinkade lite, som om han inte helt var säker på om det var allvar eller inte. Men vanligtvis brukade de gå bättre om han skrattade. Så han gav ifrån sig ett litet skratt för att låta djuret skaka han…[Read more]

Tid var alltid något flytande på Smarriga Smulan och Brekkn Daggdroppe hade som vanligt tappat bort tiden när han pysslat om de insekter och växter som fanns utomhus. Han stack ut huvudet först genom en av de många dörrarna, nästan väntandes att se Flinga susa förbi eller Rushla gorma ifrån baren åt honom att komma dit och få något värmande. Men…[Read more]

Ayperos tankar var kanske närmre sanningen än hon själv var medveten om, att hon sökte avstånd, en paus. Det kändes olustigt att lämna Ayperos, att resa iväg själv i det tillstånd hon var i nu, men så var också hela situationen här, med Nenya, även den olustig. Resan skulle ge distans och en möjlighet för henne att samla sina tankar och när…[Read more]

Alva såg hur Helgas blick landade på henne med en stillsam igenkänning. Hon hörde orden, och kände igen tonen – trött, men inte kall. Hon sköt över flaskan utan ett ord först, bara en liten rörelse med handen som svar på Helgas vädjan. En gest som sa mer än vilken hälsning som helst.

“Det är en tystnad jag kan leva med” mumlade hon till sist, och…[Read more]

Isra svarade, kallt och korrekt. Inget hat, inte ens ilska längre, bara avstånd. Nenya kände hur orden skar genom henne, hur något i bröstet drogs åt som en äcklig korsett som alltid varit enligt karmanskt mode.

Det var inte oväntat. Det borde inte ha gjort ont längre. Och ändå… gjorde det det. Men det var kanske så det skulle vara nu. Det var l…[Read more]

Hans ord gjorde ont inom henne, men hon visste att de var sanna, Arand skulle aldrig linda in sanningen för att mildra den, det var trots allt en av de saker hon tyckte bäst om hos honom. Så hon lät sig känna smärtan, oron och förtvivlan, men också värmen och det osagda löftet i hans ord, förhoppningen. Hon drog ett djupt andetag och sen satt h…[Read more]

Till viss del kunde hon kanske förstå Nenyas envisa försök att be om ursäkt, att försöka förklara sig, men det irriterade henne likväl. Hon hade gjort som Ayperos bad dem om, hon ignorerade det som hänt, sköt det undan sig för att fokusera på den stora bilden, den framtid som de försökte bygga, men Nenya fortsatte riva upp såret. Ilskan som blix…[Read more]

Alva satt redan vid baren när hon såg dörren öppnas och kände igen Helga nästan innan hon hann in. Hon var svår att missa, den där hållningen som skvallrade om månader till havs och ögon som letade efter något bättre än saltvatten och slitna ansikten. Alva höjde inte ens på ögonbrynen först. Hon bara såg på när Helga hängde av sig ryggsäcken med…[Read more]

Llwyd följde Joijs blick mot skogsbrynet. De där ögonen. Inte drakens, men problem ändå. Hon lät tungan klicka missbelåtet mot gommen och strök handen över runorna på armen.

“Jävla bra idé,” väste hon och reste sig från huk med ett stelt knakande i knäna och ledarna. Hon viftade åt Jezeral.

“Vi rör på oss. Ingen idé att bråka med  någon björn e…[Read more]

Det kändes som att luften blev tyngre när Isra talade om sina planer. Att hon skulle resa, men kanske främst att hon inte ens såg åt Nenya. Det var kanske förväntat – men det gjorde trots det ont. Även om det var ett bevis på hur djupt Nenya sårat henne. Hon visste att de skulle skiljas åt snart. Kanske längre än de velat. Kanske för alltid, beroe…[Read more]

Maeve betraktade meningsutbytet mellan Aslög och Bodil med en liten klump i halsen, men vad för ord som än utväxlats mellan de båda så fick Bodil gå därifrån med livet i behåll och Maeve släppte ut ett andetag hon inte vetat att hon hållit. Snart framme, sade Bodil, och hon nickade. Det var en plats lika bra som någon annan att stanna och vila på.…[Read more]

Nenya missförstod henne. Hon hade aldrig varit deras fiende, hon hade aldrig svikit dem så, trots vad hon tänkt eller sagt under tiden hon var med den där häxan… Nej, sveket var i hur hon valt en annan, en främling, framför dem, framför det dem hade byggt tillsammans. Framför deras familj. Hon hade brutit bandet med Isra och frivilligt klivit in…[Read more]

Det var något med Aslögs röst som fick Maeve att rysa, kanske var det bristen på liv däri, det lät liksom lite ihåligt, som om hon mindes vad hon borde känna men inte var kapabel till det. Det gjorde henne illa till mods, men hon kunde inte annat än följa med, att vandra vidare på den väg som så uppenbart stakats ut för dem av någon högre kraft.…[Read more]

Det var svårt att se på dem båda utan att känna sig som en inkräktare i något som hon en gång varit en del av. Deras blickar, deras ord – allt påminde henne om det hon förlorat. Inte bara deras förtroende utan något i sig själv.

Hon hörde Ayperos ord – hans fråga om de kunde enas och blicka framåt. Isra som svarade hårt men ärligt. Hon kän…[Read more]

Det hade inte varit menat att Arand skulle höra det hon bad Bodil om, men hon borde väl ha kunnat räkna ut att han skulle tjuvlyssna. Men det gjorde detsamma, hon skämdes inte över att be om det, trots allt så betydde han alldeles för mycket för henne för att hon skulle låta honom ha ihjäl sig på grund av henne. Så hon reste sig bara hon också oc…[Read more]